Sommarens bröllop

Förra helgen var vi på bröllop för våra fina vänner Jesper och Anna-Karin. Vi hade tänkt åka båt dit, men självklart väljer båtmotorn, som tills nu har gått som en klocka, att inte visa tecken till liv den dagen vi har en tid att passa och 3 andra bröllopsgäster och hela vår övernattningspackning med oss i båten.  Som tur var, hade vi beräknat gott om tid, och slängde oss i bilen i stället, och kom fram till Sunne kyrka i strålande väder.



Jag var sommargul (det blev inte makadoja) med hatt. Det bärs för lite hatt i nordiska bröllop tycker jag. Både brudens och brudgummens mor hade tydligen funderat på hatt, men tänkt att ingen annan skulle ha det och inte haft tid att hitta en passande. Så jag var ensam om det, men glad ändå.



Handväskan köpte jag när jag var på baskurs med jobbet i Göteborg hösten 2011, men den har inte fått komma fram i ljuset förrän nu. Mycket fin gammal reptilväska från Myrorna på Järntorget, men med lite trasigt lås som tyvärr gjorde den ganska opraktisk som handväska. Man vill ju oftast komma åt sina saker lite snabbt, eventuellt snabbt kunna lägga saker i väskan, och det gick inte med den här. Måste se om jag kan hitta någon som kan fixa handväskslås. Skomakare?

David var snygg i matchande gul slips, men fastnade inte i min mobil. Det gjorde dock Herr Björn i Klövsjö-dräkten, så det får väga upp. Även folkdräkter på män är en alldeles för ovanlig syn (förutom i Norge, där det ju faktiskt är rätt vanligt).

Sedan var det dags, och det fina brudparet anlände,

Deras absolut ljuvlige lintott till son utgjorde lite extra underhållning för oss på bänkarna bakom.

Den här bilden är tyvärr dålig, men motivet är så fint att den får vara med. Prästen är en mycket god vän till familjen, och plockade upp och bar med sig den kringvandrande sonen när det var dags för utmarsch. Mycket fint, tyckte jag.

Och sedan blev det pussar!

Eftersom den starka solen utomhus gjorde att hatten kastade underliga skuggor, förevigade jag klädseln även inomhus (notera den härliga bakgrunden). Efter att i många år ha lagt mycket tid på att klä upp mig utan att det finns något som helst bildbevis för ett eventuellt lyckat resultat, har jag nu kommit fram till att sluta låta mig styras av någon form för Jante-variant som säger att man inte får föreviga sig själv. Är man nöjd med sin klädsel/smink/frisyr, ska man stå för det. Och om ingen annan bevarar den för eftervärlden, får man göra det själv.

Så det så!

Efter vigseln var det mingel. Vädret var strålande, eller som David och Jesper skulle säga "typiskt Brunfloväder (it never rains i Brunflo)".

Bubbel och jordgubbar förtärdes, och vi led något alldeles fruktansvärt.

Bruden rygg och frisyr var så fenomenala att de måste få en egen bild.

Sedan var det middag, här förrätten.

Och huvudrätten. Som för övrig var samma som vi hade på vårt bröllop, hjortyttrefilet och potatis- och västerbottensostcylinder. Sedan var det fina tal och fest och klackarna i taket, men inget av det fastnade i min mobil. Men det var ett alldeles förträffligt bra bröllop.

Bröllopsdagsvin

I går hade vi fem års bröllopsdag, och i år kom vi duktigt ihåg det båda två (i motsats till förra året, när vi båda glömde bort dagen tills mina föräldrar hörde av sig med gratulationer). Vi fick pussas någon minut in i dygnet, eftersom vi satt uppe sent och tittade på Game of Thrones, och vi fick frukost på sängen serverad av David och en extatisk Rasmus (i hans värld betyder det födelsedag). Sedan åkte vi iväg på släktträff för Davids farmors släkt, och det var väl inte det mest glamorösa sättet att fira dagen på, men trevligt ändå. Ett inlägg om destinationen för släktträffen kommer senare. Sedan åkte vi till svärfar, och där är vi fortfarande.

Med oss till svärfar fick den här fina flaskan följa med:

Den var nämligen en bröllopspresent från våra Kalifornien-bosatta vänner Inger och Hans, och kom med förhållningsorder för fem år sedan:

Eftersom middag ingick i släktträffen i går, drack vi inte vinet på själva dagen, men i dag ackompanjerade den grillmiddagen på ett alldeles strålande sätt.

Vinet hade redan några år på nacken när vi fick det, och har fått ligga till sig. Det hade en mer roströd färg än vanligt för nya världen-viner, doftade kryddigt av russin, nästan portvinsaktigt, och hade en rund, fin smak (mycket ek enligt David, jag är crap på att beskriva smaker i vin, men det kan säkert stämma) med mycket sötma. Riktigt, riktigt gott var det. Klart det bästa kaliforniska vin jag smakat (och då har jag ändå åkt runt i Napa och Sonoma och provsmakat på fina vinhus), och absolut ett av de bättre oavsett ursprung (dock inte absolut bäst, min farbror har serverat några riktigt dyra, franska slottsviner upp genom åren som klår det mesta. Men hyfsat nära).

Tack, tack, Inger Hans, det var en mycket bra present!

Midsommar, del 2

Väl hemkomna från Jamtli, fångade jag fyra sorters blommor  på en bild. Det var det närmaste jag kom sju sorters blommor i år, men å andra sidan är jag ju redan gift, och då fyller det väl inte så stor funktion längre?


Jag plockade en minibukett och gjorde ett stilleben. Grundstenen till eget bo fick vi i bröllopspresent av Davids fina faster och farbror Kerstin och Roger, som gifte sig i samma kyrka och hade fest i samma lokal som vi. De hade fått den av hennes moster och morbror, och stenen kommer från Davids farmors barndomshem. Nu fick vi ärva den. Det var fint, tycker jag, så den står framme och pryder sin plats. Kerstin och Roger hade ett långt och lyckligt äktenskap, så jag tänker att den får vara lyckobringare.
'
Radion är en Tandberg, och Trabin är från Berlin.


Davids bror Simon med familj kom, och vi började kalaset med att inmundiga Annikas specialist-champagne. Hon har alltså gjort klart sin specialisttjänstgöring, och det måste man ju fira.


Annika har inte själv Instagram, men kom på snilleblixten att föreviga vår kreativa förrättsdukning. Så det var jag ju tvungen att göra. Klassiskt Instagram-moment.


Det började blåsa, så den obligatoriska jordgubbstårtan tog vi inomhus. Klara ser skeptisk ut, men den var mycket god. Marängbotten och lemoncurdfyllning kan ju inte bli fel.


I år sammanföll ju faktiskt midsommarafton och sommarsolståndet. Årets ljusaste natt var dock inte så ljus i år, eftersom det kom ett häftigt regn med tillhörande moln och fuckade upp. Men så här såg det i alla fall ut vid 01.30 från vårt badrumsfönster, om någon är intresserad.

Midsommar, del 1

I fredags var det ju midsommar, och för ovanlighetens skull var vi hemma. Annars är ju midsommar en helg som jag alla gånger föredrar att fira med vänner i Finland, men när vi är här brukar vi oftast fira med Davids familj hos svärfar. Men i år skulle vi vara hemma, och då gäller det att vara hemma med stil.

David och Rasmus inledde med att maja midsommarstången.

Jag inledde med att lägga håret och sätta på mig en hatt. 

Midsommardagens outfit. Klänningen är fra Berkeley, Kalifornien. Jag älskar den. Koftan är från H&M. Hatten är för övrigt från Beyond Retro vid Zinkensdamm.

David kunde inte fatta hur det kunde ta mig så lång tid att lägga håret, men han kan ju försöka själv, så får han se hur lätt det är. När man för en gångs skull inte ska cykla och därför inte behöver ha hjälm på sig, gäller det att passa på.

Vi tog båten till Jamtli. Det tog ca 30 sekunder att åka över vattnet till fastlandet, och minst en kvart att förtöja båten vid Jamtlis ångbåtsbrygga.

På bryggan möttes vi av svägerskan Annika och Rasmus kusiner Klara och Signe. Så här glada var Rasmus och Signe över att vara på Jamtli.

Vi inledde med picknick i gräset. Norsk barnebunad, svensk flagga.

Och svenska flickor med fina kransar.

Plötsligt dök det upp ett korps. Mitt norska hjärta gladdes. Fram för grannsämjan (och så blir jag lite sentimental av trummorna och korpsmusiken, men säg det inte till någon).

Japp. Nördigare än så här blir det inte, men det har sin charm. I varje fall ibland.

Så var det dags att resa midsommarstången.

Och där var den rest. Sedan dansades det små grodor och vi äro musikanter, men Rasmus var skeptisk, så vi gick och tittade på kaninerna i stället.

Bunadsprins.

Kaninerna!

Sedan åkte vi hem och förberedde middagsbesök. Resten av dagen kommer i ett eget inlägg.

Siden sist, del 20: 17. mai

Skal man jobbe på 17. mai, får man i sørge for å være anstendig kledd i rødt, hvitt och blått.

Siden var både fredag og søttendemai, sluttet jeg to timer tidligere og gikk hjem og skiftet.

Det gjorde disse to også.

Og så gikk vi på jakt etter nærmeste 17. mai-tog.

Dessverre er det dårlig med 17. mai-tog i Östersund. Så det fikk bli utepils i stedet, det var jo faktisk årets første sommerdag.

Her prøver jeg å ta et fint bilde av Rasmus og meg, men Rasmus har en diger bit snop i munnen og ser ut deretter.

Slik kan man også feire 17. mai. Omgitt av både Jämtlands og Norges flagg, nytendes Mighty Mofasa och Mademoiselle Saison X fra det utmerkede lokale bryggeriet Jemtehed & Brande.

På 17. mai må man spise minst fire is. Her jobbes det med den første.

Og her med den andre.

Her gjøres det et forsøk på å forevige bunaden for å sende bilder til Momi, som har skaffet den. Men å se inn i kamera er ikke lett.

Hurra for 17. mai! I finlandssvensk Borgådräkt. Og solbriller (ikke si noe til bunadspolitiet).

Man flagger med hvad man haver. Og ødelegger kanskje dagen for en fremskrittspartist som ekstra bonus.

Årets tilleggsbonus: 17. mai 2012 slik noen minnes den (jeg var jo i Paris da). Mer regn. Mindre folk. God stemning.