På vår väg finns det bara tre hus. Dock är vi omgivna av en massa andra hus som har andra adresser. men i botten av just vår väg, finns en nästan osynlig trappa, som leder ner till en pytteliten strand. Vi betraktar den som vår.
Den gömda trappan, syns bara om man vet om den på sommaren.
Vid trappan växer en fantastiskt vacker blå blomma, färgen är helt otrolig. Men man ska inte falla för frestelsen att ta den med hem, den har världens växtkraft och tar över allt. Davids farfar hämtade ovetandes hem några stycken till sin fru en gång, nu går den under namnet Djävulsblomman i Nordbyn. Så det är bäst att beundra den på håll.
Två meter strand med två killar i röda shorts.
Jag tog årets första dopp i Storsjön, efter att ha blivit alldeles svettig av att slåss med lerjorden i trädgården när jag skulle gräva ner en pion. Det var kanske 16-17 grader, inte så skönt, men man vande sig.
Det här var alltså för en vecka sedan, 30e juni.
Rasmus stajlar runt på beaschen.
... och kastar stenar i vattnet, alltid en hit.
Vi sidan av blommor, är nog stenar på strand ett av mina absoluta fotomotiv. Mest på semester, men funkar tydligen hemma också.
Den osynliga trappen, Djävulsblomman och Storsjön.
Och när vi skulle gå hem igen kunde jag inte gå utan att fånga de här. Prästkragar är så väldig, väldigt fina och somriga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar