Förra helgen var vi på bröllop för våra fina vänner Jesper och Anna-Karin. Vi hade tänkt åka båt dit, men självklart väljer båtmotorn, som tills nu har gått som en klocka, att inte visa tecken till liv den dagen vi har en tid att passa och 3 andra bröllopsgäster och hela vår övernattningspackning med oss i båten. Som tur var, hade vi beräknat gott om tid, och slängde oss i bilen i stället, och kom fram till Sunne kyrka i strålande väder.
Jag var sommargul (det blev inte
makadoja) med hatt. Det bärs för lite hatt i nordiska bröllop tycker jag. Både brudens och brudgummens mor hade tydligen funderat på hatt, men tänkt att ingen annan skulle ha det och inte haft tid att hitta en passande. Så jag var ensam om det, men glad ändå.
Handväskan köpte jag när jag var på baskurs med jobbet i Göteborg hösten 2011, men den har inte fått komma fram i ljuset förrän nu. Mycket fin gammal reptilväska från Myrorna på Järntorget, men med lite trasigt lås som tyvärr gjorde den ganska opraktisk som handväska. Man vill ju oftast komma åt sina saker lite snabbt, eventuellt snabbt kunna lägga saker i väskan, och det gick inte med den här. Måste se om jag kan hitta någon som kan fixa handväskslås. Skomakare?
David var snygg i matchande gul slips, men fastnade inte i min mobil. Det gjorde dock Herr Björn i Klövsjö-dräkten, så det får väga upp. Även folkdräkter på män är en alldeles för ovanlig syn (förutom i Norge, där det ju faktiskt är rätt vanligt).
Sedan var det dags, och det fina brudparet anlände,
Deras absolut ljuvlige lintott till son utgjorde lite extra underhållning för oss på bänkarna bakom.
Den här bilden är tyvärr dålig, men motivet är så fint att den får vara med. Prästen är en mycket god vän till familjen, och plockade upp och bar med sig den kringvandrande sonen när det var dags för utmarsch. Mycket fint, tyckte jag.
Och sedan blev det pussar!
Eftersom den starka solen utomhus gjorde att hatten kastade underliga skuggor, förevigade jag klädseln även inomhus (notera den härliga bakgrunden). Efter att i många år ha lagt mycket tid på att klä upp mig utan att det finns något som helst bildbevis för ett eventuellt lyckat resultat, har jag nu kommit fram till att sluta låta mig styras av någon form för Jante-variant som säger att man inte får föreviga sig själv. Är man nöjd med sin klädsel/smink/frisyr, ska man stå för det. Och om ingen annan bevarar den för eftervärlden, får man göra det själv.
Så det så!
Efter vigseln var det mingel. Vädret var strålande, eller som David och Jesper skulle säga "typiskt Brunfloväder (it never rains i Brunflo)".
Bubbel och jordgubbar förtärdes, och vi led något alldeles fruktansvärt.
Bruden rygg och frisyr var så fenomenala att de måste få en egen bild.
Sedan var det middag, här förrätten.
Och huvudrätten. Som för övrig var samma som vi hade på vårt bröllop, hjortyttrefilet och potatis- och västerbottensostcylinder. Sedan var det fina tal och fest och klackarna i taket, men inget av det fastnade i min mobil. Men det var ett alldeles förträffligt bra bröllop.
