När det gäller måttet att självkännedom, handlar det om jag vet att jag är notoriskt usel på allt som heter kommunikation och som inte involverar att träffas IRL. Inte så att jag inte klarar av att meddela mig eller ta emot information, men jag är världens sämsta på att hinna/orka/prioritera/komma ihåg att ringa/skriva brev/skriva mail/uppdatera min facebookstatus (även om jag faktiskt är inne och kolla i stort sätt varje dag). Så vad säger att jag skulle klara av att upprätthålla en blogg, som ju trots allt egentligen förutsätter regelbundna uppdateringar? Ingenting. Men skam den som ger sig utan att ens ha försökt. Kan Hemsolen-Jenny, kan kanske även jag.
Sedan är det ju det här med språket. Jag har ju två modersmål, och det är ju svårt att bestämma vem man ska prioritera i sin kommunikation, de vänner jag sällan träffar som har norska som modersmål, eller de som har svenska? Här har jag efter noggrann fundering valt att ge lite mera cred till min norska vänner, och tror att de är bättre på att förstå svenska än vad svenskspråkiga är på att förstå norska. Eftersom all erfarenhet säger att det är så. Men det kan ändå hända att det dyker upp inlägg på norska. Eller spontanöversättningar i svenska inlägg. Jag hoppas ni kan leva med det. Och att eventuella norska läsare frågar om det är något som verkar konstigt. Altså, til min eventuelle norske lesere, dere spör hvis det er noe dere ikke skjönner, ikke sant?
Ok, då är det bara att sätta i gång.
1 kommentar:
Jag tror dina läsare är omnivorer i likhet med din nya tamagotchi, bloggen. Låt det komma på alla modersmål, vi frågar nog sen! Heja Katja - Katja kan!
Skicka en kommentar