Sedan senast, del 31: Cirkus

Första veckan i juni hade Östersund besök av Cirkus Maximum, som tydligen är Sveriges största cirkus. Jag var lite sugen på att gå, min pappa tog alltid min bästa kompis Selma och mig på cirkus när vi var små, och jag tyckte det var fantastiskt, men det var ganska dyra biljetter och lite för sen föreställning för att vi skulle kunna räkna med att Rasmus skulle palla hela föreställningen.

Men att titta på djuren var gratis, och kunde göras på dagtid. Cirkuset höll till på Yran-campingen, precis på andra sidan sjön från oss, och djuren hade sina provisoriska inhägnader längs med vägen så att man kunde gå ända fram till dem.

Genuint konstigt att plötsligt ha elefanter på gräsmattan nedanför Jamtli. Inhägnaden bestod förresten bara av pinnar och snören, inga elstängsel eller något sådant, så de måste verkligen lita på sina djur.

Jag tror att David och jag var mer impade av elefanternas närvaro 

än Rasmus, han verkar inte ha internaliserat än att det inte är vardagsmat med elefanter på campingen.

Lite blommor kunde han ändå kosta på sig att bjuda på.

Det fanns även små ponnisar.

Cirkusen såg ut som cirkusar ska.

Det är något eget med cirkusvagnar. Jag var en gång inne i två som då fungerade som sommarstuga åt en pensionerad direktris på Borgbacken i Helsingfors. Vagnarna fanns då på Emsalö, nära min mormors hus. Jag undrar om de fanns kvar, de var riktigt fina då för 20 år sedan i varje fall.

Sedan senast, del 1: Sundsvall och sista rest av vinter

Men herregud, vad länge sedan jag skrev nu. Så kan det gå. Nu kommer i varje fall ett antal inlägg om vad som har hänt sedan senast.

Mitt senaste längre inlägg var från en jobbresa till Stockholm i april. Från Stockholm åkte jag vidare till Sundsvall för att möta upp David och Rasmus, och för att hälsa på hos Davids faster Kerstin och våra kompisar Greger och Ida. De har ett stort, gammalt hus med 3 (!) gjutjärnsspisar. Och då har de ändå sålt en. 

Jag är lite onormalt förtjust i gamla spisar. Jag har min farmors gamla elspis från 30/40-talet stående i mitt gamla flickrum i väntan på att fraktas hit. Den väger ungefär ett tonn, men funkar. Men då förstår ni att det här är ren porr för mig.

David stannade i Sundsvall medan Rasmus och jag åkte tåg hem. Hans favoritdjur Inen, som syns i profil, har tyvärr rymt någonstans i Östersund centrum, och nu borta. Mycket tråkigt.

När vi kom hem hade vi fortfarande en snögrotta på gården, men det hade bildats en pöl i botten på den.

Vi fick besök av fina vänner från Helsingfors. Eller okej då, Drumsö.

Hos svärfar var det snösmältning på gång, med härliga pölar av geggamoja till följd.

Vi var i Åre en dag, och jag hängde med den här fisen på förmiddagen medan David åkte. Solbullen är från Åre Bageri, som är ett mycket trevligt ställe. Med goda bullar, dessutom.

På eftermiddagen fick jag säsongens första och sista skiddag pist. Utsikten från toppen var fin som vanligt. Och det gick förvånansvärt bra att åka telis. Kanske det är bra med tre års uppehåll för utvecklingen.

Stupid is as stupid does

Alltså, ibland kan jag bli så less på mig själv. När jag i tisdags skulle boka min hemresa från Helsingfors bestämde jag mig för att åka direkt till Trondheim, eftersom jag ändå skulle dit på lördag förutsatt att Momi var någorlunda ok. Vilket hon är. Sjukt krutgummigt av henne att må nästan som innan efter en stroke när man är 92 bast.

Men åter till Trondheimsresan. Norwegian hade en hyfsat prisvärd resa Helsingfors-Oslo-Trondheim, avresa 19.55, framme 22.55. Efter lite funderande fram och tillbaka och velande med eventuella tur-retur-resor med SAS på Eurobonuspoäng, bestämde jag mig för att boka ovannämnda resa. Vilket jag trodde att jag gjorde. Tills jag idag kollade mina resehandlingar och insåg att jag bokat den ca 200 kr billigare resan via Köpenhamn. Med avresa 17.30 från Helsingfors. Och ankomst 23.55 till Trondheim, med 4 timmar i Köpenhamn i stället för 2 timmar i Oslo. Blä! Resa tidigare och komma fram senare, för 200 kr. Alltså, jag tyckte verkligen att jag hade kollat biljetterna innan jag tryckte på köp, men måste ha varit för stressad strax innan jag skulle iväg hemifrån. Det är resekarma på linje med svägerskan Elins (som har typ sämst, för de oinvigda).

På plus-sidan har jag idag hälsat på min fina vän Sabbe och hennes lillprins Jonas i deras nya fina lägenhet på Drumsö, och beundrat Jonas första tand och hans utmärkta babybjörnsgung. Samt bläddrat i säkert 50 tapetböcker på Stockmann tillsammans med mamma och hälsat på krutMomi. Och ätit middag och snarvlat med bästa Hemsolen och hennes förträffliga familj i världens ljuvligaste hus.

Dagen får illustreras av den vackraste tapeten jag vet om, som tyvärr nog kanske måste bytas ut. Därav tapetbläddrandet i dag. Usch, jag sörjer.

Plötslig resa

Min fina mormor är på sjukhus. Därför är jag i Helsingfors. Hon är dock piggare än vi fruktade, och har de finaste, gamla händerna.

H+K

Förra helgen var vi i Helsingfors på bröllop för våra fina vänner Hedda och Kenda. Tyvärr dog min telefon redan mycket tidigt under kvällen, så tidigt att jag inte hann fota något alls på festen, men lite bilder på det vackra brudparet får ni i varje fall. Lite suddiga eftersom min telefonkamera börjar bli lite trött, men ändå.

Brudklänningen påminner lite om Underbara Claras (bästa bilderna är märkligt nog från amerikanske Glamour), men det är tydligen bara en slump, Hedda hade inte sett Claras innan jag frågade. Underbara är de båda två, men jag är ju så klart lite partisk och tycker ändå att Heddas vinner med en liten knapp.

Puss!

Festen var jätterolig, jag hann faktiskt prata i varje fall lite med nästan alla de många allt-för-sällan-skådade vännerna som var där, och ändå dansa en del. Och sedan gick vi till Fafa's på Stora Robertsgatan och köpte Nordens godaste kebad och falafel som fick följa med hem till Sandkulla och bästa värdarna Jenny och Simon, och det var ett mycket värdigt slut på den kalaskvällen.

Jag längtar mig sjuk

I morgon framförs Matteuspassionen i Helsingfors av Akademiska Damkören Lyran, Akademiska Sångföreningen, barockensemblen Opus X och ett antal utmärkta solister, dirigerade av Kari Turunen . Bland koristerna finns många av mina mycket goda vänner. Och i publiken sitter nog Mico som bor i Australien och bara träffas mycket sällan. Jag, däremot, sitter i Vinterstaden och är inte där.

En passion, en passion, mitt prinsrike för en passion! (eller en flygbiljett till Helsingfors och biljett till Johanneskyrkan)

Jag hoppas bara att uppförandet filmas och läggs ut på YouTube så att jag kan lyssna på det framöver. Jag tror inte att Richters inspelning har en chans mot den här versionen.