Sedan senast, del 21: Sommar! Och Eurovision Song Contest

Dagen efter 17e maj vaknade jag till den här temperaturen.

Vi beslöt att det var sommar och hängde upp den brasilianska hängmattan vi fått i bröllopspresent. Den är underbar, och äntligen har vi både träd att hänga upp den i och väder att njuta av den till.

Det var final i Eurovision Song Contest på kvällen, och då måste vi alltid ha fest. Det har tagit lite tid att etablera traditionen från Stockholm här uppe, men det tar sig och vi blir flera för varje år.n Vi inledde med grillmiddag utomhus. Det var så varmt att man till och med ville sitta kvar när solen hade gått ner bakom Frösöberget kl 18.30.

Alla närvarande får gissa ordningen på Top 5. Jesper fick flest rätt.

Sedan summerade vi våra gissningar till en en Top 5 för Flamingo Lane. Vi kan konstatera att vi som grupp var ganska off. Men det var trevligt ändå.

Halvdags semester-äventyr

David och jag tar ut halva semesterdagar för att Rasmus ska slippa byta dagis över sommaren. Således är jag hemma förmiddagar och D eftermiddagar. I dag sken solen och det kändes påkallat att dokuments trädgårdsdjungelns framväxt.

Grönt som bara den, med lite blommor här och var.

Man måste ha hjälm när man cyklar. Clothing is optional.

Vi trodde Mirran skulle åka hem i dag, och sentimentalfotade hen. Men döm av vår förtjusning när hen inte infann sig vid avhämtningen. Nu har vi hen ett tag till.

Skuggrosorna har börjat blomma.

Sedan blev det utflyktsdags, och R och jag cyklade in till Badhusparken. Själva lekparken var inte hälften så kul som Birger-statyerna (Storsjöodjuret heter Birger, och det pågår en Birger-parade i hela stan för tillfället). Här med ÖverhogdalsbonadsBirger.

En lite urban och idyllisk uteserveringsbild, två sekunder innan gräl uppstod över att Rasmus inte ville den glass han valt, utan bara min dyra tiramisu-glass. Jag förlorade och fick äta 88an i stället.

Rasmus njuter av sin orättmätiga dyrglass, några minuter innan han fick gå till pappas kontor för att äta tårta, medan jag fick cykla till jobbet. #livetärorättvist

Dagens stilleben

Glad midsommar!

Junikväll, trädgårdsbonanza

Och plötsligt steg temperaturen till över 20 grader, och tvingade ut mig junikvällen.

Revsmörsblomma, mitt favoritogräs.

Midsommarblomster före midsommar i Jämtland? Unheard of!

Aklejor. Inte mina favoriter, men vi har rätt mycket av dem och de blir ju ganska fina på bild.

Midsommarblomst- och blåklintsäng.

Blåklint, en annan favorit.

Det här med skilda årstider var inte årets grej. Till höger syns en pingstlilja, vi har ännu någon enstaka tulpan kvar, samtidigt som smörblommorna, förgätmigejen, blåklinten och midsommarblomstren blommar.

Mer blåklint.

Citrontimjanen överlevde vintern, den vanliga timjanen är nyligen ditplanterad.

Och där är den: årets första lupin!

Siden sist, del 20: 17. mai

Skal man jobbe på 17. mai, får man i sørge for å være anstendig kledd i rødt, hvitt och blått.

Siden var både fredag og søttendemai, sluttet jeg to timer tidligere og gikk hjem og skiftet.

Det gjorde disse to også.

Og så gikk vi på jakt etter nærmeste 17. mai-tog.

Dessverre er det dårlig med 17. mai-tog i Östersund. Så det fikk bli utepils i stedet, det var jo faktisk årets første sommerdag.

Her prøver jeg å ta et fint bilde av Rasmus og meg, men Rasmus har en diger bit snop i munnen og ser ut deretter.

Slik kan man også feire 17. mai. Omgitt av både Jämtlands og Norges flagg, nytendes Mighty Mofasa och Mademoiselle Saison X fra det utmerkede lokale bryggeriet Jemtehed & Brande.

På 17. mai må man spise minst fire is. Her jobbes det med den første.

Og her med den andre.

Her gjøres det et forsøk på å forevige bunaden for å sende bilder til Momi, som har skaffet den. Men å se inn i kamera er ikke lett.

Hurra for 17. mai! I finlandssvensk Borgådräkt. Og solbriller (ikke si noe til bunadspolitiet).

Man flagger med hvad man haver. Og ødelegger kanskje dagen for en fremskrittspartist som ekstra bonus.

Årets tilleggsbonus: 17. mai 2012 slik noen minnes den (jeg var jo i Paris da). Mer regn. Mindre folk. God stemning.

Om att ta efter det man gör. Och det man säger.

I dag när vi skulle hem från förskolan, klämde Rasmus sitt finger i spännet på cykelvagnen. Och sa något som lät misstänkt som "satan". Jag frågade vad han sa, och han upprepade glatt "Satan!". Jag försökte undertrycka ett skratt och försökte lite förstrött säga "men så säger man inte". "Varför då?" undrade Rasmus. Och eftersom jag själv uttrycker mig färgstarkt titt som tätt när världen stöter för hårt mot mina tår, gick jag liksom tom för argument redan där. Så kan det gå med den uppfostran.

Jenny har skrivit ett bra inlägg om det här med barn och svordomar, men jag hittar det inte nu. Men jag vill minnas att det var smart. Tror det gick ut på att man ska sluta hyckla med svordomar och inse att som bäddar får man ligga. Svär du, får du svärande barn. Så då är det väl så, då.

Själv skrattade jag hela vägen hem från dagis.