Om dödsfällor och sånt

Det är konstigt det här med att vara i sällskap av små barn. Saker som man aldrig ens hade reflekterat över att kunde vara farliga blir plötsligt uppenbara dödsfällor. Till exempel utedäcken på Sverige/Finlandsbåten i går. Jag har alltid tyckt om att ta färjan över, speciellt på sommaren, för det är så ljuvligt avslappnande att sitta på däcket i solen med en bok och veta att det inte finns någonting vettigare man kan använda sin tid till just nu. Det har ju ändrat sig nu, kan man säga.

Nu är däcken dödsfällor utan adekvata skyddsräcken (har ni sett gliporna mellan pinnarna i räcket och mellan golvet och räcket?), målade med säkert giftig färg som smittar av sig på händer som sedan stoppas i munnen och hemvist för rostiga vattenpölar som smutsar ner kläder och säkert inte heller är någon hälsodryck. Och avslappningen? Nå, med en ettochetthalvtåring är ju det är med att njuta av lugn och ro mest en hägring oavsett. Men allt i allt var det en trevlig resa ändå, med sol och bubbelpool och bollhav. Och Stockholm är ju alltid så kolossalt vackert från vattnet.