Något mer aptitligt

David har bakat macarons (macaroner?). De godaste blev tyvärr fulast, men fula blir de ju ändå i magen förr eller senare.

Smakerna är lakrits, pepparkaka, salmiak, och kola-och-havsalt.

Kackkon

Rasmus har fått en bok i tvåårspresent av finaste Hemsolen med familj. Det är klassikern "Det var det fräckaste!", men nu i ny variant med ljud när man trycker på små knappar inne i boken. Eftersom boken handlar om en en mullvad som får en bajskorv på huvudet och går runt och frågar olika djur om de är den skyldige, och de svarar med att berätta hur deras bajs ser ut, kan ni ju räkna ut ungefär vad det är för ljudeffekter i den boken. Enormt uppskattat hos tvååringen. "Va e det?" pekar Rasmus. "Bajskorv" svarar jag, och han håller på att dö av skratt. Fast jag ska nog fortsätta svara "Kackkon", som är hans eget ord för detsamma. Av kackakorv, för de som undrar.

Och till Jenny: han gillade också kortet mycket, mycket. Vi tittar på det och säger vad alla bilarna heter. Mycket uppskattat.

Hur mycket kan en tvååring växa på 6 dagar?

Tydligen hur mycket som helst. Båda vad gäller längd, intellektuell kapacitet och språk. Till exempel kan han nu tydligt och klart säga "Vill inte".

Varning: sannolikt ointressant för alla utom närmaste släkten

Eftersom det här är det enda sättet jag lyckas publicera tapetbilderna från i dag, kommer de här. Alla som inte er intresserade kan bara bläddra vidare.

Designers Guild Oxbridge Pembroke 562/08

Designers Guild Oxbridge Pembroke 562/09

Den vi gillade, som sedan inte fanns med i katalogen

Sanberg Annika 534-58

Jane Churchill Alba, Larkin J117W-03

Sandberg Marcel 720-14

Min favorit: Colefax and Fowler, Messina Bluegreen 07132/05

Sandberg Iris 548-46

Stupid is as stupid does

Alltså, ibland kan jag bli så less på mig själv. När jag i tisdags skulle boka min hemresa från Helsingfors bestämde jag mig för att åka direkt till Trondheim, eftersom jag ändå skulle dit på lördag förutsatt att Momi var någorlunda ok. Vilket hon är. Sjukt krutgummigt av henne att må nästan som innan efter en stroke när man är 92 bast.

Men åter till Trondheimsresan. Norwegian hade en hyfsat prisvärd resa Helsingfors-Oslo-Trondheim, avresa 19.55, framme 22.55. Efter lite funderande fram och tillbaka och velande med eventuella tur-retur-resor med SAS på Eurobonuspoäng, bestämde jag mig för att boka ovannämnda resa. Vilket jag trodde att jag gjorde. Tills jag idag kollade mina resehandlingar och insåg att jag bokat den ca 200 kr billigare resan via Köpenhamn. Med avresa 17.30 från Helsingfors. Och ankomst 23.55 till Trondheim, med 4 timmar i Köpenhamn i stället för 2 timmar i Oslo. Blä! Resa tidigare och komma fram senare, för 200 kr. Alltså, jag tyckte verkligen att jag hade kollat biljetterna innan jag tryckte på köp, men måste ha varit för stressad strax innan jag skulle iväg hemifrån. Det är resekarma på linje med svägerskan Elins (som har typ sämst, för de oinvigda).

På plus-sidan har jag idag hälsat på min fina vän Sabbe och hennes lillprins Jonas i deras nya fina lägenhet på Drumsö, och beundrat Jonas första tand och hans utmärkta babybjörnsgung. Samt bläddrat i säkert 50 tapetböcker på Stockmann tillsammans med mamma och hälsat på krutMomi. Och ätit middag och snarvlat med bästa Hemsolen och hennes förträffliga familj i världens ljuvligaste hus.

Dagen får illustreras av den vackraste tapeten jag vet om, som tyvärr nog kanske måste bytas ut. Därav tapetbläddrandet i dag. Usch, jag sörjer.

En klok människa

När jag lyssnade på Soran Ismails sommarprat tyckte jag han verkade som en klok och trevlig person. Han visar sig vara klok och välformulerad även i den pågående SD-debatten, läs hans inlägg i Expressen. För problemet är verkligen att vissa tar sig rätten av avgöra vems land ett land egentligen är. Nu i Sverige, så även i världen.

Plötslig resa

Min fina mormor är på sjukhus. Därför är jag i Helsingfors. Hon är dock piggare än vi fruktade, och har de finaste, gamla händerna.

Det bara fortsätter

Födelsedagarna vill ingen ände ta. I går firade vi svägerskan Sara med buller och bång, i dag Ds brorsdotter Signe som fyller fyra. Dessutom firade vi svärfar med middag i torsdags, men den missade jag helt eftersom den krockade med föräldramöte på dagis.

Oj, oj, oj

Jag säger bara 40årsfirande. Inte mitt eget, alltså, utan Saras. Återkommer snart.

Dagisångest

Vi har blivit erbjudna plats på vår närmaste förskola. Nu går kotten på den näst närmaste. Byta eller inte byta är dagens ångestskapande (eller åtminstone ontimagengivande) i-landsproblem.

Fördelar med den nuvarande förskolan: trevlig och duktig personal, liten grupp, åldersintegrerad, mycket bra gård, fräscha lokaler, trevliga barn, gulligt namn på avdelningen (Smulan).

Nackdelar med nuvarande: helvetiskt med branta uppförsbackar dit att forcera med cykel och cykelkärra.

Fördelar med nya förskolan: närmare, plattmark dit, fin utsikt, pedagogiska aktivitet i åldersindelade grupper, verkar vara trevlig personal, sannolikt många barn som bor nära oss.

Nackdelar med nya stället: Vi vet inte hur det är där. Är de andra barnen trevliga, och är deras föräldrar det? Funkar det med större grupp med åldersindelade smågrupper? Funkar det med de många små rummen i stället för få och större? Och gården är ju mindre än på nuvarande.

Till saken hör att vi bytte förskola för bara ett halvår sedan, eftersom vi då fick plats på det nästnärmaste, och inte visste när vi skulle få plats på det närmaste. Nu vet vi. Och har jättesvårt att bestämma oss. Usch för dess vardagsval och kval!

Födelsedagsveckan del 3

I dag firar vi på avstånd Norisen som fyller 4. Hon är förstfödd av mina nära vänners barn och var skruttet som gjorde att jag introducerades för viktiga begrepp som "knarka unge" och "lilla, ludna barn". Hennes mor har dessutom lärt mig det mesta jag vet om barnskötsel och varit en ständig förebild som barnuppfostrare. Hennes idéer och metoder måste ju vara bra, se bara vilken fin unge Norisen är!

Eftersom jag på min mobil verkar ha endast bilder på födelsedagsbarnet plaskandes i havet i bara mässingen, avstår jag från att publicera dessa på internet. Men jag kan försäkra att hon är en bedårande buse med ett avundsvärt hår.

Dagens hurra

Dagens hurra går til lille herr Samuel, som beriket verden med sin tilstedeværelse dagen etter Rasmus.

Her et bilde av de to søte små da de ikke engang var ett år gamle, men allerede hang på uteservering på Hornsgatan.

Grattis!

Det första jag gjorde efter att Rasmus väckt mig kl 06.00 i morse, var att kolla dn.se och pusta ut. Sedan har det varit fullt fokus på firandet av Trasselmusen.

På dagis hängde en fin lapp på torkskåpet, och David hade gjort tårta. Bordet var verkligen tjusigt uppdukat med glada tivolifärger, tyvärr syns inte det på bilderna. De klargula och orangea tallrikarna har blivit dassiga i färgen och de tjusiga, brunblommiga 70-talskopparna syns nästan inte. Men det var fint! Och barnet fick Pippidocka och bultbräda och ett set med 300 tunna byggklossar/pinnar som han glatt slängde ut över hela bottenvåningen, och var överlag mycket nöjd.

Tyvärr han han även lyckats dra på sig ögoninflamation, vilket ska vara helvetiskt smittsamt. Så nu blir det att tvätta händerna tusen gånger pr dag, badda ögon och byta alla handdukar och dynvar stup i kvarten. Och att hoppas att man inte själv blir smittad.

Viktig dag i morgon

Eller i dag, beroende på hur man ser det.

Nu ska jag försöka sova trots att jag har ont i magen inför resultatet av det amerikanska valet. Och i morgon ska vi uppvakta en nybliven tvååring. Om bara det blir Obama nu, så kan morgondagen bli en riktig vinnare.

Från uppvaktningsförberedelserna i kväll:

For absent friends

I dag är det alla helgons dag. Mina föräldrar kom i går kväll, så i morse släppte vi ner energimonstret till dem och avnjöt sovmorgon. Sedan gick jag en sväng på stan med mamma i finvädret och införskaffade lila ljus till advent, samt en mycket nödvändig smyckeshållare från Indiska. Vi inspekterade även Ds nya kontor, de har öppen spis, kakelugn och köksspis från 40-talet. Avundsvärt.

I eftermiddag besökte vi svärmors grav på vägen till svärfar, där vi sedan avnjöt en bättre middag i hennes anda (eller, nåja, den hade nog haft flera finesser om hon gjort den, men den var i varje fall god och bestod av tre rätter). Strålande väder var det också. Fin dag.

Vinternattens mörker

Okej, det är väl bara att inse det, jag håller på att bli norrlänning. För jag tycker verkligen väldigt mycket bättre om att promenera hem från jobbet på gnistrande 3 cm snö och 4 minusgrader, än i höstmörker, 3 plusgrader och regn, som är det realistiska alternativet i oktober. Jag känner julstämning i antågande och tänker för en gångs skull bejaka den när den kommer i stället för att sura fram till första advent. Jag har ju ändå alltid hunnit ledsna tills december, oavsett hur sent jag själv börjar. Så nu blir det med stor sannolikhet julförberedelser i november, så får vi se hur det funkar.

Under syns bilden jag tog på väg hem från jobbet i dag. Härlig vinterstämning var det faktiskt.

H+K

Förra helgen var vi i Helsingfors på bröllop för våra fina vänner Hedda och Kenda. Tyvärr dog min telefon redan mycket tidigt under kvällen, så tidigt att jag inte hann fota något alls på festen, men lite bilder på det vackra brudparet får ni i varje fall. Lite suddiga eftersom min telefonkamera börjar bli lite trött, men ändå.

Brudklänningen påminner lite om Underbara Claras (bästa bilderna är märkligt nog från amerikanske Glamour), men det är tydligen bara en slump, Hedda hade inte sett Claras innan jag frågade. Underbara är de båda två, men jag är ju så klart lite partisk och tycker ändå att Heddas vinner med en liten knapp.

Puss!

Festen var jätterolig, jag hann faktiskt prata i varje fall lite med nästan alla de många allt-för-sällan-skådade vännerna som var där, och ändå dansa en del. Och sedan gick vi till Fafa's på Stora Robertsgatan och köpte Nordens godaste kebad och falafel som fick följa med hem till Sandkulla och bästa värdarna Jenny och Simon, och det var ett mycket värdigt slut på den kalaskvällen.

Just det, ja

Hur kan tiden springa iväg så fort? Jag tycker inte att det alls är länge sedan jag skrev, men jag ser ju att det börjar bli ett tag sedan. Snön i förra inlägget har hunnit smälta bort och vi är inne på andra omgången snö sedan dess, och den här snön har nu legat i fyra dagar. Det börjar kännas som att den kanske inte kommer att smälta bort alls, att vintern faktiskt är här nu. Knäppt, men tur att det är i år när vi har tak över huset. Förra året var ju inte taket klart förrän efter jul, men då kom ju faktiskt inte snön förrän i december.

Under kommer lite bilder från hösten här, en från en solig dag på väg att hämta på dagis, en från en tidig morgon från köksfönstret, en på Rasmus från gårdagens besök hos svärfar och en från lådan med tomaterna som hämtats in från svärfars växthus när de sista plantorna skördades. Och just det, jag utanför jobbet iförd höstmundering.

Winter is coming

I dag snöade det när vi vaknade. Jag räknade med att det skulle smälta bort under dagen, och cyklade till jobbet. Men icke. Det snöade nästan hela dagen och när vi kom hem från dagis hade vi 3 cm snö överallt. Inkluderat på körsbären som ännu hänger kvar på trädet och på de röda vinbären på buskarna, vilket ser smått absurt ut. Sen är det ju så att somliga tycker att det är roligare med snö än andra.

Körsbären var förresten fortfarande goda, bara lite kalla och med lite extra tuggmotstånd.

Var god dröj

Jag återkommer strax.

Höstkavalkad

Lite bilder från helgen och i dag. I fredags fick jag hämta Rasmus på dagis innan lunch för att han var hängig och trött. När han väl var påklädd var all hängighet som bortblåst och jag höll på att inte få med honom hem alls, vilket uteleksbilderna visar. Annars har jag gjort rårörda lingon på den halva litern jag lyckades plocka, gjort en höstinstallation av rönnbär på spiselkransen, och Rasmus ersatte kartongåtervinningen i tunnan med sig själv. Och i dag fotade jag ett nypon.

Förresten såg jag första delen av miniserien "Torka inte tårar utan handskar", baserat på Jonas Gardells ganska nyutgivna bok med samma titel, på SVT i kväll. Mycket fint och väldigt hemskt. Rekommenderas!

Rönnbärsvin in the making

Alltså rönnbärs-vin, inte rönnbär-svin, som jag läser varje gång jag ser ordet.

Men jo, efter att ha lurat av Daniel det hemliga receptet (en cunning plan, jag mailade och frågade) håller rönnbären nu på och puttrar och jäser i 30-litersdunken i gästrummet (no pun intended). Daniels brukar ju bli god, så jag har stora förhoppningar på vårat också, det blir alltså ett friskt aperitif-vin som bäst serveras kylt och med isbit i.

Tur förresten att man har en man som tycker om att klättra. De finaste rönnbären på vår gård hängde nämligen högt. Många, många meter upp i träden. Men med en man med sekatör i högsta hugg löste det sig. Svärfarskatten och Rasmus höll sig närmare marken.