Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig

I fredags hade några av sommarjobbarna på mitt jobb dragit ihop till after work, och det är ju ett bra initiativ som man ska premiera med sitt deltagande. Tyvärr råkade det sammanfall med att David hade sommarfest med sitt jobb, och alla våra vanliga barnvakter var bortresta. Men bättre brödlös än rådlös, tänkte jag, och planerade eftermiddagen och kvällen så att jag ändå skulle få dricka rosé i finvädret och prata med vuxna människor.

Såhär tänkte jag: jag är hemma med Rasmus på förmiddagen, och David tar över vid lunch när jag går till jobbet. David tar med sig Rasmus till sitt jobb, där Rasmus får hänga med på deras gårdsstädning inför kvällens fest, och jag hämtar upp honom efter jobbet, som jag kan sluta en timme tidigare genom uttag av min friskvårdstimme. Vi ska bara cykla via Statoil och lämna ett paket, sedan hem och äta middag och mysa, och sedan lägger jag Rasmus i vagnen och han somnar under halvtimmespromenaden in till stan. När han väl har somnat är det problemfritt att ha honom med sig ute, han sover som en stock. Utmärkt plan.


Jag borde ha anat vartåt det bar när jag inte kom iväg från jobbet förrän en halvtimme efter planen på grund av ett långt samtal med påföljande lång efterbehandling. Sedan somnade Rasmus i cykelvagnen på väg till Statoil (tanken var att han inte skulle sova på dagen för att kunna somna tidigt på kvällen, vilket David hade fått noggrann order om, och som han följt). Innan vi kommit hem och jag kunde väcka honom hade han sovit i 35 minuter och var pigg som en mört. Hela resten av kvällen.

Jag lät Rasmus rasa av sig lite energi genom att låta honom hoppa i vår säng i en halvtimme strax innan läggdags, och tänkte att nu kommer han väl ändå att somna. Jag kollade att gänget var kvar på AW och vi begav oss. Rasmus visade inga tecken på trötthet, och insisterade på att själv gå över Frösöbron in till stan. Det var ju en vacker kväll, så jag förstår honom.

Vi passade på att fota lite. Jag verkar ha haft svårt att hålla kameran helt rak, så man blir lite sjösjuk.

Vy mot nya Nya Kyrkan och nya Marité, samt marinan, från Frösöbron.

Väl på stadssidan skulle R kasta stenar i vattnet och hoppa på alla minigolfbanorna, samt klättra på kanonen. Jag började ana oråd. Just som jag tänkte att jag kunde passa på att fota den vackra statyn i Badhusparken i det fina kvällsljuset, dog min mobil. Sådär bara. Hata Iphone och dess usla batterikapacitet. Hade inte använt telefonen särskilt mycket, och den varnade inte innan. Jag saknar de gamla Nokiorna som pep i en minst en halv timme innan de dog, typ en vecka efter senaste laddning.

Att promenera till andra sidan stan visade sig ta ganska lång tid med en energisk unge. På Prästgatan stötte vi på kompisarna Anna och Fredrik som var ute och flanerade efter en barnfri middag på stan. Det var mycket trevligt, men gjorde oss ännu mera sena. Jag började bli orolig för att AW-gänget skulle ha gått någon annan stans och meddelat mig per sms, som jag ju inte skulle få på grund av den döda mobilen. Jag ångrade djupt att vi inte stannat hemma, men traskade vidare. Väl framme, ca 1,5 timme efter att vi gick hemifrån, var visserligen alla kvar, men 3 av de 5 på plats som jag kände skulle just gå när vi kom. Vi beslöt oss ändå för att stanna en stund. Rasmus sa att han var hungrig. Jag tänkte köpa pommes frites åt honom, men när vi kom fram till baren för att beställa, hade köket precis stängt. Jag försökte muta honom med kex och banan, men kände att min vuxna konversation inte blev särskilt spirituell när varannan mening handlade om varför det var slut på kex och varför köket hade stängt och varför vi inte kunde låsa upp det med mina husnycklar, så vi gav upp och gick därifrån.

Eftersom David jobb ligger i stan, och de skulle ha trädgårdsfest och grilla, tänkte jag att det nog skulle gå att skaffa mat till barnet där. Det gjorde det, i form av tårta, och Rasmus var på strålande humör. Han bar stolar och bord och kubbkartonger ända tills vi gick därifrån. Sedan promenerade vi hem genom den otroligt vackra sommarkvällen, som jag inte kunde fota eftersom min mobil var död. Men himlen färjade sjön rosa, och överallt satt folk ute och hade ölpicknick och pratade. Rasmus tyckte att var så förträffligt att han höll sig vaken ända hem, vilket inkluderade pit stops för att klappa katter och kasta kottar i vattnet vid vår båt. Samt känna på vattnet för att bekräfta att det verkligen inte var badtemperatur. 23.50 somnade barnet. Min plan hade varit ca 20.00.

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, men faktisk ganska lyckat ändå i slutändan. Promenaden hem var en av de finaste på länge, och när jag väl hade gett upp tanken på vin i vuxensällskap, var det faktiskt väldigt trevligt att hänga med Rasmus i den vackra kvällen. Det är så sällan nuförtiden att jag är ute och går, eller på stan för den delen, på kvällen, att jag helt glömt bort hur annorlunda stämningen är då. Och en riktigt fin sommarkväll är det ju väldigt glatt och härligt. Men det är väl bara att inse att tiden när vi obehindrat kunde gå ut på kvällen, bara med en lugnt sovande Rasmus i vagnen, nu är över. Han verkar ha ärvt sin mors nattuglefasoner.

Sedan senast, del 25: After Work, locals only

Den fantastiska morgonen jag skrev om i förra inlägg, inträffade medan David vari Istanbul med jobbet.  Han gick miste om mycket trevligt hemma, men det var ju inte så synd om honom ändå, om vi säger så. Framför allt eftersom det var veckan innan oroligheterna utbröt (vad har förresten hänt där nu de senaste dagarna? Medierna har som vanligt helt släppt saken, verkar det som), så de hade det alldeles lugnt och trevligt på alla sätt.

Men vi som var kvar hemma slutade i varje fall en timme tidigare denna fredag i maj, hämtade R på förskolan och cyklade in till stan för lite AW på stans trevligaste restaurang/bar Jazzköket. I hela stan kördes ett koncept som kallades Locals Only och väl egentligen innebar att det var lokalproducerat som bjöds på.


På Jazzköket fanns herrarna Jemtehed och Brande och deras lokalproducerade öl av internationell klass, så det ville man ju stödja. Dessutom kunde man äta en mycket god muurikkastekt hamburgare gjord på fjällko och surdegsbröd.

Andra som ville det var våra kompisar Anna och Fredrik och deras barn Ville och Edit. Vi har försökt få till en träff med dem i typ ett halvt år utan att lyckas, och så sprang vi på varandra där. Lite typiskt och mycket trevligt. Sedan dess har vi faktiskt setts flera gånger, vilket ju är ännu trevligare.

I Jazzkökets källare (där man besöker damernas), hade de stora säckar mjöl från Ångsta Kvarn. Då hade jag ännu inte varit på kvarnbesök själv, och var fascinerad.

Jag är ju något av en burkfanatiker, och kunde inte heller motstå frestelsen att fota denna fantastiska kaffeburk, storlek XXXL (den var typ 1 meter hög). Det är ju den blå sorten, så visst kan man tänka sig Råddjuret boende i den?

Efter en ovanligt kort AW, courtesy of otåliga barn, cyklade jag och Rasmus till svägerskan Sara och hängde med henne och Rasmus kusiner resten av kvällen. Och någonstans på vägen dit måste Rasmus ha släppt ut Inen ur cykelvagnen, för hans bästa favoritkaningosedjur är borta sedan den kvällen. Så går det när man har med sig kaniner på stan, tydligen.

Om feminism och det fantastiska med internet

Alltså, man måste ju älska internet och bloggar, för tänk vilka fantastiska texter man kommer i kontakt med tack vare dem! Via kommentarfletet tillhörande ett inlägg på Peppes blogg kom jag till en ett inlägg på Hej Blekk-bloggen om varför det heter "Feminism", som igen länkade till det helt briljanta inlägget "If I Admit That "Hating Men" Is a Thing, Will You Stop Making It a Self-Fullfilling Prophecy?" på den för mig hittills obekanta bloggen Jezebel.com.

Det senast nämnda inlägget är förklarar en del viktiga saker om feminism på ett mycket pedagogiskt och underhållande sätt. Jag älskar att det numera är så lätt att hitta bra nya texter, antingen de får mig att se världen på nya sätt eller bara förklarar det jag redan tycker och tror på ett bättre sätt än vad jag själv skulle kunna göra.

Sedan senast, del 24: Försommarmorgon, hägg och narciss

Den 24e maj var en helt magiskt vacker morgon. Det var dimmigt när vi cyklade hemifrån till dagis, men medan jag cyklade över Frösöbron in mot stan lättade dimman, och när jag kom till Badhusparken kunde jag inte hålla mig längre, utan var tvungen att stanna och fota.


Nu är marinan full med båtar, men då låg endast två segelbåtar ute. Dimman gör att man bara anar Annersia i horisonten, solen silas genom lövträden på stenstranden, och på vinterbadets vägg syns Vinterstadens snöhjärta.

Storsjön är nästan spegelblank och till synes oändlig.

På eftermiddagen hämtade jag en balanserande miniprins. Förskolan är slacklines på gården, och det är tydligen en favorit.

Under den här häggen parkerar jag min cykel när jag hämtar och lämnar på förskolan. Ganska ljuvligt på försommaren.

Hemma hittade vi ännu ett tecken på att våren är förödande kort i Jämtland, det hinner liksom bli hägg och syren innan påskliljorna har blommat ut.

Sedan senast, del 23: Det blev en båt!

Vi köpte båten vi tittade på på Rödön. Jag kan ingenting om båtar, och vet inte vad modellen heter, men den är 30 år gammal och ser ut så här när den står på vår uppfart och är fylld med barn.

Så här ser den ut i inuti. Den fick klart godkänt av Rasmus kusiner.

Två dagars läckerheter

I går gjorde David och Rasmus blodpudding från grunden. Rasmus var så entusiastisk inför projektet att jag hela förmiddagen fick hindra honom i att bryta sig in i kylskåpet och gå loss på (de köpta) förpackningarna med blod.

Jag är inget storfan av blodpudding, men det var godare med hemgjord än med köpt. Och Rasmus åt 3,5 tjocka skivor och var strålande nöjd.

Uppenbart Instagram-material.

I dag handlade David och Rasmus medan jag jobbade, och R bestämde att vi skulle ha korv och stuvad makaroni till middag. Och varför vänta tills korven är stekt och makaronin stuvad, när man lika bra kan äta dem kalla och okokta?

Ångsta Kvarn 90år

Ångsta Kvarn mal kravmärkt, stenmalet mjöl på traditionellt sätt. Kvarnen fyllde 90 år och hade öppet hus förra söndagen, och eftersom David bakar nästan allt sitt bröd på mjöl därifrån, och hans husgud Sebastien Boudet säger att man ska besöka sin mjölnare, åkte vi naturligtvis dit.

Vi kom tio minuter innan det började ösregna, och kunde även smaka lite lokalproducerade ostar och annat trevligt utanför.

Nu får ni lära er hur det ser ut inuti en 90 år gammal kvarn som fortfarande är i operativ drift. Hela kvarnen är på tre plan och kornet/mjölet cirkulerar ett flertal gånger mellan de olika våningsplanen.

Här skakas till exempel kornen så att alla skal och liknande far bort.

Det snurrar breda remmar överallt som driver maskinerna.

Kvarnmaskineri. Jag gillade särskilt att det ordet fanns med i ordlistan på min Iphone, vem hade trott?

Här är tydligen själva kvarnen, inuti gnisslar stenar och mal mjöl.

Här kommer färdigt mjöl nedramlande i papperspåsar. vi köpte med oss en hem. Den väger 25 kilo.

Så nu vet ni. Och det var faktiskt väldigt fint att se. Allt av maskineri är ursprungligt, och drivs på gammalt sätt. Och det verkar gå bra för dem.

Sedan senast, del 22: Årets första sommarsöndag

Morgonen efter ESC var det fortfarande ett strålande sommarväder, och jag fick premiära min sommarklänning från 50-talet som jag köpte i Stockholm på Old Touch när vi var där senast.

Vi hade familjemys i hängmattan

Och beundrade utsikten. Shit, vad otroligt mycket grönare och lummigare det är nu, fascinerande att det bara är en månad sedan!

Rasmus tupplurade, och jag tittade på.

Det enda som kan mäta sig mot en sovande katt på magen är ett sovande barn på magen. Gulleskrutt.

På sena eftermiddagen åkte vi till Rödön för att titta på en båt. Vattnet var otroligt lågt i Storsjön fortfarande, normalt går vattnet enda upp till träden.

Lillprins vid Storsjön. Men vattnet var superkallt, enligt R.

Ljuset var mycket fint. Och det fanns hur många stenar som helst som man kunde slänga i vattnet.

Midsommar, del 2

Väl hemkomna från Jamtli, fångade jag fyra sorters blommor  på en bild. Det var det närmaste jag kom sju sorters blommor i år, men å andra sidan är jag ju redan gift, och då fyller det väl inte så stor funktion längre?


Jag plockade en minibukett och gjorde ett stilleben. Grundstenen till eget bo fick vi i bröllopspresent av Davids fina faster och farbror Kerstin och Roger, som gifte sig i samma kyrka och hade fest i samma lokal som vi. De hade fått den av hennes moster och morbror, och stenen kommer från Davids farmors barndomshem. Nu fick vi ärva den. Det var fint, tycker jag, så den står framme och pryder sin plats. Kerstin och Roger hade ett långt och lyckligt äktenskap, så jag tänker att den får vara lyckobringare.
'
Radion är en Tandberg, och Trabin är från Berlin.


Davids bror Simon med familj kom, och vi började kalaset med att inmundiga Annikas specialist-champagne. Hon har alltså gjort klart sin specialisttjänstgöring, och det måste man ju fira.


Annika har inte själv Instagram, men kom på snilleblixten att föreviga vår kreativa förrättsdukning. Så det var jag ju tvungen att göra. Klassiskt Instagram-moment.


Det började blåsa, så den obligatoriska jordgubbstårtan tog vi inomhus. Klara ser skeptisk ut, men den var mycket god. Marängbotten och lemoncurdfyllning kan ju inte bli fel.


I år sammanföll ju faktiskt midsommarafton och sommarsolståndet. Årets ljusaste natt var dock inte så ljus i år, eftersom det kom ett häftigt regn med tillhörande moln och fuckade upp. Men så här såg det i alla fall ut vid 01.30 från vårt badrumsfönster, om någon är intresserad.

Midsommar, del 1

I fredags var det ju midsommar, och för ovanlighetens skull var vi hemma. Annars är ju midsommar en helg som jag alla gånger föredrar att fira med vänner i Finland, men när vi är här brukar vi oftast fira med Davids familj hos svärfar. Men i år skulle vi vara hemma, och då gäller det att vara hemma med stil.

David och Rasmus inledde med att maja midsommarstången.

Jag inledde med att lägga håret och sätta på mig en hatt. 

Midsommardagens outfit. Klänningen är fra Berkeley, Kalifornien. Jag älskar den. Koftan är från H&M. Hatten är för övrigt från Beyond Retro vid Zinkensdamm.

David kunde inte fatta hur det kunde ta mig så lång tid att lägga håret, men han kan ju försöka själv, så får han se hur lätt det är. När man för en gångs skull inte ska cykla och därför inte behöver ha hjälm på sig, gäller det att passa på.

Vi tog båten till Jamtli. Det tog ca 30 sekunder att åka över vattnet till fastlandet, och minst en kvart att förtöja båten vid Jamtlis ångbåtsbrygga.

På bryggan möttes vi av svägerskan Annika och Rasmus kusiner Klara och Signe. Så här glada var Rasmus och Signe över att vara på Jamtli.

Vi inledde med picknick i gräset. Norsk barnebunad, svensk flagga.

Och svenska flickor med fina kransar.

Plötsligt dök det upp ett korps. Mitt norska hjärta gladdes. Fram för grannsämjan (och så blir jag lite sentimental av trummorna och korpsmusiken, men säg det inte till någon).

Japp. Nördigare än så här blir det inte, men det har sin charm. I varje fall ibland.

Så var det dags att resa midsommarstången.

Och där var den rest. Sedan dansades det små grodor och vi äro musikanter, men Rasmus var skeptisk, så vi gick och tittade på kaninerna i stället.

Bunadsprins.

Kaninerna!

Sedan åkte vi hem och förberedde middagsbesök. Resten av dagen kommer i ett eget inlägg.