Winter is coming

I natt såg jag norrsken för första gången i år, och skrev om det på Facebook. Det blev stor uppståndelse, jättemånga här har frågat vilken tid och var jag såg det (svar: genom badrumsfönstret när jag var uppe och kissade när jag inte kunde somna, ca 00.30. Norrut). Man kan ju tycka att folk här borde vara lite blasé, norrsken är ju inte ovanligt här, men tydligen är de inte det. Och det är ju faktiskt väldigt vackert och fascinerande.

Jag fotade inget i natt, men däremot soluppgången när jag kom till jobbet i morse. När jag cyklade hem från körövning i kväll var det nollgradigt. Och se säger att det ska snöa till helgen. Vintern är på väg.

Hej kören!

I dag har jag lekt kick-off med Decibel, kören jag börjat sjunga med. Vi har utfört mer eller mindre töntiga uppgifter på stan, och sedan ätit tacos hemma hos en av medlemmarna, och haft allmänt trevligt. Inte en ton har sjungits på hela dagen. Ni som har sjungit själva vet hur ovanligt det är i körsammanhang. I stället har vi blant annat målat, letat registreringsskyltar med ord på, skrivit haiku av dessa, letat Bamse från 1993, framskaffar pantkvitton på 43 kr och lekt charader. En bra dag.

Vintageonsdag

Jag har tydligen som min personliga mission att se till att Östersunds nya vintagebutik Ceci Twist ska klara sig, för jag kommer aldrig tomhänt därifrån. Ovan en detalj på den mycket läckra barnjackan från 50-talet i bouclé som jag gått och dreglat på sedan första gången jag var där, och nu såg mig tvungen att köpa i onsdags. Inte att vi på något sätt behöver den, men tänk om någon annan skulle köpa den?

Här är hela jackan, men bilden gör den på inget sätt rättvisa. Jag skulle verkligen önska att den var i min storlek.

Några andra inköp i barnstorlek, men som jag skulle önska passade mig: shorts för betydligt äldre barn än vårt, och en tjusig gul regnjacka.

Det var ju inte så att jag blev helt utan, den här klänningen fick följa med mig hem. Helt oanvänd, från ett gammalt butikslager som legat ouppackat sedan 70-talet i en tätort i Jämtland. Ser ut som nåt som Joan i Mad Men skulle kunna ha på sig. Kan någon snäll bjuda mig på ett civiliserat cocktailparty snart, så att jag får använda den? Ett par gamla, västtyska nylonstrumpor med söm fick jag med på köpet.

Semesteräventyr: Utflykt till Bjärte

En planerad semesteraktivitet från vår sida var att hälsa på hos J & AK som bor en bra bit utanför stan. Vi tänkte ge dem några dagars vila efter bröllopet, och då hann de före och bjöd in oss innan vi hann våldsgästa dem.  På vägen dit stannade vi på Ångsta Kvarn och köpte lite mera mjöl, och jag kunde inte motstå att fota deras fina affischer. Mjölnaren Tina var supertrevlig och mycket intresserad av hur det går för Davids surdegar och brödbak, så han var till och med tvungen att visa upp brödet som vi hade med som present till J & AK, och fotades med det till deras Facebooksida. Engagerad är nog bara förnamnet.

Våra inköp:

10 kg rågmjöl och 1 kg matkorn. Sedan tidigare har vi ju 25 kg vetemjöl, så vi kanske klarar oss ett tag nu.

Sedan åkte vi vidare mot målet, och möttes av den fantastiska gäststugan. Tyvärr skulle vi inte övernatta.

Fina blommor utanför.

Den utlovade solen höll sig undan, men vi spatserade runt på ägorna och tittade på den den blivande hönsgården, de nyanlagda bärbuskarna och det som kanske en gång ska bli en stig ner till sjön där man kan bada.

Sedan satt vi ett tag i deras pittoreska trädgårdsmöblemang, innan vi fick gå in och värma oss på fiskgryta från bröllopspresents-Le Creuset-grytan vi och ett gäng andra kompisar hade skramlat ihop till. Rasmus härjade vilt och glatt med nästan ett år yngre Elias, och somnade i bilen hem. En mycket trevlig eftermiddag avslutades alltså med en lugn kväll för oss, så alla var mycket nöjda.

Tack för oss, Bjärte! Nästa gång vi kommer får det bli sol och övernattning. Att David måste köra hem från ölbryggarJesper utan smakprov är ju närmast en skymf (alternativt skulle jag kunna skaffa körkort, men det känns som ett mer omfattande projekt).

Semesteräventyr: Frösö Zoo

Förra veckan hade vi semester, och sov, hängde hemma och gjorde ingenting i det halvtråkiga vädret (Rasmus och jag har gjort tidvis ingenting, David gör aldrig ingenting), Rasmus gick på simskola varje eftermiddag, och en dag var vi på Frösö Zoo.

Frösö Zoo har varit en av de stora attraktionerna för Östersund som turiststad, det är rätt långt till närmaste andra zoo, och många besökande norrmän kommer hit. Jag har aldrig varit där tidigare, och David inte sedan han var liten, men nu tyckte vi att Rasmus borde kunna vara stor nog att uppskatta det, och tog med honom dit.

Det var en fin dag, och zooet gör ett viktigt jobb för att bevara hotade arter, men vi kan ändå konstatera att tiden har sprungit från mindre landsortszoo. Det känns inte riktigt okej med ganska små inhägnader längre, det känns som om man nu för tiden vill se djur mera fritt i lite mera naturliga omgivningar, typ Kolmården eller Järvzoo (i Järvsö, som bara har nordiska djur, och man går på broar över inhägnaderna, som därför kan vara mycket större). Och det är ju något konstigt med djur från varmare delar av världen här upp, hur kul kan de ha det på vintern egentligen?

En annan grej var att Rasmus inte pallade med det stora antalet djur, och inte verkade finna exotiska djur särskilt spännande, så lite för liten var han nog. Han tyckte hönorna och marsvinen var roligast.

Här beundrar han dock en bock.

Och en påfågel.

Det tog lite tid, men till slut lyckades jag få en praktbild. Häftiga fåglar är det ju.

Här är Rasmus måttligt intresserad av lejonet.

Trots ihärdigt rytande från lejonets sida.

Vacker, men nog ganska uttråkad katt.

Ett gäng dingohundar låg och sov. De ser så mjuka och söta ut, men är ju tydligen väldigt aggressiva och biter ihjäl småbarn i Australien nu och då. Bäst att akta sig.

Inte helt oväntat gillade Rasmus tivolidelen. Först var han lite skeptisk till att åka själv...

... men repade sig snabbt och vinkar här glatt till sina omåttligt stolta föräldrar.

Sedan körde han brandbil med stor inlevelse.

Bäst att använda båda rattarna, man vet aldrig.

Men det bästa av allt var det här:



En gigantisk hoppborgsrutschkana!

Klättra upp...

... och åka ner

Och hoppa!

O lycka!

Söndagshäng

Förra söndagen, dagen efter bröllopet, hängde vi först med några andra bröllopsgäster på stan och lunchade, innan David fick åka och hämta bilen vid kyrkan. Rasmus och jag stannade kvar i Badhusparken, och Rasmus put the Bad back in Badhusparken, om man säger så.

Här är han ännu någorlunda torr och nästan lite försiktig.

Här ser han en hund. Eller ett får, som han tyckte att det var. Efter det var han inte så torr längre. Men det var säkert härligt. Och åtminstone underhållning för alla som satt och lapade sol på bänkarna intill.

På hemvägen

Cyklar man hem till oss från stan, möts man strax innan vår backe av den här underbara ängen, som egentligen är någons trädgård. Ibland är man väldigt tacksam för att inte alla tycker att det är så viktigt att klippa gräset.

Solen lyser så starkt att färgerna blir alldeles dimmiga, trots att jag inte använt något filter.

Lite längre upp i samma trädgård växer det liljor en masse.

På håll ser det lite stökigt ut, men lite närmare inpå är det riktigt prydligt.

Alltså färgen på dess blommor! De verkar växa förvildat lite överallt, men vi har inga i vår trädgård. Måste se om jag inte kan åtgärda det, allt annat villtväxande verkar ju trivas.

Den här bilden är så somrig att hälften skulle räcka! Vi hade såna här gula liljor i vår trädgård förra sommaren, men i år har det inte blivit några. Hoppas vi inte rensade bort dem tidigt i säsongen utan att veta vad de var.

Fortsätter man hemåt mot oss, passerar man dessa granna bollar vid brevlådan. Mina favoriter!

Sedan senast, del 35: Tulpandetaljer

I början av juni stod våra tulpaner i full prakt.

De eldiga gula och röda.

Och de djuplila (de slog ju faktiskt ut ordentligt lite senare)

Vår pyttestrand

På vår väg finns det bara tre hus. Dock är vi omgivna av en massa andra hus som har andra adresser. men i botten av just vår väg, finns en nästan osynlig trappa, som leder ner till en pytteliten strand. Vi betraktar den som vår.

Den gömda trappan, syns bara om man vet om den på sommaren.

Vid trappan växer en fantastiskt vacker blå blomma, färgen är helt otrolig. Men man ska inte falla för frestelsen att ta den med hem, den har världens växtkraft och tar över allt. Davids farfar hämtade ovetandes hem några stycken till sin fru en gång, nu går den under namnet Djävulsblomman i Nordbyn. Så det är bäst att beundra den på håll.

Två meter strand med två killar i röda shorts.

Jag tog årets första dopp i Storsjön, efter att ha blivit alldeles svettig av att slåss med lerjorden i trädgården när jag skulle gräva ner en pion. Det var kanske 16-17 grader, inte så skönt, men man vande sig.

Det här var alltså för en vecka sedan, 30e juni.

Rasmus stajlar runt på beaschen.

... och kastar stenar i vattnet, alltid en hit.

Vi sidan av blommor, är nog stenar på strand ett av mina absoluta fotomotiv. Mest på semester, men funkar tydligen hemma också.

Den osynliga trappen, Djävulsblomman och Storsjön.

Och när vi skulle gå hem igen kunde jag inte gå utan att fånga de här. Prästkragar är så väldig, väldigt fina och somriga.