Hysteriskt roligt

Den alltid lika eminenta Nina Åkestam tipsade för ett tag sedan om den hysteriskt roliga Tumblrn "Reasons my son is crying". Alltså jag skrattar så jag gråter. Igenkänningsfaktorn! Och då har vi ändå ett ganska ogråtigt barn.

Saker som finns i storstan

Efter jobbet promenerade jag runt i de krokarna av Söder, det vill säga Hornsgatan. Det är en ny favorit sedan jag flyttade från stan, både min frisör och den mycket bra secon hand-butiken Judits ligger där. Samt Myrorna, och Beyond Retros Zinkensdam-butik är precis runt hörnet.

Dessutom ligger ljuvliga bokhandeln Bysis bok & papper där, med precis sådan inredning som en riktig bokhandel ska ha. Var tvungen att köpa den fina, nyutkomna Retro Stockholm, samt en Halvan-bok till Rasmus där bara för att stödja konceptet.

Mellqvist Kaffebar hittar man bredvis Bysis. Var tvungen att pausa eftersom uteserveringen låg i solen. Blev lite glad för skummönstret också.

Efter lite shopping på Judits second hand och Beyond Retro, träffade jag min förträffliga svägerska Elin, och vi promenerade till Fjällgatan (Stockholms bästa utsikt) och Hermans vegetariska restaurang. Dit tänkte jag gå under alla mina år i Stockholm, men det blev av först nu. Det var gott, men buffén var inte så fotovänlig på tallriken. Egentligen inte heller raw food-kakan vi delade på till efterrätt, men den fick förevigas ändå. Botten av mandel, kardemumma och något annat var god, topplagret av mango var gott, och hallonen i fyllningen var goda. Fyllningen smakade inte så mycket. Allt i allt helt ok, men inte riktigt värd de 68 (!) kr den kostade. Men en intressant upplevelse. 

På Judits hittade jag den här fina capen, som jag tänker att jag kan ha i stället för jacka på sommarens fester. Så kan någon vara så vänlig och anordna lite festligheter så att jag får använda den?

Den kanske får uppträda tillsammans med den här vackra klänningen. Älskar färgen och mönstret, förutom modellen så klart.

Och detaljerna vid bysten.

Mycket nöjd med den här.

En liten hatt fick följa med hem från Beyond Retro Zinkensdam.

 

 

Nu kan sommaren bara komma!

Min arbetsdag i bilder

I morse vaknade jag på Katarinavägen på Söder, och promenerade iväg till Münchenbryggeriet längs Söder Mälarstrand.

Jag tyckte utsikten var helt okej.

 

Münchenbryggeriet är en fantastiskt gammalt tegelbyggnad. Jättestor. Och med tinnar och torn.

På lunchen gick jag till restaurangen i en annan del av byggnaden. På vägen såg jag det här fina huset.

Villa Ludvigsberg. Med torn. Och jag har väl sagt att jag är svag för glasverandor?

Mer fint Münchenbryggeri.

Och ännu mer.

Utsikten från kontorets ingång. Det är ju inte så att man avundas dem den, inte.

Fint väder var det också idag, fast bara strax över nollsträcket.

På vägen från jobbet gick jag förbi den här Söderkåken. Målad med Falu rödfärg, men spetgardiner och pelargon i fönstret. Alla rätt på stilmatchning. Och så fint.

 

Ibland är det värkligen helt okej att jobba.

Om att hitta det fina i det sugiga

Om någon mot förmodan trodde att april är en vårmånad, så trodde de fel.

Men när man svär över att fortfarande tvingas ha tjocka täckbyxor under klänningen när man cyklar till jobbet, får man stanna upp och njuta av att det faktiskt ÄR väldigt vackert med frost på träden. Och på eftermiddagarna, när temperaturen i solen har stigit till plusgrader, kan man stanna upp i Badhusparken på väg hem från jobb och önska att man hade tid att stanna till en stund i en av de utplacerade solstolarna.

Men tid till det har man inte, för nu är man i Stockholm efter en kortare flygtur. Hej auskultation med jobbet, jag gillar dig!

Om man kisar lite grann kan man tänka att det är till exempel körsbärsblommor i stället för frost.

(Den relativa) Nöden är alla uppfinningars moder

Hur man gör yoghurt åt en unge som inte vill ha fil och man har 1 km till butiken: man blandar ut filen med crème fraîche, grädde och körsbärssylt, och vips har man tvååringsgodkänd fjällyoghurt.

Om föräldraskap och maktkamp

Jag minns inte längre hur jag hamnade där, men från mitt soffläge snavade jag i dag över bloggarna Jordliv och Vilda barn, båda skrivna av samma person, en (om jag har förstått det rätt) tjej/kvinna med argentinskt/boliviansk påbrå, uppvuxen i Sverige, gift/sambo med en mann från norraste Norge (eventuellt med samiskt påbrå, lite oklart), som lämnat allt de hade i Tromsö och åkt till Syd-Amerika med sin treårige son för att skapa sig ett nytt liv där. De är veganer, äter inte socker, praktiserar unschooling (alltså hemskolning, som ju inte är tillåtet i Sverige, om jag har förstått det rätt), och är överlag väldigt alternativa och väldigt annorlunda från mig. Men det är jätteintressant att läsa om deras resa och deras syn på olika saker, och även om jag inte håller med om allt de gör och tänker, finns det också mycket klokskap.

Ett inlägg som jag tycker innehåller många bra tankar, är det här, om att föräldraskap inte alltid behöver vara en maktkamp, och om det man kan kalla nära föräldraskap. Hemsolen har skrivit något som påminner rätt mycket om det här (hittar inte inlägget just nu, så kan inte länka till det, men jag tror till och med att jag har länkat till det tidigare. Det handlar i varje fall om samsovning och amning och om att göra det som känns rätt och funkar och skapar minsta möjliga onödiga gnissel), och jag tror att det kan finnas mycket i det.

Föräldraskap godkänns förresten inte av min stavningskontroll. Stavar jag det fel, eller heter det något annat?

Om varför kvotering är ett viktigt verktyg

Nina Åkestam är en briljant skribent, klok person och begåvad debattör. Hon har en strålande förmåga att sätta fingret på alla möjliga viktiga frågor, och här visar hon till exempel på ett smart och pedagogiskt sätt varför kvotering är ett viktigt verktyg.

Åre

Sista dagarna av påskledigheten var vi i Åre, Davids bror har en lägenhet i barnvänliga Årebjörnen som vi kunde låna. Rasmus fick åka slalom, och jag fick ha på mig mina telemarksskidor för första gången på 3 år. Det blev en väldigt mild mjukstart, eftersom vi inte ville slösa pengar på liftkort, utan bara hängde i barnbackarna där man kan åka gratis. Och de är mellan 20 och 60 meter långa, och inte särskilt branta. Men det var roligt att Rasmus hade roligt, och första dagen var även vädret fint.

David fick åka med och stödja, jag hade nog med att hålla mig på mina egna ben. Så jag fick stå längst ned och fota och heja.

Rullbandslift

Tanken är nog att man ska svänga runt skyltarna, men vi hade lite svårt att förklara det för Rasmus. Och än så länge kan han bara vänstersvänga.

Ibland kan man behöva lite hjälp. Då är det bra med åtminstone en förälder som är stadig i backen.

På eftermiddagen åkte vi in till själva Åre by. På de dryga tio åren jag har vistats i Åre har det skett helt otroliga förändringar, det är verkligen inte den lilla, mysiga by det en gång var längre. Men det har skapats en massa arbetstillfällen, och är fortfarande trevligt där, men på ett helt annat sätt. Och lite nostalgisk kan man ju bli, det vackra Sporthotellet syns till exempel nästan inte längre för alla de omgivande mastodontbyggena. Det här fotot fick jag smyga mig in på en parkeringsplats och klämma upp mig mot en vägg för att lyckas ta.

Dag 2 hängde vi i Rödkullen, men vädret var mulet och lite kallt, så vi fikade inne i ett sponsrat tält med braskamin, där Rasmus fick en leksaksren och var allmänt nöjd.

Far och son konverserar. Den senare med mat i munnen. Notera retrosirapsflaskan med saft i, tacksamt lånad av svåger Simon.

Nu är påsken slut, och jag har blivit sjuk. Jag hostar som en lungsjuk och det gör ont att andas. Och jag är igen nästan lika utmattad som när jag hade influensa. Så kan det gå.

Påskmat

Förutom att njuta av solen, har vi mest ätit. Det hör till det normala. Maten är, förutom sällskapet, det absolut viktigaste med påsken. Dock har nästan bara själva påsklunchen från påskafton, samt annandagens efterrätt (ingefärscheesecake med mango, mycket gott. Från Coops medlemstidnings påsknummer), fotodokumenterats. Alltså syns inte lånfredagens ugnsstekta torsk med örttäcke (men nog förrätten, musslor med aioli), påskdagslammet eller annandagens helstekta KRAV-kycklingar. En av påskkorgarna för vuxna som har ackompagnerat lunchgrillningarna i solgropen kom också med. Courtesy of svägerskan Elin brukar nivån på dukningen matcha maten, men i hennes frånvaro fick vi nöja oss med bara färgglatt. Och vi bestämde att söka barn var stora nog för att sitta vid barnbordet. Roligt för somliga, lugnt och skönt för andra. Nog påskens nästa beslut.

Musslor med aioli

Påskomeletten

Snarlikt julbordet, men med lite fler ägghalvor

Påskgrannt

Påskknäppisar

Ingefärscheesecake med mango

Påskägg för vuxna

Påsk

Det har tydligen varit solrekord den här påsken, och vi har haft det utmärkt hos svärfar tillsammans med Davids syskon och deras familjer, minus lillasyster Elin, som var tvungen att stanna i Stockholm och jobba. Jag sträckte tyvärr ljumsken direkt vid starten av påskens första skidtur, så den inplanerade motionen blev det inte mycket av. Men jag kunde ändå hänga med på skidutflykten med alla barnen i Lilla spåret. 1,5 km utan ett enda klagomål från något barn, det måste verkligen vara någon form för rekord.