Julafton

Julafton i Nordbyn inleddes traditionsenligt med godfika (alltså kakor). Tydligen ska den enligt tradition vara kl 07.00, men ett gemensamt beslut flyttade den till 08.00, en lite humanare tid att kliva upp på julafton för oss som inte var involverade i förberedandet. Kakfatet innehöll bland annat fyra olika sorters macarons som David hade gjort, och förtjänar ett eget inlägg. Ska se om jag kan hitta en bättre bild som gör synen mera rättvisa.

Traditionen säger också att alla barn får ett paket var på morgonen för att ha något att sysselsätta sig med under dagen. Rasmus fick en bilbana, modell plastig (gissa vem som skaffade den?). Den lever inte längre.

Ute var det kallt och vackert, och dörren såg ut som ett julkort. Vilket den blev, på Facebook.

Jag funderar på att låta det här bli julkort till nästa år. Lite snöblåst har väl aldrig påverkat stämningen negativt, har det?

En namnpepparkaka åt någon som aldrig i egen hög person deltog i julfirandet.

Mitt bidrag till julbordet. Jag är inte odelat förtjust i komponenterna i det svenska julbordet (förutom julskinka, som jag älskar), så mitt bidrag blev den något mindre traditionella äppel- och granatäpplesalladen. Inte så vacker som jag hade hoppats, men i varje fall god.

Full koncentration på Kalle Anka och hans vänner, tydligen fortfarande julaftons viktigaste inslag enligt en del. De vuxna i sällskapet fortsatte att koncentrera sig på maten.

Ibland kan man inte komma nära nog. Rasmus har bunad, norsk folkdräkt, på sig. Tyvärr lyckades jag inte få någon bra bild där den verkligen syns, men fin är den. Och han i den.

Efter Kalle Anka gick någon ut för att ta luft, och träffade där tomten, som meddelade att han inte hann komma in i år heller (han brukar lämna presenterna i en säck på bron), men att han i år hade lämnat dem  i Rödstugan. Detta rapporterades till barnen, som smög ner för att se. Först trodde de hade blivit något misstag, det var ju inget i stora rummet nere, men sedan kom någon på att man kunde titta uppe. Där möttes de av synen över, och sedan var kaoset i gång. Efter ca 45 minuter kunde man igen föra en konversation på normal volym.

Min mobilkamera gör tyvärr inte Elins fina pyntinsats rättvisa, men festförvanligen var komplett. Och fördelarna med stugvinden framför det vanliga vardagsrummet blev uppenbara. Inte bara rymdes alla i samma rum på en gång, vi kunde till och med dansa runt granen när paketöppningen var undanstökad. Och dans blev det, inget långsamt och stämningsfullt enligt norsk modell, vilket jag faktiskt kan sakna lite. Där sjunger man julpsalmer runt granen, och den klassiska "Du grønne, glitrende tre goddag!", som jag hummade lite tyst för mig själv i ett hörn. Men ett fint minne blev det nog för barnen ändå, trots att det blev pinsamt tydligt hur dåligt man minns texterna i de klassiska sånglekarna. Något att jobba på till nästa jul, tror jag.