Hoppsan

Om ni var Rasmus nu skulle ni ramla omkull av skratt. För det gör han av någon orsak nästan varje gång jag säger hoppsan.

Men till saken, här har det inte hänt mycket på sistone. Det är bara att konstatera att det tar ca två veckor att repa sig efter ett påsklov med påföljande jubileum. Det är tvätt som hopar sig upp, deklarationer (selvangivelse) som måste fixas innan 2 maj (och Skatteverket svarar inte på mail, hurra), barn som måste få vistas utomhus under övervakning, jobb som måste jobbas, träning som måste tränas och andras bloggar som måste läsas. Men nästan allt utom bloggandet har ju faktiskt skötts, så jag ger mig själv en liten klapp på axeln.

Helt kort summerat kan jag säga att våren hade kommit bra mycket längre i Trondheim än i Öset för en och en halv vecka sedan, men att det börjar ta sig här nu. Krokusar i trädgården och med lite aktiv hjälp av spaden har nästan all snö försvunnit från tomten. Tiden det tar för mig att jogga hem från dagis har på fem hämtningstillfällen sjunkit från 30 minuter till 20 minuter, vilket egentligen bara betyder att jag springer fortare i nedförsbackarna, men ändå. Och klockan är 20.45 och det är fortfarande ljust, hurra!

Nu ska jag gå och dricka en kopp te och packa färdigt inför morgondagens joggning från dagislämningen till jobbet. Förberedandet av nästa dag tar för tillfället ca en timme varje kväll, hur är det möjligt?