Bröllopsdagsvin

I går hade vi fem års bröllopsdag, och i år kom vi duktigt ihåg det båda två (i motsats till förra året, när vi båda glömde bort dagen tills mina föräldrar hörde av sig med gratulationer). Vi fick pussas någon minut in i dygnet, eftersom vi satt uppe sent och tittade på Game of Thrones, och vi fick frukost på sängen serverad av David och en extatisk Rasmus (i hans värld betyder det födelsedag). Sedan åkte vi iväg på släktträff för Davids farmors släkt, och det var väl inte det mest glamorösa sättet att fira dagen på, men trevligt ändå. Ett inlägg om destinationen för släktträffen kommer senare. Sedan åkte vi till svärfar, och där är vi fortfarande.

Med oss till svärfar fick den här fina flaskan följa med:

Den var nämligen en bröllopspresent från våra Kalifornien-bosatta vänner Inger och Hans, och kom med förhållningsorder för fem år sedan:

Eftersom middag ingick i släktträffen i går, drack vi inte vinet på själva dagen, men i dag ackompanjerade den grillmiddagen på ett alldeles strålande sätt.

Vinet hade redan några år på nacken när vi fick det, och har fått ligga till sig. Det hade en mer roströd färg än vanligt för nya världen-viner, doftade kryddigt av russin, nästan portvinsaktigt, och hade en rund, fin smak (mycket ek enligt David, jag är crap på att beskriva smaker i vin, men det kan säkert stämma) med mycket sötma. Riktigt, riktigt gott var det. Klart det bästa kaliforniska vin jag smakat (och då har jag ändå åkt runt i Napa och Sonoma och provsmakat på fina vinhus), och absolut ett av de bättre oavsett ursprung (dock inte absolut bäst, min farbror har serverat några riktigt dyra, franska slottsviner upp genom åren som klår det mesta. Men hyfsat nära).

Tack, tack, Inger Hans, det var en mycket bra present!