Sedan senast, del 24: Försommarmorgon, hägg och narciss

Den 24e maj var en helt magiskt vacker morgon. Det var dimmigt när vi cyklade hemifrån till dagis, men medan jag cyklade över Frösöbron in mot stan lättade dimman, och när jag kom till Badhusparken kunde jag inte hålla mig längre, utan var tvungen att stanna och fota.


Nu är marinan full med båtar, men då låg endast två segelbåtar ute. Dimman gör att man bara anar Annersia i horisonten, solen silas genom lövträden på stenstranden, och på vinterbadets vägg syns Vinterstadens snöhjärta.

Storsjön är nästan spegelblank och till synes oändlig.

På eftermiddagen hämtade jag en balanserande miniprins. Förskolan är slacklines på gården, och det är tydligen en favorit.

Under den här häggen parkerar jag min cykel när jag hämtar och lämnar på förskolan. Ganska ljuvligt på försommaren.

Hemma hittade vi ännu ett tecken på att våren är förödande kort i Jämtland, det hinner liksom bli hägg och syren innan påskliljorna har blommat ut.

Åre

Sista dagarna av påskledigheten var vi i Åre, Davids bror har en lägenhet i barnvänliga Årebjörnen som vi kunde låna. Rasmus fick åka slalom, och jag fick ha på mig mina telemarksskidor för första gången på 3 år. Det blev en väldigt mild mjukstart, eftersom vi inte ville slösa pengar på liftkort, utan bara hängde i barnbackarna där man kan åka gratis. Och de är mellan 20 och 60 meter långa, och inte särskilt branta. Men det var roligt att Rasmus hade roligt, och första dagen var även vädret fint.

David fick åka med och stödja, jag hade nog med att hålla mig på mina egna ben. Så jag fick stå längst ned och fota och heja.

Rullbandslift

Tanken är nog att man ska svänga runt skyltarna, men vi hade lite svårt att förklara det för Rasmus. Och än så länge kan han bara vänstersvänga.

Ibland kan man behöva lite hjälp. Då är det bra med åtminstone en förälder som är stadig i backen.

På eftermiddagen åkte vi in till själva Åre by. På de dryga tio åren jag har vistats i Åre har det skett helt otroliga förändringar, det är verkligen inte den lilla, mysiga by det en gång var längre. Men det har skapats en massa arbetstillfällen, och är fortfarande trevligt där, men på ett helt annat sätt. Och lite nostalgisk kan man ju bli, det vackra Sporthotellet syns till exempel nästan inte längre för alla de omgivande mastodontbyggena. Det här fotot fick jag smyga mig in på en parkeringsplats och klämma upp mig mot en vägg för att lyckas ta.

Dag 2 hängde vi i Rödkullen, men vädret var mulet och lite kallt, så vi fikade inne i ett sponsrat tält med braskamin, där Rasmus fick en leksaksren och var allmänt nöjd.

Far och son konverserar. Den senare med mat i munnen. Notera retrosirapsflaskan med saft i, tacksamt lånad av svåger Simon.

Nu är påsken slut, och jag har blivit sjuk. Jag hostar som en lungsjuk och det gör ont att andas. Och jag är igen nästan lika utmattad som när jag hade influensa. Så kan det gå.

Påskmat

Förutom att njuta av solen, har vi mest ätit. Det hör till det normala. Maten är, förutom sällskapet, det absolut viktigaste med påsken. Dock har nästan bara själva påsklunchen från påskafton, samt annandagens efterrätt (ingefärscheesecake med mango, mycket gott. Från Coops medlemstidnings påsknummer), fotodokumenterats. Alltså syns inte lånfredagens ugnsstekta torsk med örttäcke (men nog förrätten, musslor med aioli), påskdagslammet eller annandagens helstekta KRAV-kycklingar. En av påskkorgarna för vuxna som har ackompagnerat lunchgrillningarna i solgropen kom också med. Courtesy of svägerskan Elin brukar nivån på dukningen matcha maten, men i hennes frånvaro fick vi nöja oss med bara färgglatt. Och vi bestämde att söka barn var stora nog för att sitta vid barnbordet. Roligt för somliga, lugnt och skönt för andra. Nog påskens nästa beslut.

Musslor med aioli

Påskomeletten

Snarlikt julbordet, men med lite fler ägghalvor

Påskgrannt

Påskknäppisar

Ingefärscheesecake med mango

Påskägg för vuxna

Påsk

Det har tydligen varit solrekord den här påsken, och vi har haft det utmärkt hos svärfar tillsammans med Davids syskon och deras familjer, minus lillasyster Elin, som var tvungen att stanna i Stockholm och jobba. Jag sträckte tyvärr ljumsken direkt vid starten av påskens första skidtur, så den inplanerade motionen blev det inte mycket av. Men jag kunde ändå hänga med på skidutflykten med alla barnen i Lilla spåret. 1,5 km utan ett enda klagomål från något barn, det måste verkligen vara någon form för rekord.

Påskemodus

I Norge är påsken den heligaste högtiden på hela året. Inte bara för de religiösa, för dem är väl påsken rätt helig i hela den kristna världen, men även för alla andra, på ett mera profant plan. Påskledigheten börjar redan på onsdagen, då man har halv dag eftersom Skärtorsdagen är röd dag i Norge. Många tar ledigt hela veckan innan. Så för rätt många norrmän har påskledigheten redan startat nu, och det betyder en sak: påskefjellet. Eller, uppbrutet i dets viktigaste beståndsdelar: Hytta. Skitur. Apelsin. Kvikk Lunch. Påskekrim. Försök aldrig kontakta en norrman efter halva askonsdagen, åtminstone om det gäller affärer, telefonförsäljning eller annat tråkigt, då kommer du aldrig att bli förlåten. Rätt många är oavsett inte anträffbara, eftersom de inte har mobiltäckning på fjället.

Min norska familj har ingen hytte på fjellet, så jag är inte så insnöad på det konceptet. Vi har dessutom firat en massa påskar i Finland och Frankrike, och jag har firat de senaste 11 påskarna i Jämtlandsfjällen. Men jag gillar påsken med glada färger, sol, kycklingar, kaniner och lammstek, och känner att påskmodusen kommer krypande. Och sedan blir man ju alltid lite mer norsk när man är i utländighet. Så jag tittar på bilder från förra året, och ser fram emot helgen som kommer.

Pascha. Finsk påskdessert med ryskt ursprung. Fett, sött och mäktig, och mycket, mycket gott. Pynten på bilden är för att göra den mer åtråvärd för de svenska barnen, och är något oortodox.

Förra årets påsktårta från ICAs Buffé-tidning. Eller var det Coops medlemstidning. Snygg hursomhelst, men svår att skära, eftersom strösslet sitter fast i vit choklad, som blev väldigt hård.

Rasmus och kusin Iris i Årebjörnen (det här var nog någon vecka efter påsk, men det kändes som om det passade in, så det fick vara med ändå)

Rasmus i Björnbacken. Vi tyckte han var lite butter, och de visade sig att han inom en timme skulle kräkas och och få nästan 40 graders feber. Så han var kanske inte i sitt livs skidåkarform.

Rasmus och björnarna i backen. Han var faktiskt lite gladare i verkligheten.

En bild från i år. Jag köpte påskete när jag var i Trondheim förra helgen, inspirerad av Glamourbibliotekaren, som har introducerat mig för det konceptet. Svart te med frukt, huvudsakligen citrus, riktigt god. Och påsen livar så fint upp på tehyllan (som annars är förbehållen burkar).

Påskeadvent

Nu måste jag ha bloggat i ca ett år, för jag minns att jag skrev ett inlägg om påskeadvent (låter bättre på norska än svenskans påskadvent) i bloggens späda barndom. Alla som försökt föra mailkonversationer med mig förstår att det att lyckats hålla en blogg vid liv ett helt år, det är snudd på otroligt. Tanken är ju att det ska bli fler också, det är bara att hålla tummarna.

Men åter till påskeadventen. Vi är borta på skälva påsken, då ska det vara någon idé med påskpynt, får den komma upp i god tid. I går när ögoninflammationstvååringen och jag ändå var hemma, passade vi på att gå loss. Och visst blir man lite glad av granna ägg och gula fjädrar.

Påskeadvent som uttryck har jag förresten lånat av Glamourbibliotekaren (kan tyvärr inte länka i appen jag skriver i nu). Särskilt passande blir det när man ersätter adventsljusen i staken med gula och gröna ljus. Påskadvent.