Sedan senast, del 7: Kreta 5, Mat

Jag verkar inte ha fotat särskilt mycket mat, Instagram till trots. Men lite förstadier från matbutiken slank med:

Alltså charkdiskarna i resten av Europa! Vi såg en kille hacka upp ett helt lam medan kunden stod och tittade på, och det här var alltså på supermarknaden, inte hos en specialslaktare. Och i alla butiker fanns alla möjliga styckningsdelar, till exempel fårhuvuden. Så ska det vara. Man ska när som helst kunna fixa till lite smalahove om man känner för det.

Feta och misithra köpte man bäst i sådana här dunkar. Som tur var fanns det dock även vakuumförpackningar på flygplatsen, så att man kunde ta med sig hem.

Till sist: mat vi inte testade, eller saker man kan råka ut för när man bor i ett turistghetto. Kaffestugan, swedish cafe and bakery, ca 200 meter från vårt hotell. Vi var dock aldrig inne, så jag vet inte vilken nivå kaffet och kanelbullarna höll.

Sedan senast, del 6: Kreta 4, Chania

Kato Stalos, byn vi bodde i, ligger bara en dryg kvart väster om Chania. Jag trodde att Chania bara var en charterhåla, eftersom jag bara hört namnet i samband med charter, men oj vad fel jag hade.

På väg mot gamla staden hittade vi hus i fina färger.

Och blomsterprakt. Tydligen är månadsskiftet april/maj bra om man vill se blommor, allt blir ju mycket torrare sedan.

I gamla stan fanns små gränder, där gamla tanter verkade bo i mycket små enrummare.

Det syns inte så bra på den här bilden, men det som hänger ut från husväggen är lampskärmen på en gatlampa, med ett utstansat mönster av getter. Trädet på taket i bakgrunden är ett citronträd.

Trånga gränder.

Katt och pelargoner

En övervuxen och förfallen gammal taverna, mitt vid en större shoppinggata. Fint, tyckte jag.

Och sedan kom man ner till hamnen. Och gudars skymning, vad vackert det var där!

Den gamla staden ligger i hästskoform runt hamnen.

Vattnet var grönt och himlen blå. Och husen låga och vackra.

Ett fort låg längst ut på udden.

Mitt emot udden med fortet låg piren med fyren från 1600-talet.

Vi slog oss ner på ett café.

Och drack café frappé och färskpressad apelsinjuice.

Sedan gick David och Rasmus på en promenad till det gamla fortet, medan jag fick sitta kvar och jobba, eftersom caféet hade wifi, vilket saknades på vårt hotell. Det var inte så roligt, men det finns ju sämre miljöer att jobba i.

Ljusbringare i äldre och nyare tappning.

David och Rasmus kom tillbaka. De hade tittat på en ormtjuserska och ätit jordgubbar.

Vi åt lunch i en gränd på en restaurang som heter Portes, och var dekorationer helt och håller bestod av gamla dörrar. Mycket fint!

Gränden var mysig.

Sedan lekte vi riktiga turister och åkte ut med en båt med fönster i botten för att titta på fiskar.

Turledarn snorklade runt och lockade fiskar och blåste luftringar.

Och plockade upp sjöstjärnor som man fick titta på.

Men man fick vara snabb, för sedan skulle de tillbaka till havet.

På vägen tillbaka kom vi lite närmare den sagolikt vackra fyren.

Väl tillbaka promenerade vi runt den gamla moskén, som tyvärr var stängd.

Flera tecken fron den osmanska tiden fanns kvar i form av minareter.

Moskén sett från vattnet.

En helt sagolikt vacker stad var det. Tydligen outhärdligt full med folk i högsäsong, men nu bara behagligt levande. Jag skulle absolut kunna tänka mig att tillbringa några nätter där vid ett senare besök.

Dagens insats

David är på svensexa och Rasmus och jag har hängt på tumis. Vi har passat på att gräva ner två av tre inhandlade pioner, en doftpion och en bondpion. Den tredje skulle grävas ner invid terassen, men 10cm ned i marken stötte vi på någon form av markduk, och eftersom jag inte vet vad tanken med den är, törs jag inte gräva hål i den. Och pionen behöver ett betydligt djupare hål. What to do?

Sedan senast, del 5: Kreta, Elafonisi

Dag 2 åkte vi till Kretas västra spets, till en strand som rekommenderats både av släkt och guideböcker. På vägen dit blev det tydligt att Kreta ör bra mycket mer än bara turistghetton och stränder. Mycket vacker natur är det också.

Odlingar

En liten by mitt i ingenstans. I byarna sålde gamla tanter och farbröder honung i omärkta glasburkar för 5 euro. Vi köpte en och ångrar fortfarande att vi inte köpte flera. Mycket god är den.

Det här hittade vi när vi stannade för att fota en helt annan utsikt. Mycket grekiskt, tyckte jag.

Citrusträd växte lite varstans.

Nästan framme vid stranden (det tog dryga 2,5 timmar) stannade vi och åt lunch med utsikt över ett kloster. Tanten på restaurangen var rätt sur, men vi fick mycket god kretensisk sallad och de bästa korvarna vi åt på den här resan. Tomater, den kretensiska misithra-osten (lite som feta, fast krämigare)o ch små, rökta korvar är en mycket bra smakskombination.

Sedan kom vi fram til Elafonisi-stranden. Sanden sägs vara rosa, men vi tyckte den var mest ljusgrå. Men det var fint ändå, och inte så farligt mycket andra turister.

Vattnet var långgrunt och helt klart.

Det var helt okej. 

Eftersom det var så långgrunt, var vattnet också riktigt varmt.

Panoramabild taget med telefonen. Eftersom jag tydligen inte är så stadig på handen, har horisonten blivit lite lätt böjd.

Vy in mot stranden. Inte så farlig mycket folk nu, men det lär vara packat under högsäsong. Då vet jag faktiskt inte om jag skulle tycka det var värt att åka så långt för att komma dit.

Men fint var det.

Rasmus gillade. Han var också ordentligt skyddad mot solen, med SPF 50-baddräkt och hatt. Så inte hans föräldrar, som båda brände sig. Klantarslen.

Yay!

Mönster i sanden är ju fascinerande.

Skutt, skutt!

Ganska nöjd badare.