Skördetiden är igång

Häromdagen åt vi sallad med bara egna ingredienser, alltså ruccola som mystiskt dök upp i våras (planterades förra året i en pallkrage som vi aldrig orkade odla i år), persilja från separatorn och tomater från tomatdjungeln.

För en gångs skull gjorde vi även det som jag alltid tänker att vi ska göra varje gång vi äter hel kyckling, nämligen kokade buljong på skrovet.

Dessutom kom jag mig äntligen för att göra något av vår rabarber, och testade ett nytt marmeladrecept jag hittade på nätet. Tillvägagångssättet var lite annorlunda än vad jag gjort tidigare, se bilderna över och receptet under, men var roligt att testa. Och vad helt sjukt mycket vätska som drogs ur rabarberbitarna när de sockrades och fick stå över natten!

Det blev inte så jättemycket, men det går inte så mycket här i huset. Jag har redan hunnit ge bort en burk till en svägerska.  Och eftersom jag är lat och inte orkar skriva av, fotade jag helt enkelt receptet:

Här finns även länken. Det blev gott, men jag ska nog ha i lite ingefära nästa gång, rabarber och ingefära går så bra ihop, och i marmelad vill jag ha lite sting. Dessutom följde jag ett tips i kommentarfältet och använde bara 750 g socker, vilket räckte alldeles bra.

När jag ändå var i rabarbertagen, kokade jag rabarberkompott enligt recept från den mycket trevliga boken "En god sommar", som jag införskaffade när kompisen Gry jobbade på förlaget. 

Även här har jag latta mig och fotat i stället för att skriva av, men det borde gå att läsa ändå. Om inte får man leta upp boken på antikvariat (den verkar vara slut från förlaget), eller vända sig till mig och fråga.

Hur som helst blev det mycket gott, jag hade en ganska stor bit ingefära i, och skalade inte rabarbern först, så den fick lite konsistens. I dag, när den stått till sig något dygn, serverade vi den med skivad jordgubbar och en klick tjock mascarpone/grädde/vanilj-kräm. Det var mycket lyckat.

Sorgesång över vårt döda körsbärsträd

O, mitt vackra körsbärsträd

Du som gjorde att mina ögon öppnades för det som trädgården kunde ge

helt utan att kräva något i gengäld

Varför har du lämnat mig?

I dag står du kal och grå,

men jag minns hur du såg ut i dag

för exakt ett år sedan

Du undersköna!

I augusti började du rodna

Och bära rikligt med frukt

En fröjd för ögat!

Dina klasar hängde tunga, och lockade oss ut även regntunga dagar

För du var en fröjd även för gommen

En otippad lyx under kalla Jämtlandshöstdagar

Vad jag hade sett fram emot att få beundra din utveckling även i år

Fram emot syltkokandets crescendo, du ljuvaste av matporr!

En gåva till mänskligheten. Och till glada vänner.

Jag förundrades över dina bär, som även efter frosten var söta och vackra.

Men frosten blev nog din baneman

Du gav oss mycket mer än vad vi tydligen gav dig

Vad skulle vi ha gjort annorlunda?

O, mitt vackra körsbärsträd, varför har du lämnat mig?

P.S. Om någon vet något om plötslig körsbärsträdsdöd, får ni gärna höra av er till mig.

Påskemodus

I Norge är påsken den heligaste högtiden på hela året. Inte bara för de religiösa, för dem är väl påsken rätt helig i hela den kristna världen, men även för alla andra, på ett mera profant plan. Påskledigheten börjar redan på onsdagen, då man har halv dag eftersom Skärtorsdagen är röd dag i Norge. Många tar ledigt hela veckan innan. Så för rätt många norrmän har påskledigheten redan startat nu, och det betyder en sak: påskefjellet. Eller, uppbrutet i dets viktigaste beståndsdelar: Hytta. Skitur. Apelsin. Kvikk Lunch. Påskekrim. Försök aldrig kontakta en norrman efter halva askonsdagen, åtminstone om det gäller affärer, telefonförsäljning eller annat tråkigt, då kommer du aldrig att bli förlåten. Rätt många är oavsett inte anträffbara, eftersom de inte har mobiltäckning på fjället.

Min norska familj har ingen hytte på fjellet, så jag är inte så insnöad på det konceptet. Vi har dessutom firat en massa påskar i Finland och Frankrike, och jag har firat de senaste 11 påskarna i Jämtlandsfjällen. Men jag gillar påsken med glada färger, sol, kycklingar, kaniner och lammstek, och känner att påskmodusen kommer krypande. Och sedan blir man ju alltid lite mer norsk när man är i utländighet. Så jag tittar på bilder från förra året, och ser fram emot helgen som kommer.

Pascha. Finsk påskdessert med ryskt ursprung. Fett, sött och mäktig, och mycket, mycket gott. Pynten på bilden är för att göra den mer åtråvärd för de svenska barnen, och är något oortodox.

Förra årets påsktårta från ICAs Buffé-tidning. Eller var det Coops medlemstidning. Snygg hursomhelst, men svår att skära, eftersom strösslet sitter fast i vit choklad, som blev väldigt hård.

Rasmus och kusin Iris i Årebjörnen (det här var nog någon vecka efter påsk, men det kändes som om det passade in, så det fick vara med ändå)

Rasmus i Björnbacken. Vi tyckte han var lite butter, och de visade sig att han inom en timme skulle kräkas och och få nästan 40 graders feber. Så han var kanske inte i sitt livs skidåkarform.

Rasmus och björnarna i backen. Han var faktiskt lite gladare i verkligheten.

En bild från i år. Jag köpte påskete när jag var i Trondheim förra helgen, inspirerad av Glamourbibliotekaren, som har introducerat mig för det konceptet. Svart te med frukt, huvudsakligen citrus, riktigt god. Och påsen livar så fint upp på tehyllan (som annars är förbehållen burkar).

Advent

December månad får sammanfattas av bilderna under:

Granen lyste upp på Stortorget. Min telefon klarar dock inte riktigt av att ta bilder i mörker, därav suddigheten.

Rasmus provade Lucia-attiraljer hos kusinerna och tyckte det var kul i åtminstone 30 sekunder. Som fastnade på (enlite suddig, se kommentaren på föra bilden) bild.

Det var vintrigt och vacker på lunchpromenaden.

Vi förberedda kolakokningen med lite biubbel. Det borde man alltid göra.

David gjorde Boeuf Bourguignon (dock med älg i stället för ko, blev lite torrt eftersom älgkött är så magert). Brynt kött i gryta  är ren matporr.

Rasmus åt kakemann specialimporterad från Bergen av mina föräldrar och drack varm choklad med polkagris i.

Jag träffade på en barnvagn utanför dagis som påminde mig våldsamt om min vän och före detta kollega Ulrika. Alla som har träffat Ulrika förstår varför, alla andra får tänka sig fram till det.

 

Det kom mycket snö, coh snön på fägelbrädets tak låg högre än själva fågelhuset.