Om att slänga saker

Jag är dålig på att slänga saker. En del upplever lättnad när de slänger saker, jag får mest dåligt samvete eftersom det känns som resursslöseri om det inte handlar om direkt skräp eller uppenbart helt trasiga saker. Mitt motstånd mot att okritiskt slänga saker gör att jag, trots 6 flyttar de senaste 15 åren har kvar kläder och smink och dylikt som är minst så gammalt. Men i dag har jag rensat, för imorgon kommer en organisation som vill ha även slitna kläder och påbörjade kosmetikaprodukter till behövande i Lettland. De lämnade en lapp i brevlådan i fredags och jag griper chansen, för om man ger bort sakerna är det ju inte resursslöseri eller hur? Så nu åker till exempel ca tio flaskor gammalt (dock ej intorkat) nagellack, ett antal oöppnade testflaskor med shampo, ett antal par skor som jag faktiskt aldrig kommer att använda igen och en massa lite slitna barnkläder som vi har fått ärva, men som liksom är för fula för att vi ska vilja använda dem när vi har så mycket annat fint att välja på (dagens I-landsproblem som uppstår när ett barn har många äldre kusiner som inte beräknas få småsyskon). Jag antar därför att inga andra föräldrar i vårt umgänge skulle vilja använda dessa plagg, som annars är hela och rena och skulle kännas helt fel att slänga. Så nu hoppas jag att någon i Lettland blir glad och mitt hamsterhjärta och badrumsskåp är något lättare.

I övrigt har vi varit hos svärfar och njutit av vinterns andra skidtur (vem skulle tro att man bor i Vinterstaden?) och det fina vädret. Och katten.