Helt i början av juni blommade liljekonvaljen. Vi har ganska mycket i trädgården (dock inte riktigt så mycket att det kvalificerar till konvaljelund, som Jenny utnämner till svenskans vackrast ord), och eftersom Rasmus inte har varit så farlig med det här med att stoppa saker i munnen, har den fått finnas kvar.
Jag kan inte se eller tänka på liljekonvalj utan att höra "Kung Liljekonvalje" (David Wikander/Gustav Fröding) i mitt huvud. Skadad för livet av manskörssång, är vad man är.
Det är ofta lite för kallt för att få den bedövande dofteffekten utomhus, men tar man in dem får man njuta.
Jag kan inte se eller tänka på liljekonvalj utan att höra "Kung Liljekonvalje" (David Wikander/Gustav Fröding) i mitt huvud. Skadad för livet av manskörssång, är vad man är.
Det är ofta lite för kallt för att få den bedövande dofteffekten utomhus, men tar man in dem får man njuta.
Extra bedövande blir doften om man kombinerar den med syren.
Förra året blommade syrenen fortfarande när vi kom hem från Finland i mitten på juli. I år blommade den ut för kanske två veckor sedan, alltså någon gång mellan den 20de och 25e juni. Knäppt vilken skillnad det kan vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar