Tomatdjungeln nu

Eller: Vi hade en gång en utsikt.

Jag tror nästa års tomatplantor måste få ett växthus.

Skördetiden är igång

Häromdagen åt vi sallad med bara egna ingredienser, alltså ruccola som mystiskt dök upp i våras (planterades förra året i en pallkrage som vi aldrig orkade odla i år), persilja från separatorn och tomater från tomatdjungeln.

För en gångs skull gjorde vi även det som jag alltid tänker att vi ska göra varje gång vi äter hel kyckling, nämligen kokade buljong på skrovet.

Dessutom kom jag mig äntligen för att göra något av vår rabarber, och testade ett nytt marmeladrecept jag hittade på nätet. Tillvägagångssättet var lite annorlunda än vad jag gjort tidigare, se bilderna över och receptet under, men var roligt att testa. Och vad helt sjukt mycket vätska som drogs ur rabarberbitarna när de sockrades och fick stå över natten!

Det blev inte så jättemycket, men det går inte så mycket här i huset. Jag har redan hunnit ge bort en burk till en svägerska.  Och eftersom jag är lat och inte orkar skriva av, fotade jag helt enkelt receptet:

Här finns även länken. Det blev gott, men jag ska nog ha i lite ingefära nästa gång, rabarber och ingefära går så bra ihop, och i marmelad vill jag ha lite sting. Dessutom följde jag ett tips i kommentarfältet och använde bara 750 g socker, vilket räckte alldeles bra.

När jag ändå var i rabarbertagen, kokade jag rabarberkompott enligt recept från den mycket trevliga boken "En god sommar", som jag införskaffade när kompisen Gry jobbade på förlaget. 

Även här har jag latta mig och fotat i stället för att skriva av, men det borde gå att läsa ändå. Om inte får man leta upp boken på antikvariat (den verkar vara slut från förlaget), eller vända sig till mig och fråga.

Hur som helst blev det mycket gott, jag hade en ganska stor bit ingefära i, och skalade inte rabarbern först, så den fick lite konsistens. I dag, när den stått till sig något dygn, serverade vi den med skivad jordgubbar och en klick tjock mascarpone/grädde/vanilj-kräm. Det var mycket lyckat.

Tomatdjungeln

Årets tomatdjungel är på plats i köket. Så blir det när man inte har växthus, man tager vad man haver. I vårt fall ett panoramafönster.

Förra året så det ut så här: 

I juli

Och i augusti.

Just det, ja

Hur kan tiden springa iväg så fort? Jag tycker inte att det alls är länge sedan jag skrev, men jag ser ju att det börjar bli ett tag sedan. Snön i förra inlägget har hunnit smälta bort och vi är inne på andra omgången snö sedan dess, och den här snön har nu legat i fyra dagar. Det börjar kännas som att den kanske inte kommer att smälta bort alls, att vintern faktiskt är här nu. Knäppt, men tur att det är i år när vi har tak över huset. Förra året var ju inte taket klart förrän efter jul, men då kom ju faktiskt inte snön förrän i december.

Under kommer lite bilder från hösten här, en från en solig dag på väg att hämta på dagis, en från en tidig morgon från köksfönstret, en på Rasmus från gårdagens besök hos svärfar och en från lådan med tomaterna som hämtats in från svärfars växthus när de sista plantorna skördades. Och just det, jag utanför jobbet iförd höstmundering.

Syrénföljetongen

Ibland kan det finnas fördelar med en kall sommar. När vi kom hem blommade till exempel syrenen fortfarande, även om den nog börjar se lite trött ut. Så då fick jag ta in en bukett egna syrener i alla fall. Bakom buketten syns förresten våra monstertomatplantor. Förra året ställdes de ut för tidigt och frös ihjäl, så i åt sköter David den som bebisar och de bor nu framför panoramafönstret i matsalsdelen av köket i väntan på ett eget växthus. Men de verkar producera tomater i varje fall.