Det viktigaste är att man inte skäms för sig

David tar konceptet landetkläder till ny nivå när han beger sig ut på springtur med gammal tidtagarremsa på skon, SAS-keps från sena nittiotalet och klocka utanpå sidenskjortan från Thailand, som är knäppt ända upp i halsen. "Vad var det där?" sa barnen när han kutade iväg. Sidenskjorta är bästa plagget, sa David. Det viktigaste är att man inte skäms för sig.

Veckans trädgård

Trots pissigt väder de senaste två veckorna (från och med måndag i vår första semestervecka har det knappt varit över 14 grader, och ofta under, och regnat åtminstone litegrann så gott som varje dag. Go figure) händer det saker i trädgården, och det måste ju dokumenteras så att man kan ta hänsyn till det vid framtida planering.

De här orangea sakerna har slagit ut.

Och åtminstone en lilja verkar vara på gång. Förra året hade vi massor, vet inte riktigt vad som har hänt i år.

Bollarna av blåa jätteklockor har regnat bort och ser eländiga ut, men de här stora blåklockorna har slagit ut i stället. De är också fina.

Barnet poserar i typisk jämtländsk sommaroutfit. Vattentäta vindbyxor och vindjacka. Och fodrade gummistövlar. En mössa hade kunnat vara på sin plats.

Han verkar nöjd ändå.

I fredags planterade vi äntligen träden vi köpte på Ocke Handelsträdgård förra helgen. Här en skuggmorell (eller surkörsbär), på kullen.

Här en Gyllenkroks Astrakan (ooh, litterär referens!), alltså äppelträd, även den på kullen. Vi planterade även ett sötkörsbärsträd av typ Gårdebo nedanför huset, men det fotade jag tydligen inte. Blir spännande att se hur det går för dem över vintern, med sträng kyla och rådjur och allt.

Detalj från skuggmorellen. Bär finns, återstår att se om de hinner mogna i år.

Under tiden vi var ut och planterade, hann vädret växla mellan sol och regn ca 5 gånger. Jag lyckades i varje fall fånga vår lilla äng bredvid uppfarten till huset under en av solglimtarna. Förra året klippte vi gräset här, vilket var besvärligt och tidskrävande. Nu har vi äng i stället, vilket är vackrare, underhållsfritt och gör mig glad varje dag. Win-win upplägg, om du frågar mig.

Husvagnssemester

Husvagnssemester är inget vi har funderat på, men efter att ha stött på det här ekipaget på väg till svärfar i dag, blev jag nästan lite sugen.

Tomatdjungeln nu

Eller: Vi hade en gång en utsikt.

Jag tror nästa års tomatplantor måste få ett växthus.

Växthuset

Nu är vi hemma igen, men  jag måste dela av mig av prakten hos svärfar. Vi börjar med växthuset.

Liljor och pelargoner.

Kryddhyllan

Klematisen är på gång

Och sedan är jag ju svag för stenar.

Skördetiden är igång

Häromdagen åt vi sallad med bara egna ingredienser, alltså ruccola som mystiskt dök upp i våras (planterades förra året i en pallkrage som vi aldrig orkade odla i år), persilja från separatorn och tomater från tomatdjungeln.

För en gångs skull gjorde vi även det som jag alltid tänker att vi ska göra varje gång vi äter hel kyckling, nämligen kokade buljong på skrovet.

Dessutom kom jag mig äntligen för att göra något av vår rabarber, och testade ett nytt marmeladrecept jag hittade på nätet. Tillvägagångssättet var lite annorlunda än vad jag gjort tidigare, se bilderna över och receptet under, men var roligt att testa. Och vad helt sjukt mycket vätska som drogs ur rabarberbitarna när de sockrades och fick stå över natten!

Det blev inte så jättemycket, men det går inte så mycket här i huset. Jag har redan hunnit ge bort en burk till en svägerska.  Och eftersom jag är lat och inte orkar skriva av, fotade jag helt enkelt receptet:

Här finns även länken. Det blev gott, men jag ska nog ha i lite ingefära nästa gång, rabarber och ingefära går så bra ihop, och i marmelad vill jag ha lite sting. Dessutom följde jag ett tips i kommentarfältet och använde bara 750 g socker, vilket räckte alldeles bra.

När jag ändå var i rabarbertagen, kokade jag rabarberkompott enligt recept från den mycket trevliga boken "En god sommar", som jag införskaffade när kompisen Gry jobbade på förlaget. 

Även här har jag latta mig och fotat i stället för att skriva av, men det borde gå att läsa ändå. Om inte får man leta upp boken på antikvariat (den verkar vara slut från förlaget), eller vända sig till mig och fråga.

Hur som helst blev det mycket gott, jag hade en ganska stor bit ingefära i, och skalade inte rabarbern först, så den fick lite konsistens. I dag, när den stått till sig något dygn, serverade vi den med skivad jordgubbar och en klick tjock mascarpone/grädde/vanilj-kräm. Det var mycket lyckat.

Semesteräventyr: Fröå gruva

I fredags, på vår bröllopsdag, var vi på släktträff för Davids farmors släkt. Avlägsna relatives from Amerikatt var på besök, och ett ambitiöst program på en hel vecka var förberett för dem, men vi skulle bara vara med på dagen i Fröå. Fröå är ett historiskt område i närheten av Åre där det har bedrivits gruvdrift i tre omgångar, med start på 1700-talet och slut på tidigt 1900-tal. Varken David eller jag hade varit där förut, och både ingenjören och icke-ingenjören tyckte det var intressant med konstruktionerna, hur man pumpade vatten upp från gruvan och försåg den med vatten till brytningen. Kopparen i marken gjorde även att alla blommor blev präktigare än annorstädes, som orkidén på bilden under:

Stenhögarna är kvar sedan brytningen, och innehåller kopparsulfit (?) som är giftig, därför växer inget på dem. Jag fick dock försäkrat att de inte är akut giftiga, nödvändig information när man har med sig stenälskaren Rasmus, som här poserar ovanligt glatt.

Vi gick på en guidad rundvandring

Och såg fina hus med konstiga namn som jag har glömt (försökte faktiskt googla, men hittade inte).

Lilla Ö och Stora Ö.

Fjällutsikten är det inget fel på.

Vi fick gå ned i ingången till ett av gruvschakten, och då måste man ha hjälm. Vissa är sötare i blå plasthjälm än andra.

Bara 70 meter från ingången var det så kallt att det låg is kvar sedan i vintras. Vägen fortsätter längre ner i gruvan, men det kändes inte så frestande att fortsätta (man fick inte heller). Jag har sett lite för många skräckfilmer om vad som finns i grottor för att känna mig helt bekväm i trånga utrymmen under mark.

Men det var ju fint så länge man var nära ingången.

Jag försökte få Rasmus att posera i hjälm med sin far. Det gick sådär.

Nå, det här fick duga.

Väl ute igen fanns det blåklockor och annat fint.

Rasmus satt i gropen i Fröå (Haren satt i gropen i Finland, anyone?)

Sedan tittade vi på ett av torpen som har gått i arv i gruvarbetarfamiljerna. Det här frånflyttades först 1971.

Jag är svag för gamla järnkaminer och tapeter.

Och vedeldade spisar. Vill ha. Men vi har ingenstans att stoppa in en.

Vi fikade, och Rasmus var glad. Jag blev nostalgisk och tog en Hallonsoda som smakade barndom.

Sedan fick vi tråkiga nyheter, och jag behövde gå undan för att tänka en stund.

Då var omgivningarna mycket lämpade, de passade till humöret.

Resten av dagen blev fin, maten på Bergsgården i Fröå var god, och jag konverserade en professor emeritus i anglosaxisk litteratur, som för tillfället arbetar med en bok om post-modernistisk fiktiv medeltid, huvudsakligen från den iberiska halvön. Smalt? Jag kände till två av författarna han pratade om (dock har jag inte läst dem), så jag kände mig nöjd.

Semesteräventyr: Utflykt till Bjärte

En planerad semesteraktivitet från vår sida var att hälsa på hos J & AK som bor en bra bit utanför stan. Vi tänkte ge dem några dagars vila efter bröllopet, och då hann de före och bjöd in oss innan vi hann våldsgästa dem.  På vägen dit stannade vi på Ångsta Kvarn och köpte lite mera mjöl, och jag kunde inte motstå att fota deras fina affischer. Mjölnaren Tina var supertrevlig och mycket intresserad av hur det går för Davids surdegar och brödbak, så han var till och med tvungen att visa upp brödet som vi hade med som present till J & AK, och fotades med det till deras Facebooksida. Engagerad är nog bara förnamnet.

Våra inköp:

10 kg rågmjöl och 1 kg matkorn. Sedan tidigare har vi ju 25 kg vetemjöl, så vi kanske klarar oss ett tag nu.

Sedan åkte vi vidare mot målet, och möttes av den fantastiska gäststugan. Tyvärr skulle vi inte övernatta.

Fina blommor utanför.

Den utlovade solen höll sig undan, men vi spatserade runt på ägorna och tittade på den den blivande hönsgården, de nyanlagda bärbuskarna och det som kanske en gång ska bli en stig ner till sjön där man kan bada.

Sedan satt vi ett tag i deras pittoreska trädgårdsmöblemang, innan vi fick gå in och värma oss på fiskgryta från bröllopspresents-Le Creuset-grytan vi och ett gäng andra kompisar hade skramlat ihop till. Rasmus härjade vilt och glatt med nästan ett år yngre Elias, och somnade i bilen hem. En mycket trevlig eftermiddag avslutades alltså med en lugn kväll för oss, så alla var mycket nöjda.

Tack för oss, Bjärte! Nästa gång vi kommer får det bli sol och övernattning. Att David måste köra hem från ölbryggarJesper utan smakprov är ju närmast en skymf (alternativt skulle jag kunna skaffa körkort, men det känns som ett mer omfattande projekt).

Bullronjakt

Här om dagen begav vi oss upp på berget.

Den unge mannen letar skatter.

Och verkar hitta dem.

Än är de små och sura här, men många, så det kan nog bli bra ännu. Förra året kunde inte Rasmus säga smultron, och hojtade förtjust om bullron. Det lever kvar, trots att han nu kan uttala smultron alldeles bra. Varje generation ska ju ge upphov till nya släktuttryck.

Man tröttnar liksom aldrig på utsikten här uppifrån.

På väg ner igen hittade vi de här klöverblommorna, i en helt annan färg än normalt. Undrar om det är en egen sort, eller om de bara är resultatet av genetiskt avvik?

Vackra är de oavsett.

En liten söt en.

Och två söta.