Påskemodus

I Norge är påsken den heligaste högtiden på hela året. Inte bara för de religiösa, för dem är väl påsken rätt helig i hela den kristna världen, men även för alla andra, på ett mera profant plan. Påskledigheten börjar redan på onsdagen, då man har halv dag eftersom Skärtorsdagen är röd dag i Norge. Många tar ledigt hela veckan innan. Så för rätt många norrmän har påskledigheten redan startat nu, och det betyder en sak: påskefjellet. Eller, uppbrutet i dets viktigaste beståndsdelar: Hytta. Skitur. Apelsin. Kvikk Lunch. Påskekrim. Försök aldrig kontakta en norrman efter halva askonsdagen, åtminstone om det gäller affärer, telefonförsäljning eller annat tråkigt, då kommer du aldrig att bli förlåten. Rätt många är oavsett inte anträffbara, eftersom de inte har mobiltäckning på fjället.

Min norska familj har ingen hytte på fjellet, så jag är inte så insnöad på det konceptet. Vi har dessutom firat en massa påskar i Finland och Frankrike, och jag har firat de senaste 11 påskarna i Jämtlandsfjällen. Men jag gillar påsken med glada färger, sol, kycklingar, kaniner och lammstek, och känner att påskmodusen kommer krypande. Och sedan blir man ju alltid lite mer norsk när man är i utländighet. Så jag tittar på bilder från förra året, och ser fram emot helgen som kommer.

Pascha. Finsk påskdessert med ryskt ursprung. Fett, sött och mäktig, och mycket, mycket gott. Pynten på bilden är för att göra den mer åtråvärd för de svenska barnen, och är något oortodox.

Förra årets påsktårta från ICAs Buffé-tidning. Eller var det Coops medlemstidning. Snygg hursomhelst, men svår att skära, eftersom strösslet sitter fast i vit choklad, som blev väldigt hård.

Rasmus och kusin Iris i Årebjörnen (det här var nog någon vecka efter påsk, men det kändes som om det passade in, så det fick vara med ändå)

Rasmus i Björnbacken. Vi tyckte han var lite butter, och de visade sig att han inom en timme skulle kräkas och och få nästan 40 graders feber. Så han var kanske inte i sitt livs skidåkarform.

Rasmus och björnarna i backen. Han var faktiskt lite gladare i verkligheten.

En bild från i år. Jag köpte påskete när jag var i Trondheim förra helgen, inspirerad av Glamourbibliotekaren, som har introducerat mig för det konceptet. Svart te med frukt, huvudsakligen citrus, riktigt god. Och påsen livar så fint upp på tehyllan (som annars är förbehållen burkar).