Hej kören!

I dag har jag lekt kick-off med Decibel, kören jag börjat sjunga med. Vi har utfört mer eller mindre töntiga uppgifter på stan, och sedan ätit tacos hemma hos en av medlemmarna, och haft allmänt trevligt. Inte en ton har sjungits på hela dagen. Ni som har sjungit själva vet hur ovanligt det är i körsammanhang. I stället har vi blant annat målat, letat registreringsskyltar med ord på, skrivit haiku av dessa, letat Bamse från 1993, framskaffar pantkvitton på 43 kr och lekt charader. En bra dag.

Lyx

I kväll har jag tittat på TV. Gårdagens avsnitt av Äntligen Hemma på TV4Play, för att vara helt exakt. För att jag inte hade något annat jag var tvungen att göra. Jag kan inte komma ihåg senast jag kunde göra det, vilken lyx!

Det gäller att fylla sina dagar

I dag har jobbat till 18.00 och varit på körövning mellan 18.30 och 21.30. Det är första gången jag övar sedan våren 2004, men det känns som igår, känslan var helt den samma som förr. Och det var en bra känsla. Folk verkade trevliga och det var bra arr. Det kanske kan bli nåt, det här.

Och i natt ska det bli första frostnatten. Dags att skörda rönnbären.

Inte i dag

Den o stora uppdateringen med foton från helgen blev inte i dag. I stället har jag sorterat papper på skrivbordet i jakt på ett Ikea-kvitto, vilket var både välbehövligt, ångestframkallande och lite skönt när det var klart. Innan dess hann jag bygga lego och titta på Madicken med Rasmus. Nu känns det som om jag håller på att bli sjuk. Så kan det gå.

Veckans trädgård

Trots pissigt väder de senaste två veckorna (från och med måndag i vår första semestervecka har det knappt varit över 14 grader, och ofta under, och regnat åtminstone litegrann så gott som varje dag. Go figure) händer det saker i trädgården, och det måste ju dokumenteras så att man kan ta hänsyn till det vid framtida planering.

De här orangea sakerna har slagit ut.

Och åtminstone en lilja verkar vara på gång. Förra året hade vi massor, vet inte riktigt vad som har hänt i år.

Bollarna av blåa jätteklockor har regnat bort och ser eländiga ut, men de här stora blåklockorna har slagit ut i stället. De är också fina.

Barnet poserar i typisk jämtländsk sommaroutfit. Vattentäta vindbyxor och vindjacka. Och fodrade gummistövlar. En mössa hade kunnat vara på sin plats.

Han verkar nöjd ändå.

I fredags planterade vi äntligen träden vi köpte på Ocke Handelsträdgård förra helgen. Här en skuggmorell (eller surkörsbär), på kullen.

Här en Gyllenkroks Astrakan (ooh, litterär referens!), alltså äppelträd, även den på kullen. Vi planterade även ett sötkörsbärsträd av typ Gårdebo nedanför huset, men det fotade jag tydligen inte. Blir spännande att se hur det går för dem över vintern, med sträng kyla och rådjur och allt.

Detalj från skuggmorellen. Bär finns, återstår att se om de hinner mogna i år.

Under tiden vi var ut och planterade, hann vädret växla mellan sol och regn ca 5 gånger. Jag lyckades i varje fall fånga vår lilla äng bredvid uppfarten till huset under en av solglimtarna. Förra året klippte vi gräset här, vilket var besvärligt och tidskrävande. Nu har vi äng i stället, vilket är vackrare, underhållsfritt och gör mig glad varje dag. Win-win upplägg, om du frågar mig.

Snickarboa

Vad roligt man kan ha med plank, spikar och hammare.

R&D byggde kapsylbil i helgen.

Bil med släpvagn. Det är så att man är lite stolt över sina begåvade familjemedlemmar.

Skördetiden är igång

Häromdagen åt vi sallad med bara egna ingredienser, alltså ruccola som mystiskt dök upp i våras (planterades förra året i en pallkrage som vi aldrig orkade odla i år), persilja från separatorn och tomater från tomatdjungeln.

För en gångs skull gjorde vi även det som jag alltid tänker att vi ska göra varje gång vi äter hel kyckling, nämligen kokade buljong på skrovet.

Dessutom kom jag mig äntligen för att göra något av vår rabarber, och testade ett nytt marmeladrecept jag hittade på nätet. Tillvägagångssättet var lite annorlunda än vad jag gjort tidigare, se bilderna över och receptet under, men var roligt att testa. Och vad helt sjukt mycket vätska som drogs ur rabarberbitarna när de sockrades och fick stå över natten!

Det blev inte så jättemycket, men det går inte så mycket här i huset. Jag har redan hunnit ge bort en burk till en svägerska.  Och eftersom jag är lat och inte orkar skriva av, fotade jag helt enkelt receptet:

Här finns även länken. Det blev gott, men jag ska nog ha i lite ingefära nästa gång, rabarber och ingefära går så bra ihop, och i marmelad vill jag ha lite sting. Dessutom följde jag ett tips i kommentarfältet och använde bara 750 g socker, vilket räckte alldeles bra.

När jag ändå var i rabarbertagen, kokade jag rabarberkompott enligt recept från den mycket trevliga boken "En god sommar", som jag införskaffade när kompisen Gry jobbade på förlaget. 

Även här har jag latta mig och fotat i stället för att skriva av, men det borde gå att läsa ändå. Om inte får man leta upp boken på antikvariat (den verkar vara slut från förlaget), eller vända sig till mig och fråga.

Hur som helst blev det mycket gott, jag hade en ganska stor bit ingefära i, och skalade inte rabarbern först, så den fick lite konsistens. I dag, när den stått till sig något dygn, serverade vi den med skivad jordgubbar och en klick tjock mascarpone/grädde/vanilj-kräm. Det var mycket lyckat.

Semesteräventyr: Fröå gruva

I fredags, på vår bröllopsdag, var vi på släktträff för Davids farmors släkt. Avlägsna relatives from Amerikatt var på besök, och ett ambitiöst program på en hel vecka var förberett för dem, men vi skulle bara vara med på dagen i Fröå. Fröå är ett historiskt område i närheten av Åre där det har bedrivits gruvdrift i tre omgångar, med start på 1700-talet och slut på tidigt 1900-tal. Varken David eller jag hade varit där förut, och både ingenjören och icke-ingenjören tyckte det var intressant med konstruktionerna, hur man pumpade vatten upp från gruvan och försåg den med vatten till brytningen. Kopparen i marken gjorde även att alla blommor blev präktigare än annorstädes, som orkidén på bilden under:

Stenhögarna är kvar sedan brytningen, och innehåller kopparsulfit (?) som är giftig, därför växer inget på dem. Jag fick dock försäkrat att de inte är akut giftiga, nödvändig information när man har med sig stenälskaren Rasmus, som här poserar ovanligt glatt.

Vi gick på en guidad rundvandring

Och såg fina hus med konstiga namn som jag har glömt (försökte faktiskt googla, men hittade inte).

Lilla Ö och Stora Ö.

Fjällutsikten är det inget fel på.

Vi fick gå ned i ingången till ett av gruvschakten, och då måste man ha hjälm. Vissa är sötare i blå plasthjälm än andra.

Bara 70 meter från ingången var det så kallt att det låg is kvar sedan i vintras. Vägen fortsätter längre ner i gruvan, men det kändes inte så frestande att fortsätta (man fick inte heller). Jag har sett lite för många skräckfilmer om vad som finns i grottor för att känna mig helt bekväm i trånga utrymmen under mark.

Men det var ju fint så länge man var nära ingången.

Jag försökte få Rasmus att posera i hjälm med sin far. Det gick sådär.

Nå, det här fick duga.

Väl ute igen fanns det blåklockor och annat fint.

Rasmus satt i gropen i Fröå (Haren satt i gropen i Finland, anyone?)

Sedan tittade vi på ett av torpen som har gått i arv i gruvarbetarfamiljerna. Det här frånflyttades först 1971.

Jag är svag för gamla järnkaminer och tapeter.

Och vedeldade spisar. Vill ha. Men vi har ingenstans att stoppa in en.

Vi fikade, och Rasmus var glad. Jag blev nostalgisk och tog en Hallonsoda som smakade barndom.

Sedan fick vi tråkiga nyheter, och jag behövde gå undan för att tänka en stund.

Då var omgivningarna mycket lämpade, de passade till humöret.

Resten av dagen blev fin, maten på Bergsgården i Fröå var god, och jag konverserade en professor emeritus i anglosaxisk litteratur, som för tillfället arbetar med en bok om post-modernistisk fiktiv medeltid, huvudsakligen från den iberiska halvön. Smalt? Jag kände till två av författarna han pratade om (dock har jag inte läst dem), så jag kände mig nöjd.

Semesteräventyr: Frösö Zoo

Förra veckan hade vi semester, och sov, hängde hemma och gjorde ingenting i det halvtråkiga vädret (Rasmus och jag har gjort tidvis ingenting, David gör aldrig ingenting), Rasmus gick på simskola varje eftermiddag, och en dag var vi på Frösö Zoo.

Frösö Zoo har varit en av de stora attraktionerna för Östersund som turiststad, det är rätt långt till närmaste andra zoo, och många besökande norrmän kommer hit. Jag har aldrig varit där tidigare, och David inte sedan han var liten, men nu tyckte vi att Rasmus borde kunna vara stor nog att uppskatta det, och tog med honom dit.

Det var en fin dag, och zooet gör ett viktigt jobb för att bevara hotade arter, men vi kan ändå konstatera att tiden har sprungit från mindre landsortszoo. Det känns inte riktigt okej med ganska små inhägnader längre, det känns som om man nu för tiden vill se djur mera fritt i lite mera naturliga omgivningar, typ Kolmården eller Järvzoo (i Järvsö, som bara har nordiska djur, och man går på broar över inhägnaderna, som därför kan vara mycket större). Och det är ju något konstigt med djur från varmare delar av världen här upp, hur kul kan de ha det på vintern egentligen?

En annan grej var att Rasmus inte pallade med det stora antalet djur, och inte verkade finna exotiska djur särskilt spännande, så lite för liten var han nog. Han tyckte hönorna och marsvinen var roligast.

Här beundrar han dock en bock.

Och en påfågel.

Det tog lite tid, men till slut lyckades jag få en praktbild. Häftiga fåglar är det ju.

Här är Rasmus måttligt intresserad av lejonet.

Trots ihärdigt rytande från lejonets sida.

Vacker, men nog ganska uttråkad katt.

Ett gäng dingohundar låg och sov. De ser så mjuka och söta ut, men är ju tydligen väldigt aggressiva och biter ihjäl småbarn i Australien nu och då. Bäst att akta sig.

Inte helt oväntat gillade Rasmus tivolidelen. Först var han lite skeptisk till att åka själv...

... men repade sig snabbt och vinkar här glatt till sina omåttligt stolta föräldrar.

Sedan körde han brandbil med stor inlevelse.

Bäst att använda båda rattarna, man vet aldrig.

Men det bästa av allt var det här:



En gigantisk hoppborgsrutschkana!

Klättra upp...

... och åka ner

Och hoppa!

O lycka!