Om föräldraskap och maktkamp

Jag minns inte längre hur jag hamnade där, men från mitt soffläge snavade jag i dag över bloggarna Jordliv och Vilda barn, båda skrivna av samma person, en (om jag har förstått det rätt) tjej/kvinna med argentinskt/boliviansk påbrå, uppvuxen i Sverige, gift/sambo med en mann från norraste Norge (eventuellt med samiskt påbrå, lite oklart), som lämnat allt de hade i Tromsö och åkt till Syd-Amerika med sin treårige son för att skapa sig ett nytt liv där. De är veganer, äter inte socker, praktiserar unschooling (alltså hemskolning, som ju inte är tillåtet i Sverige, om jag har förstått det rätt), och är överlag väldigt alternativa och väldigt annorlunda från mig. Men det är jätteintressant att läsa om deras resa och deras syn på olika saker, och även om jag inte håller med om allt de gör och tänker, finns det också mycket klokskap.

Ett inlägg som jag tycker innehåller många bra tankar, är det här, om att föräldraskap inte alltid behöver vara en maktkamp, och om det man kan kalla nära föräldraskap. Hemsolen har skrivit något som påminner rätt mycket om det här (hittar inte inlägget just nu, så kan inte länka till det, men jag tror till och med att jag har länkat till det tidigare. Det handlar i varje fall om samsovning och amning och om att göra det som känns rätt och funkar och skapar minsta möjliga onödiga gnissel), och jag tror att det kan finnas mycket i det.

Föräldraskap godkänns förresten inte av min stavningskontroll. Stavar jag det fel, eller heter det något annat?