Sedan senast, del 11: Kreta 9, Sista dagen

Sista dagen stannade vi också bara i byn. Rasmus lärde sig dyka i från kanten av bassängen, och sysslade oupphörligen med det, och det kändes som att det blir så länge till han får den möjligheten igen, att vi inte kunde frånta honom chansen bara för att stilla vårt behov av bättre mat eller kulturella upplevelser.

Vi promenerade ett varv i byn och fotade de fina saker som fanns (minus det enda gamla huset som fanns, det harmar fortfarande att jag glömde det). Här muren mot hotellets grannvilla.

Grannens citronträd (det med de gigantiska citronerna jag skrivit om tidigare).

Den vanskötta trädgården. Det syns inte så bra, men under de rosa blommorna är det en murad utegrill och något som antagligen ska vara en täckt gång leder till huset. Tänk vad fantastiskt fint det had evarit om någon hade vattnat gräset och skött om buskarna lite!

Fina fönsterluckor. Annars var det inte mycket längs kusten som var gammalt och nött, det mesta verkade ha byggts inom de senaste tio åren. Och väldigt mycket verkade ha påbörjats mycket nyligen, och avstannat mitt i på grund av det ekonomiska läget. Ganska fult, och mycket sorgligt i sina implikationer. Men man önskar att någon hade tänkt till lite mer innan alla dessa nybyggen satts igång, nu står de där som gapande husskelett och förfular landskapet.

En sista solnedgång.

Och nästa morgon flög vi hem. Här hänger Rasmus på flygplatsen och väntar på att få gå ombord, vilket försenades med typ en timme, så den väntan var rätt dryg.

Somliga hade svårt att sitta stilla ombord i flyget i 4 timmar.

Till slut somnade dock båda aporna. Och strax efter det tog vår Stockholmssemester vid.

Sedan senast, del 10, Kreta 8 Hotellhäng

Så blev det första maj. Vappen firades alltså inte så storslaget i år, om man bortser från den storslagna fadesen med guiden på Knossos. I Grekland är det mesta stängt på 1a maj, så vi hängde på hotellet. Rasmus tyckte det var en sällsynt bra idé.

Det var ju ganska fint där också, kan man säga.

Gruppledaren för byggnadskonstruktörerna ledde arbetet, och Rasmus assisterade.

Detaljarbete på gång.

Jag tycker om hav. Vågor är fint. Och saltvatten doftar gott.

The Work of Art

När man har jobbat hårt, får man ta ett dopp i belöning. Havet var nog strax över 20 grader (vi var förberedda på ca 16, så vi var glatt överraskade), så det var verkligen en belöning också.

Sedan senast, del 9: Kreta 7, Knossos

Man kan inte åka till Kreta utan att besöka Knossos, tänkte vi.

Och åkte i väg. Det var närmare 3 timmars bilväg dit, så vi stannade halvvägs och tittar på olivlundar.

Olivträden. Den kretensiska olivoljan var förresten mycket god, gräsig och lite pepprig.

Vi promenerade lite och tittade på vyerna. Det var mycket vackert.

Rasmus ville inte tillbaka till bilden, och kutade iväg längs med vägen.

På vägen tillbaka skymtade man en snötäckt fjälltopp i fjärran. Kreta har riktigt höga fjäll. Och riktigt smala, dåliga, svängiga vägar. Och spektakulär utsikt. "Som Norge, fast varmt", som David uttryckte det. 

Just det, det här ser ju precis ut som Norge :-)

Höga fjäll, djupa dalar. Tur ingen i familjen har lätt för att bli åksjuk i bil.

På Knossos tog jag inga bilder, för jag var så upptagen med att artigt lyssna på guiden och samtidigt hindra Rasmus i att förstöra saker eller trilla ner från höga murar. Så det blir en panoramabild av utsikten i stället.

Men a propos guiden, kan vi konstatera att Lonely Planet har fel. Där stod det nämligen att man bör gå en guidad tur för att få grepp om vad det är man ser. Eftersom vi valde att inte ha guide i Angkor Wat, och ångrade det eftersom det just var svårt att greppa vad det var man tittade på, tänkte vi att det skulle vara värt att ha en guide. Och eftersom det var lågsäsong fick vi erbjudande om en privat guidning till halva priset. Vi tänkte att det skulle vara bra, eftersom vi då inte behövde anpassa oss till/störa en grupp, men det visade sig funka mycket dåligt. Utan guide hade vi i lugn och ro kunna promenera omkring, läsa skyltar, och fokusera på Rasmus. Nu var vi tvungna att följa en bestämd ordning, stå stilla länge på samma ställe och ständigt känna oss oartiga som inte lyssnade på guiden. Vi gav upp rätt snart och åkte därifrån utan bestående intryck, vilket ju var lite synd med tanke på den långa resan dit. Och på att det nog hade kunna vara riktigt trevligt om vi hade gått runt i eget tempo. Dessutom märkte vi att guiden egentligen inte berättade något mer än det som stod på skyltarna och i Lonely Planet, så det var egentligen helt överflödigt. Lite synd, faktiskt, för dit åker vi nog inte tillbaka, så roligt var det inte.

På vägen hem stannade vi vid en by som hette Bali och simmade. Och byggde sandslott a la Gaudi.

Konstnärens medhjälpare.

På vägen hem stannade vi även i Chania och åt middag i en liten bakgata. En minaret stack upp i bakgrunden.

Och en till minaret lite närmare. Rasmus gillade för övrigt starkt konceptet med bord och stolar ute på gatan och barn som sprang omkring och lekte mellan de olika restaurangerna. Hans ovana föräldrar tyckte kanske det var lite stressande också, men konceptet är ju åtminstone i teorin onekligen tilltalande.

Sedan senast, del 8: Kreta 6, blommor

Jomen alltså, det här med blommor. Jag kan inget om det, men tycker ju att det är fint.

Kamomill, kanske?

Från muren vid vårt hotell.

Rosor. Det känner jag i varje fall igen.

Och amaryllis. Uppenbarligen inte en julblomma på Kreta.

Hotellets granne var, som tidigare nämnt, en fin privat villa, dock med övergiven/vanskött trädgård. Men det här trädet verkade ju klara sig ändå.

Små blommor som slöt sig på kvällen. Huset till vänster i bild är vårt hotell, den öppna terassdörren på bottenplan leder in till vårt sovrum (vi hade ett kök också). Idealisk placering om man reser med badtokig unge, men det gällde att ha ögon och öron på skaft för oväntade plumsar. Det var dock aldrig något problem.

Något lila som växte på stranden.

Sedan senast, del 7: Kreta 5, Mat

Jag verkar inte ha fotat särskilt mycket mat, Instagram till trots. Men lite förstadier från matbutiken slank med:

Alltså charkdiskarna i resten av Europa! Vi såg en kille hacka upp ett helt lam medan kunden stod och tittade på, och det här var alltså på supermarknaden, inte hos en specialslaktare. Och i alla butiker fanns alla möjliga styckningsdelar, till exempel fårhuvuden. Så ska det vara. Man ska när som helst kunna fixa till lite smalahove om man känner för det.

Feta och misithra köpte man bäst i sådana här dunkar. Som tur var fanns det dock även vakuumförpackningar på flygplatsen, så att man kunde ta med sig hem.

Till sist: mat vi inte testade, eller saker man kan råka ut för när man bor i ett turistghetto. Kaffestugan, swedish cafe and bakery, ca 200 meter från vårt hotell. Vi var dock aldrig inne, så jag vet inte vilken nivå kaffet och kanelbullarna höll.

Sedan senast, del 6: Kreta 4, Chania

Kato Stalos, byn vi bodde i, ligger bara en dryg kvart väster om Chania. Jag trodde att Chania bara var en charterhåla, eftersom jag bara hört namnet i samband med charter, men oj vad fel jag hade.

På väg mot gamla staden hittade vi hus i fina färger.

Och blomsterprakt. Tydligen är månadsskiftet april/maj bra om man vill se blommor, allt blir ju mycket torrare sedan.

I gamla stan fanns små gränder, där gamla tanter verkade bo i mycket små enrummare.

Det syns inte så bra på den här bilden, men det som hänger ut från husväggen är lampskärmen på en gatlampa, med ett utstansat mönster av getter. Trädet på taket i bakgrunden är ett citronträd.

Trånga gränder.

Katt och pelargoner

En övervuxen och förfallen gammal taverna, mitt vid en större shoppinggata. Fint, tyckte jag.

Och sedan kom man ner till hamnen. Och gudars skymning, vad vackert det var där!

Den gamla staden ligger i hästskoform runt hamnen.

Vattnet var grönt och himlen blå. Och husen låga och vackra.

Ett fort låg längst ut på udden.

Mitt emot udden med fortet låg piren med fyren från 1600-talet.

Vi slog oss ner på ett café.

Och drack café frappé och färskpressad apelsinjuice.

Sedan gick David och Rasmus på en promenad till det gamla fortet, medan jag fick sitta kvar och jobba, eftersom caféet hade wifi, vilket saknades på vårt hotell. Det var inte så roligt, men det finns ju sämre miljöer att jobba i.

Ljusbringare i äldre och nyare tappning.

David och Rasmus kom tillbaka. De hade tittat på en ormtjuserska och ätit jordgubbar.

Vi åt lunch i en gränd på en restaurang som heter Portes, och var dekorationer helt och håller bestod av gamla dörrar. Mycket fint!

Gränden var mysig.

Sedan lekte vi riktiga turister och åkte ut med en båt med fönster i botten för att titta på fiskar.

Turledarn snorklade runt och lockade fiskar och blåste luftringar.

Och plockade upp sjöstjärnor som man fick titta på.

Men man fick vara snabb, för sedan skulle de tillbaka till havet.

På vägen tillbaka kom vi lite närmare den sagolikt vackra fyren.

Väl tillbaka promenerade vi runt den gamla moskén, som tyvärr var stängd.

Flera tecken fron den osmanska tiden fanns kvar i form av minareter.

Moskén sett från vattnet.

En helt sagolikt vacker stad var det. Tydligen outhärdligt full med folk i högsäsong, men nu bara behagligt levande. Jag skulle absolut kunna tänka mig att tillbringa några nätter där vid ett senare besök.