Min fina lillprins

Rasmus var hos tandläkaren på kontroll i dag. Han fick välja tandborste bland 8 olika färger. Sedan fick han välja en pryl från en burk med massa djungelplastdjur och annat. Detta kom han hem med:

Alla barnen på dagis var mäkta imponerade över ringen.

Höst

Jag började sent i dag. Härligt på förmiddagen, inte så kul vid halv elva när man ska cykla hem. Men så här ser i varje fall vår tomt ut nu. Värt att minnas när allt är snötäckt.

David har äntligen fått användning för skylten han snodde på skidresa i Frankrike för 15 år sedan. "Attention chûtes de neige du toit". Ja, snöras från taket kan säkerligen förekomma, lika bra att skylta. 

Ut på tur, aldri sur

I morgon åker jag hit. Alltså kanske inte precis till slottet, men i varje fall till Kungliga Hufvudstaden. Två dagar kurs i fackligt arbete, en dag ledigt i staden. Jepp.

Kort men naggande god

Snart, snart kommer här en megauppdatering här, för jag har just tillbringat en kort, men naggande god helg i ett helt fantastiskt hus och med välgörande sällskap. Jag har skrattat mer än på mycket länge och fotat så mycket fint att jag måste deleta flera appar från telefonen för att få allt att rymmas. Snart kommer dokumentationen, men först ska jag sova och jobba (fast inte samtidigt). 

Stockholm i mitt <3

Natten tillbringas hos fina vännen Sara i finaste lägenheten i Hammarbyhöjden. I morgon bär det av med ännu fler fina vänner till Vaxholm. Jag saknar redan lite att få snusa sovande unge när jag vaknar, men har det annars så bra som man kan ha det.

Vintageonsdag

Jag har tydligen som min personliga mission att se till att Östersunds nya vintagebutik Ceci Twist ska klara sig, för jag kommer aldrig tomhänt därifrån. Ovan en detalj på den mycket läckra barnjackan från 50-talet i bouclé som jag gått och dreglat på sedan första gången jag var där, och nu såg mig tvungen att köpa i onsdags. Inte att vi på något sätt behöver den, men tänk om någon annan skulle köpa den?

Här är hela jackan, men bilden gör den på inget sätt rättvisa. Jag skulle verkligen önska att den var i min storlek.

Några andra inköp i barnstorlek, men som jag skulle önska passade mig: shorts för betydligt äldre barn än vårt, och en tjusig gul regnjacka.

Det var ju inte så att jag blev helt utan, den här klänningen fick följa med mig hem. Helt oanvänd, från ett gammalt butikslager som legat ouppackat sedan 70-talet i en tätort i Jämtland. Ser ut som nåt som Joan i Mad Men skulle kunna ha på sig. Kan någon snäll bjuda mig på ett civiliserat cocktailparty snart, så att jag får använda den? Ett par gamla, västtyska nylonstrumpor med söm fick jag med på köpet.

Husvagnssemester

Husvagnssemester är inget vi har funderat på, men efter att ha stött på det här ekipaget på väg till svärfar i dag, blev jag nästan lite sugen.

Snickarboa

Vad roligt man kan ha med plank, spikar och hammare.

R&D byggde kapsylbil i helgen.

Bil med släpvagn. Det är så att man är lite stolt över sina begåvade familjemedlemmar.

Semesteräventyr: Fröå gruva

I fredags, på vår bröllopsdag, var vi på släktträff för Davids farmors släkt. Avlägsna relatives from Amerikatt var på besök, och ett ambitiöst program på en hel vecka var förberett för dem, men vi skulle bara vara med på dagen i Fröå. Fröå är ett historiskt område i närheten av Åre där det har bedrivits gruvdrift i tre omgångar, med start på 1700-talet och slut på tidigt 1900-tal. Varken David eller jag hade varit där förut, och både ingenjören och icke-ingenjören tyckte det var intressant med konstruktionerna, hur man pumpade vatten upp från gruvan och försåg den med vatten till brytningen. Kopparen i marken gjorde även att alla blommor blev präktigare än annorstädes, som orkidén på bilden under:

Stenhögarna är kvar sedan brytningen, och innehåller kopparsulfit (?) som är giftig, därför växer inget på dem. Jag fick dock försäkrat att de inte är akut giftiga, nödvändig information när man har med sig stenälskaren Rasmus, som här poserar ovanligt glatt.

Vi gick på en guidad rundvandring

Och såg fina hus med konstiga namn som jag har glömt (försökte faktiskt googla, men hittade inte).

Lilla Ö och Stora Ö.

Fjällutsikten är det inget fel på.

Vi fick gå ned i ingången till ett av gruvschakten, och då måste man ha hjälm. Vissa är sötare i blå plasthjälm än andra.

Bara 70 meter från ingången var det så kallt att det låg is kvar sedan i vintras. Vägen fortsätter längre ner i gruvan, men det kändes inte så frestande att fortsätta (man fick inte heller). Jag har sett lite för många skräckfilmer om vad som finns i grottor för att känna mig helt bekväm i trånga utrymmen under mark.

Men det var ju fint så länge man var nära ingången.

Jag försökte få Rasmus att posera i hjälm med sin far. Det gick sådär.

Nå, det här fick duga.

Väl ute igen fanns det blåklockor och annat fint.

Rasmus satt i gropen i Fröå (Haren satt i gropen i Finland, anyone?)

Sedan tittade vi på ett av torpen som har gått i arv i gruvarbetarfamiljerna. Det här frånflyttades först 1971.

Jag är svag för gamla järnkaminer och tapeter.

Och vedeldade spisar. Vill ha. Men vi har ingenstans att stoppa in en.

Vi fikade, och Rasmus var glad. Jag blev nostalgisk och tog en Hallonsoda som smakade barndom.

Sedan fick vi tråkiga nyheter, och jag behövde gå undan för att tänka en stund.

Då var omgivningarna mycket lämpade, de passade till humöret.

Resten av dagen blev fin, maten på Bergsgården i Fröå var god, och jag konverserade en professor emeritus i anglosaxisk litteratur, som för tillfället arbetar med en bok om post-modernistisk fiktiv medeltid, huvudsakligen från den iberiska halvön. Smalt? Jag kände till två av författarna han pratade om (dock har jag inte läst dem), så jag kände mig nöjd.

Semesteräventyr: Utflykt till Bjärte

En planerad semesteraktivitet från vår sida var att hälsa på hos J & AK som bor en bra bit utanför stan. Vi tänkte ge dem några dagars vila efter bröllopet, och då hann de före och bjöd in oss innan vi hann våldsgästa dem.  På vägen dit stannade vi på Ångsta Kvarn och köpte lite mera mjöl, och jag kunde inte motstå att fota deras fina affischer. Mjölnaren Tina var supertrevlig och mycket intresserad av hur det går för Davids surdegar och brödbak, så han var till och med tvungen att visa upp brödet som vi hade med som present till J & AK, och fotades med det till deras Facebooksida. Engagerad är nog bara förnamnet.

Våra inköp:

10 kg rågmjöl och 1 kg matkorn. Sedan tidigare har vi ju 25 kg vetemjöl, så vi kanske klarar oss ett tag nu.

Sedan åkte vi vidare mot målet, och möttes av den fantastiska gäststugan. Tyvärr skulle vi inte övernatta.

Fina blommor utanför.

Den utlovade solen höll sig undan, men vi spatserade runt på ägorna och tittade på den den blivande hönsgården, de nyanlagda bärbuskarna och det som kanske en gång ska bli en stig ner till sjön där man kan bada.

Sedan satt vi ett tag i deras pittoreska trädgårdsmöblemang, innan vi fick gå in och värma oss på fiskgryta från bröllopspresents-Le Creuset-grytan vi och ett gäng andra kompisar hade skramlat ihop till. Rasmus härjade vilt och glatt med nästan ett år yngre Elias, och somnade i bilen hem. En mycket trevlig eftermiddag avslutades alltså med en lugn kväll för oss, så alla var mycket nöjda.

Tack för oss, Bjärte! Nästa gång vi kommer får det bli sol och övernattning. Att David måste köra hem från ölbryggarJesper utan smakprov är ju närmast en skymf (alternativt skulle jag kunna skaffa körkort, men det känns som ett mer omfattande projekt).

Bullronjakt

Här om dagen begav vi oss upp på berget.

Den unge mannen letar skatter.

Och verkar hitta dem.

Än är de små och sura här, men många, så det kan nog bli bra ännu. Förra året kunde inte Rasmus säga smultron, och hojtade förtjust om bullron. Det lever kvar, trots att han nu kan uttala smultron alldeles bra. Varje generation ska ju ge upphov till nya släktuttryck.

Man tröttnar liksom aldrig på utsikten här uppifrån.

På väg ner igen hittade vi de här klöverblommorna, i en helt annan färg än normalt. Undrar om det är en egen sort, eller om de bara är resultatet av genetiskt avvik?

Vackra är de oavsett.

En liten söt en.

Och två söta.