För trött

Jag har varit ensam med Rasmus alla kvällarna den här veckan, ett effektivt sätt att förebygga allt kreativt skrivande, eftersom han numera somnar ungefär en halvtimme innan jag borde gå och lägga mig. Jag återkommer med ett säkert mycket spännande inlägg om kramdjursnamn om inte så allt för länge. Hoppas ni kan uthärda spänningen.

Oj, oj

Nu var det visst ett tag sedan man skrev. Men vi har haft fullt upp med släktbesök i Göteborg och Varberg och Springsteen på Ullevi och mera släkt på Kalvö i Bohuslän. Och på Kalvö hade jag ingen täckning på mobilen och i bilen tog batteriet slut på två röda, innan jag hann skriva något smart här. Ursäkter, ursäkter, men nu vet ni. Och nu är vi alltså hemma igen. Men det är sent, så mer i morgon hoppas jag.

I blame IPhone

Att jag varit dålig på att uppdatera beror i huvudsak på två faktorer: dels har jag inte tagit några spektakulärt bra bilder som jag ha haft behov av att visa upp, dels har min vid det här laget några år gamla Iphone jättedålig batterikapacitet, och brukar dö innan jag hinner skriva nåt på kvällen. Och innan den har laddat tillräckligt för att komma i gång (den har en liten åkomma som gör att det tar tid), har jag somnat. Men det kommer att bli bättre, jag lovar!

I dag har vi varit på loppisrunda och köpt vaser för två kronor och en väggklocka från femtitalet för femti kronor. Och dessutom fick jag titta in i ett av mina absoluta favorithus här i Öset, som jag gått och smygtittat genom fönstrena på hela vintern eftersom det ligger på hemvägen från jobbet. Helt fantastiskt fint var det, med handmålade tapeter och ett underbart pietetsfullt renoverat kök. Tyvärr fotade jag inget, men kanske jag får återkomma en annan gång och fota, vi får se

De två föregående dagarna har vi spenderat eftermiddagarna i Brunflo, en by/förort till Öset, där David växte upp. Kometerna, alltså Davids äldsta syster med familj, har en stuga där alldeles vid vattnet, och vi har plaskat och simmat och kastat stenar i vattnet. David har till och med snorklat. I våtdräkt. Som behövdes, eftersom vattnet kanske var 15-16 grader. Stugan är av den primitiva slaget, utan el och vatten, och pytteliten, men den har fixats upp fint och allt har varit mycket trevligt. Så nu vet ni.

Förresten kan jag rekommendera det är med att jobba halvtid på sommaren. Vi jobbar 8 till 12 och är lediga tillsammans på eftermiddagarna, och det känns egentligen som om man hade semester. Eftersom Rasmus vaknar tidigt skulle vi ju ändå inte få sovmorgon om vi var helt lediga, men drygar ut semestern och har ändå en massa ledig tid att göra saker på på eftermiddagen. Och arbetsdagen är så kort att man blir mycket effektiv och inte hinner bli less. Mycket bra, men det här är sista veckan. Sedan blir det tre veckor föräldraledigt/semester och sedan är det vardag igen. Men det är det länge till.

Hoppsan

Om ni var Rasmus nu skulle ni ramla omkull av skratt. För det gör han av någon orsak nästan varje gång jag säger hoppsan.

Men till saken, här har det inte hänt mycket på sistone. Det är bara att konstatera att det tar ca två veckor att repa sig efter ett påsklov med påföljande jubileum. Det är tvätt som hopar sig upp, deklarationer (selvangivelse) som måste fixas innan 2 maj (och Skatteverket svarar inte på mail, hurra), barn som måste få vistas utomhus under övervakning, jobb som måste jobbas, träning som måste tränas och andras bloggar som måste läsas. Men nästan allt utom bloggandet har ju faktiskt skötts, så jag ger mig själv en liten klapp på axeln.

Helt kort summerat kan jag säga att våren hade kommit bra mycket längre i Trondheim än i Öset för en och en halv vecka sedan, men att det börjar ta sig här nu. Krokusar i trädgården och med lite aktiv hjälp av spaden har nästan all snö försvunnit från tomten. Tiden det tar för mig att jogga hem från dagis har på fem hämtningstillfällen sjunkit från 30 minuter till 20 minuter, vilket egentligen bara betyder att jag springer fortare i nedförsbackarna, men ändå. Och klockan är 20.45 och det är fortfarande ljust, hurra!

Nu ska jag gå och dricka en kopp te och packa färdigt inför morgondagens joggning från dagislämningen till jobbet. Förberedandet av nästa dag tar för tillfället ca en timme varje kväll, hur är det möjligt?

Bättre kort än ingenting

Nu är det igen sent (klockslaget som visas för när mina inlägg publiceras är helt åt skogen, men klockan är i varje fall närmare 23 i den verkliga världen), och jag lider av ordtorka. I morgon har jag tagit ledig för att gå i begravning för en mycket snäll man som tyvärr har gått bort i förtid i cancer. Så jag lär nog inte höra av mig igen förrän tidigast på lördag.

Många tankar, lite hockey

Jag är på auskultation på lokalkontoret den här veckan. Det betyder att jag tassar runt efter olika handläggare och tittar och lyssnar på vad de gör för att få en bättre helheltsblick på verksamheten. Jätteintressant och spännande och givande, men otroligt tröttande, det känns verkligen som att vara första veckan på jobbet igen, när man är så koncentrerad på allt det nya att man är helt slutkörd varje eftermiddag. Och sedan har jag börjat träna igen på morgnarna innan jobbet, vilket ju också bidrar till kvällströttheten. Alltså har jag svårt för att komma på något vettigt att skriva om. Jag har många uppslag på gång, men de måste nog skrivas ut en kväll när jag kan tänka i mer än femsekunderssekvenser.