Halvfabrikat

Tack vare den här mannen, vi kan kalla honom Den Allvarlige Bagarn,

är till och med halvfabrikatet hos oss hemmagjort. Här halvstekta pizzabottnar som nu vilar i frysen i väntan på panikhunger. Skillnaden mot de man kan köpa färdiga är att dessa är gjorda på Krav-märkt mjöl från Ångsta Kvarn och bakade på surdeg. Den blev en liten degbit över som fick bli brödbulle, och att döma av den kommer det bli mycket goda pizzor av dem. Kanske dags att göra Hemsolens förträffliga potatispizza med parmesan och flingsalt snart?

Skördetiden är igång

Häromdagen åt vi sallad med bara egna ingredienser, alltså ruccola som mystiskt dök upp i våras (planterades förra året i en pallkrage som vi aldrig orkade odla i år), persilja från separatorn och tomater från tomatdjungeln.

För en gångs skull gjorde vi även det som jag alltid tänker att vi ska göra varje gång vi äter hel kyckling, nämligen kokade buljong på skrovet.

Dessutom kom jag mig äntligen för att göra något av vår rabarber, och testade ett nytt marmeladrecept jag hittade på nätet. Tillvägagångssättet var lite annorlunda än vad jag gjort tidigare, se bilderna över och receptet under, men var roligt att testa. Och vad helt sjukt mycket vätska som drogs ur rabarberbitarna när de sockrades och fick stå över natten!

Det blev inte så jättemycket, men det går inte så mycket här i huset. Jag har redan hunnit ge bort en burk till en svägerska.  Och eftersom jag är lat och inte orkar skriva av, fotade jag helt enkelt receptet:

Här finns även länken. Det blev gott, men jag ska nog ha i lite ingefära nästa gång, rabarber och ingefära går så bra ihop, och i marmelad vill jag ha lite sting. Dessutom följde jag ett tips i kommentarfältet och använde bara 750 g socker, vilket räckte alldeles bra.

När jag ändå var i rabarbertagen, kokade jag rabarberkompott enligt recept från den mycket trevliga boken "En god sommar", som jag införskaffade när kompisen Gry jobbade på förlaget. 

Även här har jag latta mig och fotat i stället för att skriva av, men det borde gå att läsa ändå. Om inte får man leta upp boken på antikvariat (den verkar vara slut från förlaget), eller vända sig till mig och fråga.

Hur som helst blev det mycket gott, jag hade en ganska stor bit ingefära i, och skalade inte rabarbern först, så den fick lite konsistens. I dag, när den stått till sig något dygn, serverade vi den med skivad jordgubbar och en klick tjock mascarpone/grädde/vanilj-kräm. Det var mycket lyckat.

Sommarblommor inne och kryddväxter ute

Att kunna plocka in sommarblommor är nästan lika härligt som att beundra dem ute.

Visserligen har ängsblommor i vas en tendens att skräpa, men det är det värt.

Det bästa med ängsblommor är att man inte behöver vara så konstnärlig när man gör buketten, hur man än stökar ihop dem blir det liksom fint ändå, eftersom deras naturliga växtsätt ju också är stökigt.

David har gjord en miniörtagård av krukodlade örter från en lokal KRAV-märkt odlare (då har örterna drivits långsamt och blir härdigare), en pall och en gammal separator. Den kan man beundra varje gång man går ut genom dörren, och bli glad. Dessutom verkar koriandern trivas i den, vilket gläder mig oerhört.

Sommarens bröllop

Förra helgen var vi på bröllop för våra fina vänner Jesper och Anna-Karin. Vi hade tänkt åka båt dit, men självklart väljer båtmotorn, som tills nu har gått som en klocka, att inte visa tecken till liv den dagen vi har en tid att passa och 3 andra bröllopsgäster och hela vår övernattningspackning med oss i båten.  Som tur var, hade vi beräknat gott om tid, och slängde oss i bilen i stället, och kom fram till Sunne kyrka i strålande väder.



Jag var sommargul (det blev inte makadoja) med hatt. Det bärs för lite hatt i nordiska bröllop tycker jag. Både brudens och brudgummens mor hade tydligen funderat på hatt, men tänkt att ingen annan skulle ha det och inte haft tid att hitta en passande. Så jag var ensam om det, men glad ändå.



Handväskan köpte jag när jag var på baskurs med jobbet i Göteborg hösten 2011, men den har inte fått komma fram i ljuset förrän nu. Mycket fin gammal reptilväska från Myrorna på Järntorget, men med lite trasigt lås som tyvärr gjorde den ganska opraktisk som handväska. Man vill ju oftast komma åt sina saker lite snabbt, eventuellt snabbt kunna lägga saker i väskan, och det gick inte med den här. Måste se om jag kan hitta någon som kan fixa handväskslås. Skomakare?

David var snygg i matchande gul slips, men fastnade inte i min mobil. Det gjorde dock Herr Björn i Klövsjö-dräkten, så det får väga upp. Även folkdräkter på män är en alldeles för ovanlig syn (förutom i Norge, där det ju faktiskt är rätt vanligt).

Sedan var det dags, och det fina brudparet anlände,

Deras absolut ljuvlige lintott till son utgjorde lite extra underhållning för oss på bänkarna bakom.

Den här bilden är tyvärr dålig, men motivet är så fint att den får vara med. Prästen är en mycket god vän till familjen, och plockade upp och bar med sig den kringvandrande sonen när det var dags för utmarsch. Mycket fint, tyckte jag.

Och sedan blev det pussar!

Eftersom den starka solen utomhus gjorde att hatten kastade underliga skuggor, förevigade jag klädseln även inomhus (notera den härliga bakgrunden). Efter att i många år ha lagt mycket tid på att klä upp mig utan att det finns något som helst bildbevis för ett eventuellt lyckat resultat, har jag nu kommit fram till att sluta låta mig styras av någon form för Jante-variant som säger att man inte får föreviga sig själv. Är man nöjd med sin klädsel/smink/frisyr, ska man stå för det. Och om ingen annan bevarar den för eftervärlden, får man göra det själv.

Så det så!

Efter vigseln var det mingel. Vädret var strålande, eller som David och Jesper skulle säga "typiskt Brunfloväder (it never rains i Brunflo)".

Bubbel och jordgubbar förtärdes, och vi led något alldeles fruktansvärt.

Bruden rygg och frisyr var så fenomenala att de måste få en egen bild.

Sedan var det middag, här förrätten.

Och huvudrätten. Som för övrig var samma som vi hade på vårt bröllop, hjortyttrefilet och potatis- och västerbottensostcylinder. Sedan var det fina tal och fest och klackarna i taket, men inget av det fastnade i min mobil. Men det var ett alldeles förträffligt bra bröllop.

Bröllopsdagsvin

I går hade vi fem års bröllopsdag, och i år kom vi duktigt ihåg det båda två (i motsats till förra året, när vi båda glömde bort dagen tills mina föräldrar hörde av sig med gratulationer). Vi fick pussas någon minut in i dygnet, eftersom vi satt uppe sent och tittade på Game of Thrones, och vi fick frukost på sängen serverad av David och en extatisk Rasmus (i hans värld betyder det födelsedag). Sedan åkte vi iväg på släktträff för Davids farmors släkt, och det var väl inte det mest glamorösa sättet att fira dagen på, men trevligt ändå. Ett inlägg om destinationen för släktträffen kommer senare. Sedan åkte vi till svärfar, och där är vi fortfarande.

Med oss till svärfar fick den här fina flaskan följa med:

Den var nämligen en bröllopspresent från våra Kalifornien-bosatta vänner Inger och Hans, och kom med förhållningsorder för fem år sedan:

Eftersom middag ingick i släktträffen i går, drack vi inte vinet på själva dagen, men i dag ackompanjerade den grillmiddagen på ett alldeles strålande sätt.

Vinet hade redan några år på nacken när vi fick det, och har fått ligga till sig. Det hade en mer roströd färg än vanligt för nya världen-viner, doftade kryddigt av russin, nästan portvinsaktigt, och hade en rund, fin smak (mycket ek enligt David, jag är crap på att beskriva smaker i vin, men det kan säkert stämma) med mycket sötma. Riktigt, riktigt gott var det. Klart det bästa kaliforniska vin jag smakat (och då har jag ändå åkt runt i Napa och Sonoma och provsmakat på fina vinhus), och absolut ett av de bättre oavsett ursprung (dock inte absolut bäst, min farbror har serverat några riktigt dyra, franska slottsviner upp genom åren som klår det mesta. Men hyfsat nära).

Tack, tack, Inger Hans, det var en mycket bra present!

Finbesök del 2

Helgen efter midsommar kom Sara och Younes och Mini förbi oss igen, på väg åt andra hållet. Vädret, som hade varit lite småtroligt under veckan, visade igen en välvillig inställning till besökare, och vi åt ute. Solen var så skarp att det blev konstiga skuggor hur jag än gjorde när jag skulle försöka dokumentera idyllen.

Sara och Younes hade varit på festival dagen innan, och tog med sig festivalstämningen till vår trädgård. Mera sånt!

Sedan senast, del 32: Persättning

Efter att vi hade beundrat elefanterna i stan, åkte vi hit:

Till svärfar och pingstliljorna.

Och tulpanerna.

Målet för dagen var att sätta potatisen. Eller peran, som det heter här.

Juniorerna inledde med picknick i det gröna. Eller bruna, i det här fallet.


Sedan satte det riktiga arbetet i gån. Svärfar hade plöjt upp dubbelt så mycket åker som förra året. Sättpotatisen tog slut efter en dryg tredjedel.


Hela arbetet tog en havltimme, men det såg imponerande ut medan det pågick.


Här räds vi inte för barnarbete, inte.

Utsikten från åkern går ju inte heller av för hackor (pun intended).

Som belöning fick vi rabarberpaj. Färgerna!

När jag kom ut på kvällen, var det någon som smög i buskarna. Här tror Gullvivan* att hon har gömt sig väl, men hon avslöjades snabbt.

*Traktorn heter Gullvivan. Elis 4 år bestämde namnet, och nu heter den så.

Midsommarhelgsbesök

På midsommardagens sena eftermiddag, just som molnen hade regnat ifrån sig och solen kom fram, kom våra fina vänner Sara, Younes och deras S på besök. De var på väg från Stockholm till Steinkjer i Norge, och vi låg lite lagom på vägen. S är född dagen efter Rasmus, och de kommer bättre överens  med varandra än man kunnat drömma om.

På annan dag midsommar (enligt den sylvin/cederqvistska tideräkningen) strålade solen och vi började med frukost ute.

På annan dag midsommar (enligt den sylvin/cederqvistska tideräkningen) strålade solen och vi började med frukost ute.

R och S var nöjda. Vi med.

Vet ej vad de sysslar med här, men de verkar ha roligt.

Det kan vara så att vi är lite, lite frikostiga med glass såhär på sommaren.

Sedan fick vi in till stan. Där finns ju en massa Birgrar, som en del av Storsjöodjuret Birger-paraden. Dem kan man klättra på hur mycket som helst.

SkidskytteBirger. Östersund är ju varje år värd för en del av WorldCupen i skidskytte, och hade VM för några år sedan, så det är ju en rätt stor sport här i stan.

Sedan gick vi på Jamtli, ett närmast obligatoriskt besök för alla som besöker Östersund på sommaren. Det är nog nästan det finaste staden har att bjuda på, och mycket roligt om man är barn (även för vuxna, men då förutsätter det att man hinner gå historievandringar och verkligen titta sig omkring och prata med de som befolkar husen).

Om man är barn kan man leka på Hackåsgården och hoppa i höet.

Hopp!

Eller leka styrman på Lill-Thomée.

Kaninungarna kräver ett besök.

Man får mata med gräs.

En pälshög.

Sara och Younes skickades iväg för att att titta på 70-talshusen (som jag skrivit om här), medan S, R och jag hängde kvar ivd Gröna vågen-torpet och pratade med den mustaschprydde mannen om hans kryddväxter.

Där fanns också en klöveräng. Det är nog mitt allra bästa om sommaren, jag älskar, ÄLSKAR, klöverdoft. Och eftersom jag hade rödklöver som huvudblomma i min brudbukett, gillar jag dem lite extra.

Killarna hittade mjölkrampen.

För hemfärden kom David och plockade upp oss vid ångbåtsbryggan, och Rasmus styrde sedan hem oss. Eller så bara poseras det.

Det vackra vädret föranledde middag ute. Här kan man dessutom se vårt nya trädgårdsmöblemang (för vuxna). Så nytt och vitt att det bokstavligen gör ont i ögonen (när solen skiner).

Instagram moment!

Till slut saktade även de här två ner på tempot så mycket att bilderna inte blev suddiga. Morgonen efter åkte finbesöket vidare till Norge, men kom tillbaka en vecka senare, på väg åt andra hållet. Det får dock bli ett eget inlägg. Men jistas vad bra det är med vänner på besök ändå! Midsommarhelgen kändes som en hel liten semester av allt trevligt umgänge vi hann med, så trots att vi inte var i Finland med våra fina vänner där, hade vi det ganska bra ändå.