Sedan senast, del 6: Kreta 4, Chania

Kato Stalos, byn vi bodde i, ligger bara en dryg kvart väster om Chania. Jag trodde att Chania bara var en charterhåla, eftersom jag bara hört namnet i samband med charter, men oj vad fel jag hade.

På väg mot gamla staden hittade vi hus i fina färger.

Och blomsterprakt. Tydligen är månadsskiftet april/maj bra om man vill se blommor, allt blir ju mycket torrare sedan.

I gamla stan fanns små gränder, där gamla tanter verkade bo i mycket små enrummare.

Det syns inte så bra på den här bilden, men det som hänger ut från husväggen är lampskärmen på en gatlampa, med ett utstansat mönster av getter. Trädet på taket i bakgrunden är ett citronträd.

Trånga gränder.

Katt och pelargoner

En övervuxen och förfallen gammal taverna, mitt vid en större shoppinggata. Fint, tyckte jag.

Och sedan kom man ner till hamnen. Och gudars skymning, vad vackert det var där!

Den gamla staden ligger i hästskoform runt hamnen.

Vattnet var grönt och himlen blå. Och husen låga och vackra.

Ett fort låg längst ut på udden.

Mitt emot udden med fortet låg piren med fyren från 1600-talet.

Vi slog oss ner på ett café.

Och drack café frappé och färskpressad apelsinjuice.

Sedan gick David och Rasmus på en promenad till det gamla fortet, medan jag fick sitta kvar och jobba, eftersom caféet hade wifi, vilket saknades på vårt hotell. Det var inte så roligt, men det finns ju sämre miljöer att jobba i.

Ljusbringare i äldre och nyare tappning.

David och Rasmus kom tillbaka. De hade tittat på en ormtjuserska och ätit jordgubbar.

Vi åt lunch i en gränd på en restaurang som heter Portes, och var dekorationer helt och håller bestod av gamla dörrar. Mycket fint!

Gränden var mysig.

Sedan lekte vi riktiga turister och åkte ut med en båt med fönster i botten för att titta på fiskar.

Turledarn snorklade runt och lockade fiskar och blåste luftringar.

Och plockade upp sjöstjärnor som man fick titta på.

Men man fick vara snabb, för sedan skulle de tillbaka till havet.

På vägen tillbaka kom vi lite närmare den sagolikt vackra fyren.

Väl tillbaka promenerade vi runt den gamla moskén, som tyvärr var stängd.

Flera tecken fron den osmanska tiden fanns kvar i form av minareter.

Moskén sett från vattnet.

En helt sagolikt vacker stad var det. Tydligen outhärdligt full med folk i högsäsong, men nu bara behagligt levande. Jag skulle absolut kunna tänka mig att tillbringa några nätter där vid ett senare besök.