Krusbärshelvete

Jag ser krusbär i sömnen. En vacker eftermiddag för någon dag sedan beslöt jag att rädda våra krusbär från rådjursdöden och plockade rent den ena innan det blev mörkt. Det gick "fort og gæli" som man säger i Norge och plötsligt hade jag till min förskräckelse fyra fulla kärl med tillsammans nästan 20 liter röda krusbär. Jag tycker att krusbär är jättegott att äta direkt från busken, men vad sjutton gör man annars med dem? Förra året kokade jag saft och sylt som fortfarande står orörd i frysen, hittills har jag gjort en lite misslyckad marmelad och en kräm som är så stark att man måste blanda ut den med lika mycket grädde för att den ska bli njutbar. Jag har fryst typ 12 liter hela bär till smoothies och krämkokande i vinter, och gav till slut upp och kokade saft på resten. Den här gången smaksatt med kanelstång, vanilj och stjärnanis, vi får se hur det blir. Men nu vill jag helst inte se ett krusbär på mycket länge. Eller stikkelsbær, som de heter på norska. Ganska träffande, min plockhand såg ut som om den hade varit i kattslagsmål efteråt.