Sorgesång över vårt döda körsbärsträd

O, mitt vackra körsbärsträd

Du som gjorde att mina ögon öppnades för det som trädgården kunde ge

helt utan att kräva något i gengäld

Varför har du lämnat mig?

I dag står du kal och grå,

men jag minns hur du såg ut i dag

för exakt ett år sedan

Du undersköna!

I augusti började du rodna

Och bära rikligt med frukt

En fröjd för ögat!

Dina klasar hängde tunga, och lockade oss ut även regntunga dagar

För du var en fröjd även för gommen

En otippad lyx under kalla Jämtlandshöstdagar

Vad jag hade sett fram emot att få beundra din utveckling även i år

Fram emot syltkokandets crescendo, du ljuvaste av matporr!

En gåva till mänskligheten. Och till glada vänner.

Jag förundrades över dina bär, som även efter frosten var söta och vackra.

Men frosten blev nog din baneman

Du gav oss mycket mer än vad vi tydligen gav dig

Vad skulle vi ha gjort annorlunda?

O, mitt vackra körsbärsträd, varför har du lämnat mig?

P.S. Om någon vet något om plötslig körsbärsträdsdöd, får ni gärna höra av er till mig.

Vad vi missar

Jag känner mig lite snuvad på konfekten i dag. I fjol var det härligaste med trädgården att komma hem från en resa och plötsligt upptäcka att vi hade en egen syrénhäck vars blommar man i några veckor man sedan kunde ta in för att sprida väldoft i köket. I år har jag väntat och längtat efter att syrénerna ska börja blomma, men eftersom försommarn varit så kall har varken tulpaner eller hägg blommat ut än, och syrénens blommor har inte slagit ut än. Och i Sthlm och Finland lär de ha blommat ut redan. Äsch. Men, men, våra husvakter får ju åtminstone möjligheten till fin utsikt och härlig doft i köket.

Nåja, dagens bilder är på körsbärsträdet, som i varje fall har börjat komma igång med sin blomning, och syrénen, så långt som den hade kommit i går. För då var det ju fint väder, i dag är det kallt och grått och inte photogénique.