Sedan senast, del 5: Kreta, Elafonisi

Dag 2 åkte vi till Kretas västra spets, till en strand som rekommenderats både av släkt och guideböcker. På vägen dit blev det tydligt att Kreta ör bra mycket mer än bara turistghetton och stränder. Mycket vacker natur är det också.

Odlingar

En liten by mitt i ingenstans. I byarna sålde gamla tanter och farbröder honung i omärkta glasburkar för 5 euro. Vi köpte en och ångrar fortfarande att vi inte köpte flera. Mycket god är den.

Det här hittade vi när vi stannade för att fota en helt annan utsikt. Mycket grekiskt, tyckte jag.

Citrusträd växte lite varstans.

Nästan framme vid stranden (det tog dryga 2,5 timmar) stannade vi och åt lunch med utsikt över ett kloster. Tanten på restaurangen var rätt sur, men vi fick mycket god kretensisk sallad och de bästa korvarna vi åt på den här resan. Tomater, den kretensiska misithra-osten (lite som feta, fast krämigare)o ch små, rökta korvar är en mycket bra smakskombination.

Sedan kom vi fram til Elafonisi-stranden. Sanden sägs vara rosa, men vi tyckte den var mest ljusgrå. Men det var fint ändå, och inte så farligt mycket andra turister.

Vattnet var långgrunt och helt klart.

Det var helt okej. 

Eftersom det var så långgrunt, var vattnet också riktigt varmt.

Panoramabild taget med telefonen. Eftersom jag tydligen inte är så stadig på handen, har horisonten blivit lite lätt böjd.

Vy in mot stranden. Inte så farlig mycket folk nu, men det lär vara packat under högsäsong. Då vet jag faktiskt inte om jag skulle tycka det var värt att åka så långt för att komma dit.

Men fint var det.

Rasmus gillade. Han var också ordentligt skyddad mot solen, med SPF 50-baddräkt och hatt. Så inte hans föräldrar, som båda brände sig. Klantarslen.

Yay!

Mönster i sanden är ju fascinerande.

Skutt, skutt!

Ganska nöjd badare.