Vinternattens mörker

Okej, det är väl bara att inse det, jag håller på att bli norrlänning. För jag tycker verkligen väldigt mycket bättre om att promenera hem från jobbet på gnistrande 3 cm snö och 4 minusgrader, än i höstmörker, 3 plusgrader och regn, som är det realistiska alternativet i oktober. Jag känner julstämning i antågande och tänker för en gångs skull bejaka den när den kommer i stället för att sura fram till första advent. Jag har ju ändå alltid hunnit ledsna tills december, oavsett hur sent jag själv börjar. Så nu blir det med stor sannolikhet julförberedelser i november, så får vi se hur det funkar.

Under syns bilden jag tog på väg hem från jobbet i dag. Härlig vinterstämning var det faktiskt.

H+K

Förra helgen var vi i Helsingfors på bröllop för våra fina vänner Hedda och Kenda. Tyvärr dog min telefon redan mycket tidigt under kvällen, så tidigt att jag inte hann fota något alls på festen, men lite bilder på det vackra brudparet får ni i varje fall. Lite suddiga eftersom min telefonkamera börjar bli lite trött, men ändå.

Brudklänningen påminner lite om Underbara Claras (bästa bilderna är märkligt nog från amerikanske Glamour), men det är tydligen bara en slump, Hedda hade inte sett Claras innan jag frågade. Underbara är de båda två, men jag är ju så klart lite partisk och tycker ändå att Heddas vinner med en liten knapp.

Puss!

Festen var jätterolig, jag hann faktiskt prata i varje fall lite med nästan alla de många allt-för-sällan-skådade vännerna som var där, och ändå dansa en del. Och sedan gick vi till Fafa's på Stora Robertsgatan och köpte Nordens godaste kebad och falafel som fick följa med hem till Sandkulla och bästa värdarna Jenny och Simon, och det var ett mycket värdigt slut på den kalaskvällen.

Just det, ja

Hur kan tiden springa iväg så fort? Jag tycker inte att det alls är länge sedan jag skrev, men jag ser ju att det börjar bli ett tag sedan. Snön i förra inlägget har hunnit smälta bort och vi är inne på andra omgången snö sedan dess, och den här snön har nu legat i fyra dagar. Det börjar kännas som att den kanske inte kommer att smälta bort alls, att vintern faktiskt är här nu. Knäppt, men tur att det är i år när vi har tak över huset. Förra året var ju inte taket klart förrän efter jul, men då kom ju faktiskt inte snön förrän i december.

Under kommer lite bilder från hösten här, en från en solig dag på väg att hämta på dagis, en från en tidig morgon från köksfönstret, en på Rasmus från gårdagens besök hos svärfar och en från lådan med tomaterna som hämtats in från svärfars växthus när de sista plantorna skördades. Och just det, jag utanför jobbet iförd höstmundering.

Winter is coming

I dag snöade det när vi vaknade. Jag räknade med att det skulle smälta bort under dagen, och cyklade till jobbet. Men icke. Det snöade nästan hela dagen och när vi kom hem från dagis hade vi 3 cm snö överallt. Inkluderat på körsbären som ännu hänger kvar på trädet och på de röda vinbären på buskarna, vilket ser smått absurt ut. Sen är det ju så att somliga tycker att det är roligare med snö än andra.

Körsbären var förresten fortfarande goda, bara lite kalla och med lite extra tuggmotstånd.

Var god dröj

Jag återkommer strax.

Höstkavalkad

Lite bilder från helgen och i dag. I fredags fick jag hämta Rasmus på dagis innan lunch för att han var hängig och trött. När han väl var påklädd var all hängighet som bortblåst och jag höll på att inte få med honom hem alls, vilket uteleksbilderna visar. Annars har jag gjort rårörda lingon på den halva litern jag lyckades plocka, gjort en höstinstallation av rönnbär på spiselkransen, och Rasmus ersatte kartongåtervinningen i tunnan med sig själv. Och i dag fotade jag ett nypon.

Förresten såg jag första delen av miniserien "Torka inte tårar utan handskar", baserat på Jonas Gardells ganska nyutgivna bok med samma titel, på SVT i kväll. Mycket fint och väldigt hemskt. Rekommenderas!

Rönnbärsvin in the making

Alltså rönnbärs-vin, inte rönnbär-svin, som jag läser varje gång jag ser ordet.

Men jo, efter att ha lurat av Daniel det hemliga receptet (en cunning plan, jag mailade och frågade) håller rönnbären nu på och puttrar och jäser i 30-litersdunken i gästrummet (no pun intended). Daniels brukar ju bli god, så jag har stora förhoppningar på vårat också, det blir alltså ett friskt aperitif-vin som bäst serveras kylt och med isbit i.

Tur förresten att man har en man som tycker om att klättra. De finaste rönnbären på vår gård hängde nämligen högt. Många, många meter upp i träden. Men med en man med sekatör i högsta hugg löste det sig. Svärfarskatten och Rasmus höll sig närmare marken.

Det finns så många skärpta skribenter där ute

Och tack god gud för det, med tanke på hur mycket hjärndött som också presteras. Men i dag hittade jag alltså via Plain Jane den här fantastiska artikeln om om nakenhet, kroppar, media och sexualisering. Genusfotografen äger!