Sedan senast, del 19: Årets jämtlandsvår

Man brukar skämta om att våren är kort i Jämtland, men i år slog den nog alla korthetsrekord. Tror våren varade i ca 2 veckor. 9e april skrev jag det här inlägget om att vi hade -14 grader, och minusgraderna häll i sig ett bra tag efter det. Tror det var några plussgrader när vi åkte till Grekland, och ca 23 april hade vi ännu snö på tomten enligt det här inlägget. Och då heter årstiden vårvinter, enligt mig. Inte vår. Här är en bild på vår rabarber ca 13 maj. 17 maj var det redan full sommar.

Det här var väl ungefär det som hanns med av vårblomning innan även sommarblomningen satte in.

Inomhus upptäckte Rasmus att man kan sitta i kistan som vi förvarar pappersinsamlingen i.

Det var tydligen mycket roligt.

Sedan senast, del 14: Hemma igen

När vi kom hem var det inte riktigt varken vår eller sommar. Men väldigt lågt vatten i Storsjön.

Och en dag när det hade varit soligt på förmiddag, betedde isen sig alldeles konstigt, den smulade upp sig i långa stavar när man sparkade på den. Isen på sjön låg alltså fortfarande decimetertjock, men alldeles rutten, rakt på bottenstenarna eftersom det inte fanns något vatten. Knasigt.

Sedan senast, del 2: Vårvinter

En av sakerna jag saknar med Stockholm, är tillgången till Operan. Därför är det trevligt med en man som ser till att köpa biljetter till den utsålda La Boheme-föreställningen som gjordes av gästande Norrlandsoperan från Umeå. Fin föreställning var det dessutom, mycket effektiv scenografi. Och roligt att sitta så nära sångarna som man gör i Storsjöteaterns salong, ganska annorlunda ön upp på balkongerna på Operan.

Jag kom på att jag hade krusbär i frysen, och gjorde en smoothie för att teste mina nya papperssugrör från Trondheim. Mycket gott blev det. Och fint.

Den första blåsippan stack upp sitt huvud. Vet tyvärr inte exakt när bilden togs, men enligt Instagram är det 6 veckor sedan. Det borde bli runt den 23 april. Våren var ju inte så tidig i år, om man säger så.

Det låg fortfarande snö på tomten.

Vi rymde från det kalla vädret och hoppade på ett tåg till Arlanda. Rasmus åt en chokladhare.

Om att hitta det fina i det sugiga

Om någon mot förmodan trodde att april är en vårmånad, så trodde de fel.

Men när man svär över att fortfarande tvingas ha tjocka täckbyxor under klänningen när man cyklar till jobbet, får man stanna upp och njuta av att det faktiskt ÄR väldigt vackert med frost på träden. Och på eftermiddagarna, när temperaturen i solen har stigit till plusgrader, kan man stanna upp i Badhusparken på väg hem från jobb och önska att man hade tid att stanna till en stund i en av de utplacerade solstolarna.

Men tid till det har man inte, för nu är man i Stockholm efter en kortare flygtur. Hej auskultation med jobbet, jag gillar dig!

Om man kisar lite grann kan man tänka att det är till exempel körsbärsblommor i stället för frost.

Åre

Sista dagarna av påskledigheten var vi i Åre, Davids bror har en lägenhet i barnvänliga Årebjörnen som vi kunde låna. Rasmus fick åka slalom, och jag fick ha på mig mina telemarksskidor för första gången på 3 år. Det blev en väldigt mild mjukstart, eftersom vi inte ville slösa pengar på liftkort, utan bara hängde i barnbackarna där man kan åka gratis. Och de är mellan 20 och 60 meter långa, och inte särskilt branta. Men det var roligt att Rasmus hade roligt, och första dagen var även vädret fint.

David fick åka med och stödja, jag hade nog med att hålla mig på mina egna ben. Så jag fick stå längst ned och fota och heja.

Rullbandslift

Tanken är nog att man ska svänga runt skyltarna, men vi hade lite svårt att förklara det för Rasmus. Och än så länge kan han bara vänstersvänga.

Ibland kan man behöva lite hjälp. Då är det bra med åtminstone en förälder som är stadig i backen.

På eftermiddagen åkte vi in till själva Åre by. På de dryga tio åren jag har vistats i Åre har det skett helt otroliga förändringar, det är verkligen inte den lilla, mysiga by det en gång var längre. Men det har skapats en massa arbetstillfällen, och är fortfarande trevligt där, men på ett helt annat sätt. Och lite nostalgisk kan man ju bli, det vackra Sporthotellet syns till exempel nästan inte längre för alla de omgivande mastodontbyggena. Det här fotot fick jag smyga mig in på en parkeringsplats och klämma upp mig mot en vägg för att lyckas ta.

Dag 2 hängde vi i Rödkullen, men vädret var mulet och lite kallt, så vi fikade inne i ett sponsrat tält med braskamin, där Rasmus fick en leksaksren och var allmänt nöjd.

Far och son konverserar. Den senare med mat i munnen. Notera retrosirapsflaskan med saft i, tacksamt lånad av svåger Simon.

Nu är påsken slut, och jag har blivit sjuk. Jag hostar som en lungsjuk och det gör ont att andas. Och jag är igen nästan lika utmattad som när jag hade influensa. Så kan det gå.

Påsk

Det har tydligen varit solrekord den här påsken, och vi har haft det utmärkt hos svärfar tillsammans med Davids syskon och deras familjer, minus lillasyster Elin, som var tvungen att stanna i Stockholm och jobba. Jag sträckte tyvärr ljumsken direkt vid starten av påskens första skidtur, så den inplanerade motionen blev det inte mycket av. Men jag kunde ändå hänga med på skidutflykten med alla barnen i Lilla spåret. 1,5 km utan ett enda klagomål från något barn, det måste verkligen vara någon form för rekord.

Fint i fjällen

David, Davids pappa och Davids kompis Daniel åkte Årefjällsloppet i lördags. Det är 7,5 mil i fjällterräng, mellan Vallbo och Åre, ett långlopp som avslutade långloppstouren och gick för första gången i år. De som åkte det  och som tidigare har åkt Vasaloppet, ansåg att det här var mycket värre. Men de hade i alla fall fint väder. Och alla våra kom i mål. Vi var ett gäng som hejade på, och kvällen innan åkte vi upp till Daniels pappa, som bor i Vallbo. De har det läckraste huset i fjällmiljö jag vet om, och till och med jag, som inte egentligen är någon utpräglad fjällromantiker, blir alldeles betagen av deras utsikt. De bor liksom vid vägs ände. Och har ritat huset själv, inrett med närproducerat och miljövänligt och återanvänt. Helt otroligt fint är det, och en lisa för själen att besöka.

Och just det, de har 9 huskysar också.

Hundarna!

Efterrättstårtan och burkporr.

Det HELT. FANTASTISKA. KÖKET. Vill ha.

Utsikten från matbordet vid frukost.

Glasverandan. Har jag nämnt att jag är glasverandafetischist?

Eller att jag älskar gamla soffor?

Mer utsikt. Mot Ottfjället, om någon undrar.

Uppehållsrum. Stort fönster till vänster, köket bakom kaminen till höger.

Det läckraste privata badrum jag någonsin sett. Det finns ett inbyggt, upphöjt badkar också. Och det som ser ut som fönster är dörrar. Som kan öppnas, ut mot fjällvärlden.

Fungerande vedspis köpt på auktion.

Gammalt skåp med torkade blommor ovanpå.

Det finns betydligt mer fint också, men det är nästan så att jag borde återkomma med en bättre kamera.