Morgonstund har ibland guld i munn

Och nu är det en sådan. Vi har varit hos de fina vännerna över natten, och nu är Rasmus och jag ute på de slaka strandklipporna medan vi väntar på att de andra ska vakna. Det är den första varma morgonen och Rasmus sov till halv åtta, så stunden är ändå inte plågsamt arla. Jag lyssnar på fåglarna, han kastar kottar i sjön. Allt jag nu skulle behöva är mitt te som blev kvar på glasverandan, och eventuellt internet för att kunna publicera det här inlägget. Men det kan vi ju ta senare också.