Sommarens bröllop

Förra helgen var vi på bröllop för våra fina vänner Jesper och Anna-Karin. Vi hade tänkt åka båt dit, men självklart väljer båtmotorn, som tills nu har gått som en klocka, att inte visa tecken till liv den dagen vi har en tid att passa och 3 andra bröllopsgäster och hela vår övernattningspackning med oss i båten.  Som tur var, hade vi beräknat gott om tid, och slängde oss i bilen i stället, och kom fram till Sunne kyrka i strålande väder.



Jag var sommargul (det blev inte makadoja) med hatt. Det bärs för lite hatt i nordiska bröllop tycker jag. Både brudens och brudgummens mor hade tydligen funderat på hatt, men tänkt att ingen annan skulle ha det och inte haft tid att hitta en passande. Så jag var ensam om det, men glad ändå.



Handväskan köpte jag när jag var på baskurs med jobbet i Göteborg hösten 2011, men den har inte fått komma fram i ljuset förrän nu. Mycket fin gammal reptilväska från Myrorna på Järntorget, men med lite trasigt lås som tyvärr gjorde den ganska opraktisk som handväska. Man vill ju oftast komma åt sina saker lite snabbt, eventuellt snabbt kunna lägga saker i väskan, och det gick inte med den här. Måste se om jag kan hitta någon som kan fixa handväskslås. Skomakare?

David var snygg i matchande gul slips, men fastnade inte i min mobil. Det gjorde dock Herr Björn i Klövsjö-dräkten, så det får väga upp. Även folkdräkter på män är en alldeles för ovanlig syn (förutom i Norge, där det ju faktiskt är rätt vanligt).

Sedan var det dags, och det fina brudparet anlände,

Deras absolut ljuvlige lintott till son utgjorde lite extra underhållning för oss på bänkarna bakom.

Den här bilden är tyvärr dålig, men motivet är så fint att den får vara med. Prästen är en mycket god vän till familjen, och plockade upp och bar med sig den kringvandrande sonen när det var dags för utmarsch. Mycket fint, tyckte jag.

Och sedan blev det pussar!

Eftersom den starka solen utomhus gjorde att hatten kastade underliga skuggor, förevigade jag klädseln även inomhus (notera den härliga bakgrunden). Efter att i många år ha lagt mycket tid på att klä upp mig utan att det finns något som helst bildbevis för ett eventuellt lyckat resultat, har jag nu kommit fram till att sluta låta mig styras av någon form för Jante-variant som säger att man inte får föreviga sig själv. Är man nöjd med sin klädsel/smink/frisyr, ska man stå för det. Och om ingen annan bevarar den för eftervärlden, får man göra det själv.

Så det så!

Efter vigseln var det mingel. Vädret var strålande, eller som David och Jesper skulle säga "typiskt Brunfloväder (it never rains i Brunflo)".

Bubbel och jordgubbar förtärdes, och vi led något alldeles fruktansvärt.

Bruden rygg och frisyr var så fenomenala att de måste få en egen bild.

Sedan var det middag, här förrätten.

Och huvudrätten. Som för övrig var samma som vi hade på vårt bröllop, hjortyttrefilet och potatis- och västerbottensostcylinder. Sedan var det fina tal och fest och klackarna i taket, men inget av det fastnade i min mobil. Men det var ett alldeles förträffligt bra bröllop.

Sedan senast, del 29: Fördelar med sena jobbpass

Ibland måste jag ta sena jobbpass, och fast de tinte är min favoritsysselsättning, kan det ibland ha sina fördelar.  Dels får man, om man har tur och David inte är bortrest, sovmorgon. Sedan har man faktiskt ännu några timmar över innan jobbet, och kan göra något trevligt. Som att hämta ut en kartong med 40-talsporslin från vintagebutiken. Då får man också klä upp sig, och det är ju roligt, och till och med bära hatt. För en som cyklar till och från jobbet och därför alltid har cykelhjälm, är det en stor lyx.

Klänning Old Touch, väska Palmgrens, kofta H&M, hatt Ceci Twist, handgjord och nyproducerad enligt gammalt mönster.

Och just det, solglasögon från Beyond Retro.

Sedan får man cykla till jobbet i ett annat ljus än vanligt, och kan passa på och fota Badhusparken sett från bron.

Sedan måste man jobba till 22.15, och det är straffet för den trevliga inledningen på dagen, men det får man tåla.

Sedan senast, del 26: O lycka! En vintagebutik i stan!

Drygt en vecka efter att jag hade beklagat mig till Emma Sundh på Vintagefabriken över att det inte finns några riktiga vintagebutiker i Östersund, kunde man läsa i Östersundsposten att det minsann hade öppnat en på Hornsgatan på Frösön. Det är ca 600 meter hemifrån.

Sådant måste så klart undersökas, och jag satte på mig min bästa dräkt och hatt, tog Rasmus i handen och traskade i väg.

Dräkten (det är en klänning) köpta jag vid förra Stockholmsbesöket på ovannämnda Vintagefabriken av ovannämnda Emma, och den sitter skumt bra. Väskan är från Beyond Retro, och handskarna likaså. Jag köpte handskarna till vårt bröllop, men använde dem aldrig, så det var faktiskt deras första tur i mitt ägo. Hatten är från Old Touch, och det famösa 8-klännings-köptillfället i april.

Butiken fanns, var öppen och heter Ceci Twist. Där finns möbler, porslin, skor och kläder. Ett utmärkt ställe, äntligen en riktig vintageaffär som har sållat och plockat ut det bästa! Bra för oss som vill ha, men inte hinner besöka och rota hos Myrorna, Kupan och liknande ställen tillräckligt ofta.

Där fanns till exempel en ljuvlig brudklänning, gissningsvis 60-tal? Den fick dock hänga kvar till någon annan.

Jag köpte mitt första par vintageskor. Jag har lite för breda fötter för att kunna ha gamla skor i vanliga fall, men dessa passade så bra att jag till och med promenerade hem i dem.

Alltså arbetet i gamla skor! Kolla markeringarna, de är uppbyggde inne i sulan och faktiskt riktigt bekväma.


Jag hittade även en superfin kappa för 300 kr, med alldeles perfekt längd och vidd för klänningar med underkjol som går till strax under knät, vilket faktiskt inte är alldeles lätt att hitta.

Jag kunde inte heller lämna detta ljuvliga set. Jag köpte det till Rasmus, men tror kanske att jag behåller det själv.

Titta, färgglada cirkusdjur i trä! För endast 40 kr! Då saknas visserligen några delar, men det märks inte om man inte vet om det.

Den tilltänkta mottagaren var måttligt road och lät sig inte ens mutas med stans största och bästa bulle från butikens granne, det utmärkta Svenssons Kafé. Till slut höll han på att riva hela haket, och vi fick gå till närmaste lekplats, där han kunde härja på i fred. Och där satt jag vid sandlådan i min dräkt och hatt och  krokodilskor, och tyckte ändå att livet var ganska bra (jag fick äta upp bullen).

Och just det, den fina (eller "trevliga", som det står i alla auktionsannonser) teservisen Teneriffa av Arthur Percy för Gefle/Uppsala-Ekeby, i produktion 1943-57, köpte jag också där. Tekanna, mjölkanna, sockerskål, 12 assietter och 12 fat till kopparna, samt 11 koppar, allt för 500 kr. Mitt bästa fynd på länge. Tyvärr har en av tekopparna redan gått sönder som ett resultat av oförsiktig kartongplacering i förhållande till klåfingriga barn, men det är fördelen med att ha ha en så stor servis. Hur ofta behöver man 11 tekoppar? Jag tror vi klarar oss med 10. 

40-talssservisen på 40-talsskrivbordet. Jag gillar guldkanten på vardagen man får av att drick te ur den här servisen (pun intended).