Semesteräventyr: Fröå gruva

I fredags, på vår bröllopsdag, var vi på släktträff för Davids farmors släkt. Avlägsna relatives from Amerikatt var på besök, och ett ambitiöst program på en hel vecka var förberett för dem, men vi skulle bara vara med på dagen i Fröå. Fröå är ett historiskt område i närheten av Åre där det har bedrivits gruvdrift i tre omgångar, med start på 1700-talet och slut på tidigt 1900-tal. Varken David eller jag hade varit där förut, och både ingenjören och icke-ingenjören tyckte det var intressant med konstruktionerna, hur man pumpade vatten upp från gruvan och försåg den med vatten till brytningen. Kopparen i marken gjorde även att alla blommor blev präktigare än annorstädes, som orkidén på bilden under:

Stenhögarna är kvar sedan brytningen, och innehåller kopparsulfit (?) som är giftig, därför växer inget på dem. Jag fick dock försäkrat att de inte är akut giftiga, nödvändig information när man har med sig stenälskaren Rasmus, som här poserar ovanligt glatt.

Vi gick på en guidad rundvandring

Och såg fina hus med konstiga namn som jag har glömt (försökte faktiskt googla, men hittade inte).

Lilla Ö och Stora Ö.

Fjällutsikten är det inget fel på.

Vi fick gå ned i ingången till ett av gruvschakten, och då måste man ha hjälm. Vissa är sötare i blå plasthjälm än andra.

Bara 70 meter från ingången var det så kallt att det låg is kvar sedan i vintras. Vägen fortsätter längre ner i gruvan, men det kändes inte så frestande att fortsätta (man fick inte heller). Jag har sett lite för många skräckfilmer om vad som finns i grottor för att känna mig helt bekväm i trånga utrymmen under mark.

Men det var ju fint så länge man var nära ingången.

Jag försökte få Rasmus att posera i hjälm med sin far. Det gick sådär.

Nå, det här fick duga.

Väl ute igen fanns det blåklockor och annat fint.

Rasmus satt i gropen i Fröå (Haren satt i gropen i Finland, anyone?)

Sedan tittade vi på ett av torpen som har gått i arv i gruvarbetarfamiljerna. Det här frånflyttades först 1971.

Jag är svag för gamla järnkaminer och tapeter.

Och vedeldade spisar. Vill ha. Men vi har ingenstans att stoppa in en.

Vi fikade, och Rasmus var glad. Jag blev nostalgisk och tog en Hallonsoda som smakade barndom.

Sedan fick vi tråkiga nyheter, och jag behövde gå undan för att tänka en stund.

Då var omgivningarna mycket lämpade, de passade till humöret.

Resten av dagen blev fin, maten på Bergsgården i Fröå var god, och jag konverserade en professor emeritus i anglosaxisk litteratur, som för tillfället arbetar med en bok om post-modernistisk fiktiv medeltid, huvudsakligen från den iberiska halvön. Smalt? Jag kände till två av författarna han pratade om (dock har jag inte läst dem), så jag kände mig nöjd.

Söndagshäng

Förra söndagen, dagen efter bröllopet, hängde vi först med några andra bröllopsgäster på stan och lunchade, innan David fick åka och hämta bilen vid kyrkan. Rasmus och jag stannade kvar i Badhusparken, och Rasmus put the Bad back in Badhusparken, om man säger så.

Här är han ännu någorlunda torr och nästan lite försiktig.

Här ser han en hund. Eller ett får, som han tyckte att det var. Efter det var han inte så torr längre. Men det var säkert härligt. Och åtminstone underhållning för alla som satt och lapade sol på bänkarna intill.

Halv dags semester

Att jobba halvdag och ha halv dag semester, är nästan som att ha semester helt och hållet när man jobbar förmiddag (timmarna på jobb känns mycket längre på eftermiddagen).

Och det är ganska mysigt att komma hem till den här synen sådär vid lunch.

Hängmattan, vår nya favoritpryl till trädgården. Vi fick den i bröllopspresent av några av Davids kusiner, varav en hade haft dem med sig hem från Brasilien, och i år är det 5 år sedan vi gifte oss. 4 år har den alltså fått försmäkta nästan oanvänd, men nu så!

Rasmus visar tecken på att vakna...

... men var inte helt redo, så jag tog över som sovsällskap.

En rekommenderad sommaraktivitet.

Nu börjar semestern

Klockan 11.30 i dag gick jag på semester. I nästan en halv timme hann jag sedan ligga på rygg och titta på Rasmus, som tittade på Pippi på de sju haven. Det regnade. Allt gott, med andra ord.

Nu har vi åkt till landet för att sova över och lämna Rasmus till barnvakten. I morgon blir det bröllop.

Midsommarhelgsbesök

På midsommardagens sena eftermiddag, just som molnen hade regnat ifrån sig och solen kom fram, kom våra fina vänner Sara, Younes och deras S på besök. De var på väg från Stockholm till Steinkjer i Norge, och vi låg lite lagom på vägen. S är född dagen efter Rasmus, och de kommer bättre överens  med varandra än man kunnat drömma om.

På annan dag midsommar (enligt den sylvin/cederqvistska tideräkningen) strålade solen och vi började med frukost ute.

På annan dag midsommar (enligt den sylvin/cederqvistska tideräkningen) strålade solen och vi började med frukost ute.

R och S var nöjda. Vi med.

Vet ej vad de sysslar med här, men de verkar ha roligt.

Det kan vara så att vi är lite, lite frikostiga med glass såhär på sommaren.

Sedan fick vi in till stan. Där finns ju en massa Birgrar, som en del av Storsjöodjuret Birger-paraden. Dem kan man klättra på hur mycket som helst.

SkidskytteBirger. Östersund är ju varje år värd för en del av WorldCupen i skidskytte, och hade VM för några år sedan, så det är ju en rätt stor sport här i stan.

Sedan gick vi på Jamtli, ett närmast obligatoriskt besök för alla som besöker Östersund på sommaren. Det är nog nästan det finaste staden har att bjuda på, och mycket roligt om man är barn (även för vuxna, men då förutsätter det att man hinner gå historievandringar och verkligen titta sig omkring och prata med de som befolkar husen).

Om man är barn kan man leka på Hackåsgården och hoppa i höet.

Hopp!

Eller leka styrman på Lill-Thomée.

Kaninungarna kräver ett besök.

Man får mata med gräs.

En pälshög.

Sara och Younes skickades iväg för att att titta på 70-talshusen (som jag skrivit om här), medan S, R och jag hängde kvar ivd Gröna vågen-torpet och pratade med den mustaschprydde mannen om hans kryddväxter.

Där fanns också en klöveräng. Det är nog mitt allra bästa om sommaren, jag älskar, ÄLSKAR, klöverdoft. Och eftersom jag hade rödklöver som huvudblomma i min brudbukett, gillar jag dem lite extra.

Killarna hittade mjölkrampen.

För hemfärden kom David och plockade upp oss vid ångbåtsbryggan, och Rasmus styrde sedan hem oss. Eller så bara poseras det.

Det vackra vädret föranledde middag ute. Här kan man dessutom se vårt nya trädgårdsmöblemang (för vuxna). Så nytt och vitt att det bokstavligen gör ont i ögonen (när solen skiner).

Instagram moment!

Till slut saktade även de här två ner på tempot så mycket att bilderna inte blev suddiga. Morgonen efter åkte finbesöket vidare till Norge, men kom tillbaka en vecka senare, på väg åt andra hållet. Det får dock bli ett eget inlägg. Men jistas vad bra det är med vänner på besök ändå! Midsommarhelgen kändes som en hel liten semester av allt trevligt umgänge vi hann med, så trots att vi inte var i Finland med våra fina vänner där, hade vi det ganska bra ändå.

Sedan senast, del 18: Vintage, Kransen, lekpark och Springsteen del 3

På lördagen fick David och Rasmus underhålla varandra, medan jag gav mig ut i Stockholms underbara vintagevärld.

På Old Touch på Upplandsgatan hittade jag 10 middagstallrikar med olika fiskmotiv för 900 kr. Jag tänkte omedelbart på min mamma, som är svag för vackra fisksaker, och hade nog köpt dem om det inte var för att jag omöjligt kunde släpa dem med mig över hela Stockholm hela dagen. Synd. Jag känner så här i efterhand att det harmar lite att jag inte försökte hitta någon lösning. Hoppas de hittade en annan kärleksfull ägare.

Underbara Old Touch! Tänkt att jag i åratal gick förbi och inte förstod att gå in! Vi bodde alldeles i närheten, och jag upptäckte den inte förrän jag flyttat till Östersund. Ibland vill man ju bara sparka sig själv.

Här kan man hitta lakan, nattlinnen, underklänningar, dukar, foton, burkar, smycken, böcker och allt möjligt annat vackert och underbart från de tidiga 1900-taler fram till, tja 60-talet? Men mycket fokus i inredningen ligger på det riktigt gamla, och det är så vackert och väcker sådant habegär!

Jag köpte 8 (!) klänningar på Old Touch, det lär dyka upp bilder så småningom efter hand som jag använder dem. Men först ut en ljuvlig ljusgrön sommarklänning som fick bli hemresan outfit dagen därpå:

Här ser man förresten en liten del av vår walk-in-closet, bilden togs efter att vi kommit hem igen. Koftan är förresten från Oasis.


Alltså arbetet i gamla klänningar! Små veck och sömmar på olika ställen som gör att passformen blir något helt annat än vad man hittar nu för tiden (om man inte vill betala väldigt mycket pengar för sina kläder). Klänningen satt som om den var sydd till mig.

Efter Old Touch åkte jag ut till Midsommarkransen, och det som var mitt egentliga mål för dagen: den nyöppnade vintagebutiken Vintagefabriken, som drivs av bland andra Emma Sundh, vars blogg jag följt i flera år.

Det var mycket fint i Kransen

Och jag hittade en mycket fin klänning som fick följa med hem, tillsammans med lite randiga papperssugrör.

I Midsommarkransen finns också Lyckliga Gatan, en annan vintagebutik med lite mer fokus på lampor och annan inredning, även om det finns kläder även där. Jag kom visst hem med en mörkblå, midjekort jeansjacka därifrån Vem hade trott?

Efter Kransen mötte jag upp David och en sovande Rasmus, och vi gick och fikade på City-konditoriet. En annan bra grej i Stockholm som jag upptackt först efter att vi flyttat därifrån, trots att jag jobbat bara 200 meter bort. Ett riktigt palats är det!

Kolla de ljusgröna sidentapeten och guldet i taket! Och lampan!

Sedan åkte vi hem till Björn i Kristinebeg, på Kungsholmen, där vi bodde under den här visiten. Medan David tupplurade, hängde Rasmus och jag i Kristinebergparkens lekplats och väntade på faster Elin som skulle vara barnvakt.

Där fanns en fin båt.

Och sedan drog David och jag iväg till den tredje Bruce-konserten den här omgången, den här gången med sittplatser. Igen magiskt vackert med alla lysande telefoner under "The River". Och det var det Stockholmsbesöket.