Även om fägringen hos svärfar aldrig kommer att komma upp mot så som den var när svärmor levde, är den rätt imponerande även nu.
En liten rundvandring i helgen gav det här till känna:
Irisar en masse.
Och mera iris. För att de definivt hör till kategorin blommor som är vackra men samtidigt ser mycket vulgära ut. Eller rättare sagt porriga. Den som inte ser porrfaktorn hos en irisblomma måste verkligen vara blottad för fantasi (och jag försöker nu intensivt att inte koppla ihop de här tankarna med det faktum att vi nyss har firat fyraårsdag för en mänsklig Iris. Aargh, hur tänkte föräldrarna där? Antagligen inte alls på just den aspekten).
En liten rundvandring i helgen gav det här till känna:
Irisar en masse.
Vackra färgkombinationer.
Fina lupiner.
Blommor jag inte vet namnet på, men som är fina.
Udda, laxrosa vallmor.
Pioner. Jag älskar pioner.
Mera vallmo.
Vallmo OCH pioner.
En del blommor har förmågan att se väldigt vulgära och väldigt vackra ut på en och samma gång.
Och mera iris. För att de definivt hör till kategorin blommor som är vackra men samtidigt ser mycket vulgära ut. Eller rättare sagt porriga. Den som inte ser porrfaktorn hos en irisblomma måste verkligen vara blottad för fantasi (och jag försöker nu intensivt att inte koppla ihop de här tankarna med det faktum att vi nyss har firat fyraårsdag för en mänsklig Iris. Aargh, hur tänkte föräldrarna där? Antagligen inte alls på just den aspekten).
Och lite liljor för att avrunda. För den vackra färgens skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar