Men jo, efter att ha lurat av Daniel det hemliga receptet (en cunning plan, jag mailade och frågade) håller rönnbären nu på och puttrar och jäser i 30-litersdunken i gästrummet (no pun intended). Daniels brukar ju bli god, så jag har stora förhoppningar på vårat också, det blir alltså ett friskt aperitif-vin som bäst serveras kylt och med isbit i.
Tur förresten att man har en man som tycker om att klättra. De finaste rönnbären på vår gård hängde nämligen högt. Många, många meter upp i träden. Men med en man med sekatör i högsta hugg löste det sig. Svärfarskatten och Rasmus höll sig närmare marken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar