Det viktigaste är att man inte skäms för sig

David tar konceptet landetkläder till ny nivå när han beger sig ut på springtur med gammal tidtagarremsa på skon, SAS-keps från sena nittiotalet och klocka utanpå sidenskjortan från Thailand, som är knäppt ända upp i halsen. "Vad var det där?" sa barnen när han kutade iväg. Sidenskjorta är bästa plagget, sa David. Det viktigaste är att man inte skäms för sig.

Midsommar, del 2

Väl hemkomna från Jamtli, fångade jag fyra sorters blommor  på en bild. Det var det närmaste jag kom sju sorters blommor i år, men å andra sidan är jag ju redan gift, och då fyller det väl inte så stor funktion längre?


Jag plockade en minibukett och gjorde ett stilleben. Grundstenen till eget bo fick vi i bröllopspresent av Davids fina faster och farbror Kerstin och Roger, som gifte sig i samma kyrka och hade fest i samma lokal som vi. De hade fått den av hennes moster och morbror, och stenen kommer från Davids farmors barndomshem. Nu fick vi ärva den. Det var fint, tycker jag, så den står framme och pryder sin plats. Kerstin och Roger hade ett långt och lyckligt äktenskap, så jag tänker att den får vara lyckobringare.
'
Radion är en Tandberg, och Trabin är från Berlin.


Davids bror Simon med familj kom, och vi började kalaset med att inmundiga Annikas specialist-champagne. Hon har alltså gjort klart sin specialisttjänstgöring, och det måste man ju fira.


Annika har inte själv Instagram, men kom på snilleblixten att föreviga vår kreativa förrättsdukning. Så det var jag ju tvungen att göra. Klassiskt Instagram-moment.


Det började blåsa, så den obligatoriska jordgubbstårtan tog vi inomhus. Klara ser skeptisk ut, men den var mycket god. Marängbotten och lemoncurdfyllning kan ju inte bli fel.


I år sammanföll ju faktiskt midsommarafton och sommarsolståndet. Årets ljusaste natt var dock inte så ljus i år, eftersom det kom ett häftigt regn med tillhörande moln och fuckade upp. Men så här såg det i alla fall ut vid 01.30 från vårt badrumsfönster, om någon är intresserad.

Sorgesång över vårt döda körsbärsträd

O, mitt vackra körsbärsträd

Du som gjorde att mina ögon öppnades för det som trädgården kunde ge

helt utan att kräva något i gengäld

Varför har du lämnat mig?

I dag står du kal och grå,

men jag minns hur du såg ut i dag

för exakt ett år sedan

Du undersköna!

I augusti började du rodna

Och bära rikligt med frukt

En fröjd för ögat!

Dina klasar hängde tunga, och lockade oss ut även regntunga dagar

För du var en fröjd även för gommen

En otippad lyx under kalla Jämtlandshöstdagar

Vad jag hade sett fram emot att få beundra din utveckling även i år

Fram emot syltkokandets crescendo, du ljuvaste av matporr!

En gåva till mänskligheten. Och till glada vänner.

Jag förundrades över dina bär, som även efter frosten var söta och vackra.

Men frosten blev nog din baneman

Du gav oss mycket mer än vad vi tydligen gav dig

Vad skulle vi ha gjort annorlunda?

O, mitt vackra körsbärsträd, varför har du lämnat mig?

P.S. Om någon vet något om plötslig körsbärsträdsdöd, får ni gärna höra av er till mig.

Tomatdjungeln

Årets tomatdjungel är på plats i köket. Så blir det när man inte har växthus, man tager vad man haver. I vårt fall ett panoramafönster.

Förra året så det ut så här: 

I juli

Och i augusti.

Hysteriskt roligt

Den alltid lika eminenta Nina Åkestam tipsade för ett tag sedan om den hysteriskt roliga Tumblrn "Reasons my son is crying". Alltså jag skrattar så jag gråter. Igenkänningsfaktorn! Och då har vi ändå ett ganska ogråtigt barn.

Lite bekant känns det ju...

Instagram-sången: