Lyx

I kväll har jag tittat på TV. Gårdagens avsnitt av Äntligen Hemma på TV4Play, för att vara helt exakt. För att jag inte hade något annat jag var tvungen att göra. Jag kan inte komma ihåg senast jag kunde göra det, vilken lyx!

Husvagnssemester

Husvagnssemester är inget vi har funderat på, men efter att ha stött på det här ekipaget på väg till svärfar i dag, blev jag nästan lite sugen.

Semesteräventyr: Frösö Zoo

Förra veckan hade vi semester, och sov, hängde hemma och gjorde ingenting i det halvtråkiga vädret (Rasmus och jag har gjort tidvis ingenting, David gör aldrig ingenting), Rasmus gick på simskola varje eftermiddag, och en dag var vi på Frösö Zoo.

Frösö Zoo har varit en av de stora attraktionerna för Östersund som turiststad, det är rätt långt till närmaste andra zoo, och många besökande norrmän kommer hit. Jag har aldrig varit där tidigare, och David inte sedan han var liten, men nu tyckte vi att Rasmus borde kunna vara stor nog att uppskatta det, och tog med honom dit.

Det var en fin dag, och zooet gör ett viktigt jobb för att bevara hotade arter, men vi kan ändå konstatera att tiden har sprungit från mindre landsortszoo. Det känns inte riktigt okej med ganska små inhägnader längre, det känns som om man nu för tiden vill se djur mera fritt i lite mera naturliga omgivningar, typ Kolmården eller Järvzoo (i Järvsö, som bara har nordiska djur, och man går på broar över inhägnaderna, som därför kan vara mycket större). Och det är ju något konstigt med djur från varmare delar av världen här upp, hur kul kan de ha det på vintern egentligen?

En annan grej var att Rasmus inte pallade med det stora antalet djur, och inte verkade finna exotiska djur särskilt spännande, så lite för liten var han nog. Han tyckte hönorna och marsvinen var roligast.

Här beundrar han dock en bock.

Och en påfågel.

Det tog lite tid, men till slut lyckades jag få en praktbild. Häftiga fåglar är det ju.

Här är Rasmus måttligt intresserad av lejonet.

Trots ihärdigt rytande från lejonets sida.

Vacker, men nog ganska uttråkad katt.

Ett gäng dingohundar låg och sov. De ser så mjuka och söta ut, men är ju tydligen väldigt aggressiva och biter ihjäl småbarn i Australien nu och då. Bäst att akta sig.

Inte helt oväntat gillade Rasmus tivolidelen. Först var han lite skeptisk till att åka själv...

... men repade sig snabbt och vinkar här glatt till sina omåttligt stolta föräldrar.

Sedan körde han brandbil med stor inlevelse.

Bäst att använda båda rattarna, man vet aldrig.

Men det bästa av allt var det här:



En gigantisk hoppborgsrutschkana!

Klättra upp...

... och åka ner

Och hoppa!

O lycka!

Halv dags semester

Att jobba halvdag och ha halv dag semester, är nästan som att ha semester helt och hållet när man jobbar förmiddag (timmarna på jobb känns mycket längre på eftermiddagen).

Och det är ganska mysigt att komma hem till den här synen sådär vid lunch.

Hängmattan, vår nya favoritpryl till trädgården. Vi fick den i bröllopspresent av några av Davids kusiner, varav en hade haft dem med sig hem från Brasilien, och i år är det 5 år sedan vi gifte oss. 4 år har den alltså fått försmäkta nästan oanvänd, men nu så!

Rasmus visar tecken på att vakna...

... men var inte helt redo, så jag tog över som sovsällskap.

En rekommenderad sommaraktivitet.

Sedan senast, del 34: Sjösättning

När vi köpte båten, trodde vi att vi kanske skulle få vänta hela sommaren på en båtplats. Visserligen hade vi köat i dryga året redan, men eftersom kösystemet är obegripligt och man inte kan veta var man är i kön någonstans, hade vi ingen aning om hur vi låg an. Men från det att vi meddelat båtklubben att vi skaffat båt, tog det faktiskt bara två veckor tills vi hade en båtplats. Så då blev det dags för sjösättning av båten.

Svärfar och kompisarna Daniel och Daniel, samt den ena Daniels son Olle, kom och hjälpte till.

Eller tittade på, i varje fall.

Rasmus och Olle tröttnade efter tag och gick för att kasta stenar i vattnet.

Medan lång-Daniel knuffade i båten den sista biten.

Sedan blev det dags för provtur.

Någon har visst fått båt. Kaptensmössan är på.

Vi cruisade förbi Badhusparken. Tyvärr kommer vi att missa Storsjöyran i år på grund av ett släktkalas, annars hade man ju klart hängt här då.

Jag tyckte nämligen också att det var ganska härligt.

Sedan senast, del 33: Kung Liljekonvalje

Helt i början av juni blommade liljekonvaljen. Vi har ganska mycket i trädgården (dock inte riktigt så mycket att det kvalificerar till konvaljelund, som Jenny utnämner till svenskans vackrast ord), och eftersom Rasmus inte har varit så farlig med det här med att stoppa saker i munnen, har den fått finnas kvar.

Jag kan inte se eller tänka på liljekonvalj utan att höra "Kung Liljekonvalje" (David Wikander/Gustav Fröding) i mitt huvud. Skadad för livet av manskörssång, är vad man är.




Det är ofta lite för kallt för att få den bedövande dofteffekten utomhus, men tar man in dem får man njuta.

Extra bedövande blir doften om man kombinerar den med syren.

Förra året blommade syrenen fortfarande när vi kom hem från Finland i mitten på juli. I år blommade den ut för kanske två veckor sedan, alltså någon gång mellan den 20de och 25e juni. Knäppt vilken skillnad det kan vara.

Jag gräver hål till dig

Jo, man tackar!

Sedan senast, del 32: Persättning

Efter att vi hade beundrat elefanterna i stan, åkte vi hit:

Till svärfar och pingstliljorna.

Och tulpanerna.

Målet för dagen var att sätta potatisen. Eller peran, som det heter här.

Juniorerna inledde med picknick i det gröna. Eller bruna, i det här fallet.


Sedan satte det riktiga arbetet i gån. Svärfar hade plöjt upp dubbelt så mycket åker som förra året. Sättpotatisen tog slut efter en dryg tredjedel.


Hela arbetet tog en havltimme, men det såg imponerande ut medan det pågick.


Här räds vi inte för barnarbete, inte.

Utsikten från åkern går ju inte heller av för hackor (pun intended).

Som belöning fick vi rabarberpaj. Färgerna!

När jag kom ut på kvällen, var det någon som smög i buskarna. Här tror Gullvivan* att hon har gömt sig väl, men hon avslöjades snabbt.

*Traktorn heter Gullvivan. Elis 4 år bestämde namnet, och nu heter den så.

Sedan senast, del 30: Kvällsaktiviteter i slutet av maj

När plötsligt kvällarna blir tropiska (läs: över 12 grader), måste man ju ut och utnyttja dem.

Till exempel genom att äta sin första riktiga bit vattenmelon (Rasmus har sedan haft lite svårt att acceptera röda vattenmeloner, i hans värld ska de vara gula. Note to self: introducera alltid nya saker genom standarvarianten, det gör livet mycket enklare senare)

Det var populärt.

Sedan kan man springa efter varandra som tokar med vattensprutor. Att det överhuvudtaget kändes frestande i slutet av maj måste dokumenteras för eftervärlden.

Det är hårt jobb med sommarlov

Då kan man bli så trött att man somnar rakt på köksgolvet.

(Jag var mest avundsjuk för att jag inte hann lägga mig ner och göra honom sällskap, om någon undrar)