Åre

Sista dagarna av påskledigheten var vi i Åre, Davids bror har en lägenhet i barnvänliga Årebjörnen som vi kunde låna. Rasmus fick åka slalom, och jag fick ha på mig mina telemarksskidor för första gången på 3 år. Det blev en väldigt mild mjukstart, eftersom vi inte ville slösa pengar på liftkort, utan bara hängde i barnbackarna där man kan åka gratis. Och de är mellan 20 och 60 meter långa, och inte särskilt branta. Men det var roligt att Rasmus hade roligt, och första dagen var även vädret fint.

David fick åka med och stödja, jag hade nog med att hålla mig på mina egna ben. Så jag fick stå längst ned och fota och heja.

Rullbandslift

Tanken är nog att man ska svänga runt skyltarna, men vi hade lite svårt att förklara det för Rasmus. Och än så länge kan han bara vänstersvänga.

Ibland kan man behöva lite hjälp. Då är det bra med åtminstone en förälder som är stadig i backen.

På eftermiddagen åkte vi in till själva Åre by. På de dryga tio åren jag har vistats i Åre har det skett helt otroliga förändringar, det är verkligen inte den lilla, mysiga by det en gång var längre. Men det har skapats en massa arbetstillfällen, och är fortfarande trevligt där, men på ett helt annat sätt. Och lite nostalgisk kan man ju bli, det vackra Sporthotellet syns till exempel nästan inte längre för alla de omgivande mastodontbyggena. Det här fotot fick jag smyga mig in på en parkeringsplats och klämma upp mig mot en vägg för att lyckas ta.

Dag 2 hängde vi i Rödkullen, men vädret var mulet och lite kallt, så vi fikade inne i ett sponsrat tält med braskamin, där Rasmus fick en leksaksren och var allmänt nöjd.

Far och son konverserar. Den senare med mat i munnen. Notera retrosirapsflaskan med saft i, tacksamt lånad av svåger Simon.

Nu är påsken slut, och jag har blivit sjuk. Jag hostar som en lungsjuk och det gör ont att andas. Och jag är igen nästan lika utmattad som när jag hade influensa. Så kan det gå.