Vintageonsdag

Jag har tydligen som min personliga mission att se till att Östersunds nya vintagebutik Ceci Twist ska klara sig, för jag kommer aldrig tomhänt därifrån. Ovan en detalj på den mycket läckra barnjackan från 50-talet i bouclé som jag gått och dreglat på sedan första gången jag var där, och nu såg mig tvungen att köpa i onsdags. Inte att vi på något sätt behöver den, men tänk om någon annan skulle köpa den?

Här är hela jackan, men bilden gör den på inget sätt rättvisa. Jag skulle verkligen önska att den var i min storlek.

Några andra inköp i barnstorlek, men som jag skulle önska passade mig: shorts för betydligt äldre barn än vårt, och en tjusig gul regnjacka.

Det var ju inte så att jag blev helt utan, den här klänningen fick följa med mig hem. Helt oanvänd, från ett gammalt butikslager som legat ouppackat sedan 70-talet i en tätort i Jämtland. Ser ut som nåt som Joan i Mad Men skulle kunna ha på sig. Kan någon snäll bjuda mig på ett civiliserat cocktailparty snart, så att jag får använda den? Ett par gamla, västtyska nylonstrumpor med söm fick jag med på köpet.

Husvagnssemester

Husvagnssemester är inget vi har funderat på, men efter att ha stött på det här ekipaget på väg till svärfar i dag, blev jag nästan lite sugen.

Sommarens bröllop

Förra helgen var vi på bröllop för våra fina vänner Jesper och Anna-Karin. Vi hade tänkt åka båt dit, men självklart väljer båtmotorn, som tills nu har gått som en klocka, att inte visa tecken till liv den dagen vi har en tid att passa och 3 andra bröllopsgäster och hela vår övernattningspackning med oss i båten.  Som tur var, hade vi beräknat gott om tid, och slängde oss i bilen i stället, och kom fram till Sunne kyrka i strålande väder.



Jag var sommargul (det blev inte makadoja) med hatt. Det bärs för lite hatt i nordiska bröllop tycker jag. Både brudens och brudgummens mor hade tydligen funderat på hatt, men tänkt att ingen annan skulle ha det och inte haft tid att hitta en passande. Så jag var ensam om det, men glad ändå.



Handväskan köpte jag när jag var på baskurs med jobbet i Göteborg hösten 2011, men den har inte fått komma fram i ljuset förrän nu. Mycket fin gammal reptilväska från Myrorna på Järntorget, men med lite trasigt lås som tyvärr gjorde den ganska opraktisk som handväska. Man vill ju oftast komma åt sina saker lite snabbt, eventuellt snabbt kunna lägga saker i väskan, och det gick inte med den här. Måste se om jag kan hitta någon som kan fixa handväskslås. Skomakare?

David var snygg i matchande gul slips, men fastnade inte i min mobil. Det gjorde dock Herr Björn i Klövsjö-dräkten, så det får väga upp. Även folkdräkter på män är en alldeles för ovanlig syn (förutom i Norge, där det ju faktiskt är rätt vanligt).

Sedan var det dags, och det fina brudparet anlände,

Deras absolut ljuvlige lintott till son utgjorde lite extra underhållning för oss på bänkarna bakom.

Den här bilden är tyvärr dålig, men motivet är så fint att den får vara med. Prästen är en mycket god vän till familjen, och plockade upp och bar med sig den kringvandrande sonen när det var dags för utmarsch. Mycket fint, tyckte jag.

Och sedan blev det pussar!

Eftersom den starka solen utomhus gjorde att hatten kastade underliga skuggor, förevigade jag klädseln även inomhus (notera den härliga bakgrunden). Efter att i många år ha lagt mycket tid på att klä upp mig utan att det finns något som helst bildbevis för ett eventuellt lyckat resultat, har jag nu kommit fram till att sluta låta mig styras av någon form för Jante-variant som säger att man inte får föreviga sig själv. Är man nöjd med sin klädsel/smink/frisyr, ska man stå för det. Och om ingen annan bevarar den för eftervärlden, får man göra det själv.

Så det så!

Efter vigseln var det mingel. Vädret var strålande, eller som David och Jesper skulle säga "typiskt Brunfloväder (it never rains i Brunflo)".

Bubbel och jordgubbar förtärdes, och vi led något alldeles fruktansvärt.

Bruden rygg och frisyr var så fenomenala att de måste få en egen bild.

Sedan var det middag, här förrätten.

Och huvudrätten. Som för övrig var samma som vi hade på vårt bröllop, hjortyttrefilet och potatis- och västerbottensostcylinder. Sedan var det fina tal och fest och klackarna i taket, men inget av det fastnade i min mobil. Men det var ett alldeles förträffligt bra bröllop.

Bröllopsdagsvin

I går hade vi fem års bröllopsdag, och i år kom vi duktigt ihåg det båda två (i motsats till förra året, när vi båda glömde bort dagen tills mina föräldrar hörde av sig med gratulationer). Vi fick pussas någon minut in i dygnet, eftersom vi satt uppe sent och tittade på Game of Thrones, och vi fick frukost på sängen serverad av David och en extatisk Rasmus (i hans värld betyder det födelsedag). Sedan åkte vi iväg på släktträff för Davids farmors släkt, och det var väl inte det mest glamorösa sättet att fira dagen på, men trevligt ändå. Ett inlägg om destinationen för släktträffen kommer senare. Sedan åkte vi till svärfar, och där är vi fortfarande.

Med oss till svärfar fick den här fina flaskan följa med:

Den var nämligen en bröllopspresent från våra Kalifornien-bosatta vänner Inger och Hans, och kom med förhållningsorder för fem år sedan:

Eftersom middag ingick i släktträffen i går, drack vi inte vinet på själva dagen, men i dag ackompanjerade den grillmiddagen på ett alldeles strålande sätt.

Vinet hade redan några år på nacken när vi fick det, och har fått ligga till sig. Det hade en mer roströd färg än vanligt för nya världen-viner, doftade kryddigt av russin, nästan portvinsaktigt, och hade en rund, fin smak (mycket ek enligt David, jag är crap på att beskriva smaker i vin, men det kan säkert stämma) med mycket sötma. Riktigt, riktigt gott var det. Klart det bästa kaliforniska vin jag smakat (och då har jag ändå åkt runt i Napa och Sonoma och provsmakat på fina vinhus), och absolut ett av de bättre oavsett ursprung (dock inte absolut bäst, min farbror har serverat några riktigt dyra, franska slottsviner upp genom åren som klår det mesta. Men hyfsat nära).

Tack, tack, Inger Hans, det var en mycket bra present!

Makadoja

Vi tittar på Pippi på de sju haven. Där finns papegojan Rosalinda. Eller makadojan, som Rasmus säger.

Det får mig osökt att tänka på klänningen till höger, från lokala vintagebutiken Ceci Twist. Egentligen fotade jag den ljuvliga handsydda skapelsen till vänster, som tyvärr var för liten för mig, men vi ska ju på bröllop på lördag. Kanske jag borde gå klädd till makadoja?

Sedan senast, del 26: O lycka! En vintagebutik i stan!

Drygt en vecka efter att jag hade beklagat mig till Emma Sundh på Vintagefabriken över att det inte finns några riktiga vintagebutiker i Östersund, kunde man läsa i Östersundsposten att det minsann hade öppnat en på Hornsgatan på Frösön. Det är ca 600 meter hemifrån.

Sådant måste så klart undersökas, och jag satte på mig min bästa dräkt och hatt, tog Rasmus i handen och traskade i väg.

Dräkten (det är en klänning) köpta jag vid förra Stockholmsbesöket på ovannämnda Vintagefabriken av ovannämnda Emma, och den sitter skumt bra. Väskan är från Beyond Retro, och handskarna likaså. Jag köpte handskarna till vårt bröllop, men använde dem aldrig, så det var faktiskt deras första tur i mitt ägo. Hatten är från Old Touch, och det famösa 8-klännings-köptillfället i april.

Butiken fanns, var öppen och heter Ceci Twist. Där finns möbler, porslin, skor och kläder. Ett utmärkt ställe, äntligen en riktig vintageaffär som har sållat och plockat ut det bästa! Bra för oss som vill ha, men inte hinner besöka och rota hos Myrorna, Kupan och liknande ställen tillräckligt ofta.

Där fanns till exempel en ljuvlig brudklänning, gissningsvis 60-tal? Den fick dock hänga kvar till någon annan.

Jag köpte mitt första par vintageskor. Jag har lite för breda fötter för att kunna ha gamla skor i vanliga fall, men dessa passade så bra att jag till och med promenerade hem i dem.

Alltså arbetet i gamla skor! Kolla markeringarna, de är uppbyggde inne i sulan och faktiskt riktigt bekväma.


Jag hittade även en superfin kappa för 300 kr, med alldeles perfekt längd och vidd för klänningar med underkjol som går till strax under knät, vilket faktiskt inte är alldeles lätt att hitta.

Jag kunde inte heller lämna detta ljuvliga set. Jag köpte det till Rasmus, men tror kanske att jag behåller det själv.

Titta, färgglada cirkusdjur i trä! För endast 40 kr! Då saknas visserligen några delar, men det märks inte om man inte vet om det.

Den tilltänkta mottagaren var måttligt road och lät sig inte ens mutas med stans största och bästa bulle från butikens granne, det utmärkta Svenssons Kafé. Till slut höll han på att riva hela haket, och vi fick gå till närmaste lekplats, där han kunde härja på i fred. Och där satt jag vid sandlådan i min dräkt och hatt och  krokodilskor, och tyckte ändå att livet var ganska bra (jag fick äta upp bullen).

Och just det, den fina (eller "trevliga", som det står i alla auktionsannonser) teservisen Teneriffa av Arthur Percy för Gefle/Uppsala-Ekeby, i produktion 1943-57, köpte jag också där. Tekanna, mjölkanna, sockerskål, 12 assietter och 12 fat till kopparna, samt 11 koppar, allt för 500 kr. Mitt bästa fynd på länge. Tyvärr har en av tekopparna redan gått sönder som ett resultat av oförsiktig kartongplacering i förhållande till klåfingriga barn, men det är fördelen med att ha ha en så stor servis. Hur ofta behöver man 11 tekoppar? Jag tror vi klarar oss med 10. 

40-talssservisen på 40-talsskrivbordet. Jag gillar guldkanten på vardagen man får av att drick te ur den här servisen (pun intended).

Sedan senast, del 25: After Work, locals only

Den fantastiska morgonen jag skrev om i förra inlägg, inträffade medan David vari Istanbul med jobbet.  Han gick miste om mycket trevligt hemma, men det var ju inte så synd om honom ändå, om vi säger så. Framför allt eftersom det var veckan innan oroligheterna utbröt (vad har förresten hänt där nu de senaste dagarna? Medierna har som vanligt helt släppt saken, verkar det som), så de hade det alldeles lugnt och trevligt på alla sätt.

Men vi som var kvar hemma slutade i varje fall en timme tidigare denna fredag i maj, hämtade R på förskolan och cyklade in till stan för lite AW på stans trevligaste restaurang/bar Jazzköket. I hela stan kördes ett koncept som kallades Locals Only och väl egentligen innebar att det var lokalproducerat som bjöds på.


På Jazzköket fanns herrarna Jemtehed och Brande och deras lokalproducerade öl av internationell klass, så det ville man ju stödja. Dessutom kunde man äta en mycket god muurikkastekt hamburgare gjord på fjällko och surdegsbröd.

Andra som ville det var våra kompisar Anna och Fredrik och deras barn Ville och Edit. Vi har försökt få till en träff med dem i typ ett halvt år utan att lyckas, och så sprang vi på varandra där. Lite typiskt och mycket trevligt. Sedan dess har vi faktiskt setts flera gånger, vilket ju är ännu trevligare.

I Jazzkökets källare (där man besöker damernas), hade de stora säckar mjöl från Ångsta Kvarn. Då hade jag ännu inte varit på kvarnbesök själv, och var fascinerad.

Jag är ju något av en burkfanatiker, och kunde inte heller motstå frestelsen att fota denna fantastiska kaffeburk, storlek XXXL (den var typ 1 meter hög). Det är ju den blå sorten, så visst kan man tänka sig Råddjuret boende i den?

Efter en ovanligt kort AW, courtesy of otåliga barn, cyklade jag och Rasmus till svägerskan Sara och hängde med henne och Rasmus kusiner resten av kvällen. Och någonstans på vägen dit måste Rasmus ha släppt ut Inen ur cykelvagnen, för hans bästa favoritkaningosedjur är borta sedan den kvällen. Så går det när man har med sig kaniner på stan, tydligen.

Ångsta Kvarn 90år

Ångsta Kvarn mal kravmärkt, stenmalet mjöl på traditionellt sätt. Kvarnen fyllde 90 år och hade öppet hus förra söndagen, och eftersom David bakar nästan allt sitt bröd på mjöl därifrån, och hans husgud Sebastien Boudet säger att man ska besöka sin mjölnare, åkte vi naturligtvis dit.

Vi kom tio minuter innan det började ösregna, och kunde även smaka lite lokalproducerade ostar och annat trevligt utanför.

Nu får ni lära er hur det ser ut inuti en 90 år gammal kvarn som fortfarande är i operativ drift. Hela kvarnen är på tre plan och kornet/mjölet cirkulerar ett flertal gånger mellan de olika våningsplanen.

Här skakas till exempel kornen så att alla skal och liknande far bort.

Det snurrar breda remmar överallt som driver maskinerna.

Kvarnmaskineri. Jag gillade särskilt att det ordet fanns med i ordlistan på min Iphone, vem hade trott?

Här är tydligen själva kvarnen, inuti gnisslar stenar och mal mjöl.

Här kommer färdigt mjöl nedramlande i papperspåsar. vi köpte med oss en hem. Den väger 25 kilo.

Så nu vet ni. Och det var faktiskt väldigt fint att se. Allt av maskineri är ursprungligt, och drivs på gammalt sätt. Och det verkar gå bra för dem.

Sedan senast, del 22: Årets första sommarsöndag

Morgonen efter ESC var det fortfarande ett strålande sommarväder, och jag fick premiära min sommarklänning från 50-talet som jag köpte i Stockholm på Old Touch när vi var där senast.

Vi hade familjemys i hängmattan

Och beundrade utsikten. Shit, vad otroligt mycket grönare och lummigare det är nu, fascinerande att det bara är en månad sedan!

Rasmus tupplurade, och jag tittade på.

Det enda som kan mäta sig mot en sovande katt på magen är ett sovande barn på magen. Gulleskrutt.

På sena eftermiddagen åkte vi till Rödön för att titta på en båt. Vattnet var otroligt lågt i Storsjön fortfarande, normalt går vattnet enda upp till träden.

Lillprins vid Storsjön. Men vattnet var superkallt, enligt R.

Ljuset var mycket fint. Och det fanns hur många stenar som helst som man kunde slänga i vattnet.