Söndagshäng

Förra söndagen, dagen efter bröllopet, hängde vi först med några andra bröllopsgäster på stan och lunchade, innan David fick åka och hämta bilen vid kyrkan. Rasmus och jag stannade kvar i Badhusparken, och Rasmus put the Bad back in Badhusparken, om man säger så.

Här är han ännu någorlunda torr och nästan lite försiktig.

Här ser han en hund. Eller ett får, som han tyckte att det var. Efter det var han inte så torr längre. Men det var säkert härligt. Och åtminstone underhållning för alla som satt och lapade sol på bänkarna intill.

Vår pyttestrand

På vår väg finns det bara tre hus. Dock är vi omgivna av en massa andra hus som har andra adresser. men i botten av just vår väg, finns en nästan osynlig trappa, som leder ner till en pytteliten strand. Vi betraktar den som vår.

Den gömda trappan, syns bara om man vet om den på sommaren.

Vid trappan växer en fantastiskt vacker blå blomma, färgen är helt otrolig. Men man ska inte falla för frestelsen att ta den med hem, den har världens växtkraft och tar över allt. Davids farfar hämtade ovetandes hem några stycken till sin fru en gång, nu går den under namnet Djävulsblomman i Nordbyn. Så det är bäst att beundra den på håll.

Två meter strand med två killar i röda shorts.

Jag tog årets första dopp i Storsjön, efter att ha blivit alldeles svettig av att slåss med lerjorden i trädgården när jag skulle gräva ner en pion. Det var kanske 16-17 grader, inte så skönt, men man vande sig.

Det här var alltså för en vecka sedan, 30e juni.

Rasmus stajlar runt på beaschen.

... och kastar stenar i vattnet, alltid en hit.

Vi sidan av blommor, är nog stenar på strand ett av mina absoluta fotomotiv. Mest på semester, men funkar tydligen hemma också.

Den osynliga trappen, Djävulsblomman och Storsjön.

Och när vi skulle gå hem igen kunde jag inte gå utan att fånga de här. Prästkragar är så väldig, väldigt fina och somriga.

I poolen

Vi har ju haft betydligt varmare i år än förra året. Över 15 grader många, många dagar, vilken lyx!

Så poolen har fyllts flera gånger, och det badas åtminstone flitigt samma dag som den fylls. Sedan kallnar vattnet och poolen fylls mystiskt av gräs och sand.

Men så länge vattnet är tempererat kan man ju härja på.

Tur att man har en pappa som tycker att det är nästan lika roligt som en själv (när man har en mamma som är måttligt road av att bli blöt i håret annat än vid sjö- och havsbad).

Sedan senast, del 11: Kreta 9, Sista dagen

Sista dagen stannade vi också bara i byn. Rasmus lärde sig dyka i från kanten av bassängen, och sysslade oupphörligen med det, och det kändes som att det blir så länge till han får den möjligheten igen, att vi inte kunde frånta honom chansen bara för att stilla vårt behov av bättre mat eller kulturella upplevelser.

Vi promenerade ett varv i byn och fotade de fina saker som fanns (minus det enda gamla huset som fanns, det harmar fortfarande att jag glömde det). Här muren mot hotellets grannvilla.

Grannens citronträd (det med de gigantiska citronerna jag skrivit om tidigare).

Den vanskötta trädgården. Det syns inte så bra, men under de rosa blommorna är det en murad utegrill och något som antagligen ska vara en täckt gång leder till huset. Tänk vad fantastiskt fint det had evarit om någon hade vattnat gräset och skött om buskarna lite!

Fina fönsterluckor. Annars var det inte mycket längs kusten som var gammalt och nött, det mesta verkade ha byggts inom de senaste tio åren. Och väldigt mycket verkade ha påbörjats mycket nyligen, och avstannat mitt i på grund av det ekonomiska läget. Ganska fult, och mycket sorgligt i sina implikationer. Men man önskar att någon hade tänkt till lite mer innan alla dessa nybyggen satts igång, nu står de där som gapande husskelett och förfular landskapet.

En sista solnedgång.

Och nästa morgon flög vi hem. Här hänger Rasmus på flygplatsen och väntar på att få gå ombord, vilket försenades med typ en timme, så den väntan var rätt dryg.

Somliga hade svårt att sitta stilla ombord i flyget i 4 timmar.

Till slut somnade dock båda aporna. Och strax efter det tog vår Stockholmssemester vid.

Sedan senast, del 10, Kreta 8 Hotellhäng

Så blev det första maj. Vappen firades alltså inte så storslaget i år, om man bortser från den storslagna fadesen med guiden på Knossos. I Grekland är det mesta stängt på 1a maj, så vi hängde på hotellet. Rasmus tyckte det var en sällsynt bra idé.

Det var ju ganska fint där också, kan man säga.

Gruppledaren för byggnadskonstruktörerna ledde arbetet, och Rasmus assisterade.

Detaljarbete på gång.

Jag tycker om hav. Vågor är fint. Och saltvatten doftar gott.

The Work of Art

När man har jobbat hårt, får man ta ett dopp i belöning. Havet var nog strax över 20 grader (vi var förberedda på ca 16, så vi var glatt överraskade), så det var verkligen en belöning också.

Sedan senast, del 5: Kreta, Elafonisi

Dag 2 åkte vi till Kretas västra spets, till en strand som rekommenderats både av släkt och guideböcker. På vägen dit blev det tydligt att Kreta ör bra mycket mer än bara turistghetton och stränder. Mycket vacker natur är det också.

Odlingar

En liten by mitt i ingenstans. I byarna sålde gamla tanter och farbröder honung i omärkta glasburkar för 5 euro. Vi köpte en och ångrar fortfarande att vi inte köpte flera. Mycket god är den.

Det här hittade vi när vi stannade för att fota en helt annan utsikt. Mycket grekiskt, tyckte jag.

Citrusträd växte lite varstans.

Nästan framme vid stranden (det tog dryga 2,5 timmar) stannade vi och åt lunch med utsikt över ett kloster. Tanten på restaurangen var rätt sur, men vi fick mycket god kretensisk sallad och de bästa korvarna vi åt på den här resan. Tomater, den kretensiska misithra-osten (lite som feta, fast krämigare)o ch små, rökta korvar är en mycket bra smakskombination.

Sedan kom vi fram til Elafonisi-stranden. Sanden sägs vara rosa, men vi tyckte den var mest ljusgrå. Men det var fint ändå, och inte så farligt mycket andra turister.

Vattnet var långgrunt och helt klart.

Det var helt okej. 

Eftersom det var så långgrunt, var vattnet också riktigt varmt.

Panoramabild taget med telefonen. Eftersom jag tydligen inte är så stadig på handen, har horisonten blivit lite lätt böjd.

Vy in mot stranden. Inte så farlig mycket folk nu, men det lär vara packat under högsäsong. Då vet jag faktiskt inte om jag skulle tycka det var värt att åka så långt för att komma dit.

Men fint var det.

Rasmus gillade. Han var också ordentligt skyddad mot solen, med SPF 50-baddräkt och hatt. Så inte hans föräldrar, som båda brände sig. Klantarslen.

Yay!

Mönster i sanden är ju fascinerande.

Skutt, skutt!

Ganska nöjd badare.